Min pojkvän dog nyss...

Mitt tips är besök psykakuten du behöver nån o prata med

Har du bokat läkartid på din vårdcentral? Om inte, ring direkt imorgon bitti och be att få en akuttid. Berätta vad som hänt och be att få remiss till en psykolog.

Om du behöver tala akut med någon så kan du tex ringa till kyrkans jourtjänst.tel  031-800 650.

Kväll och natt så kan du ringa 112 och be att få tala med jourhavande präst,

Fyfan så hemskt! Jag kan inte på något sätt sätta mig in i din situation, och det finns nog ingenting som någon kan säga nu som kan lindra din smärta.. Men det kommer bli bättre, det kommer ta förjävla lång tid, men det KOMMER BLI BÄTTRE!

Har du föräldrar eller syskon som du kan vända dig till? Eller åtminstone någon riktigt god vän? Du ska inte vara ensam i din sorg. Be någon flytta in hos dig en tid eller flytta själv in hos någon! När de mörkaste tankarna kommer över dig, då finns någon där som du kan gråta ut hos.

Hemskt ledsen för din skull ...

Jag vet precis hur det är, förlorade själv min man i en trafikolycka..

Det är tungt som fan och man vet inte vart man ska ta vägen, jag ville inte vara hemma men inte heller borta, de enda stället jag ville vara på var med honom.

Det är jobbigt, jag kommer alltid att sakna och älska honom, men på något sätt så får man lära sig att leva med saknaden trots att det känns som att man gått itu i miljarders med bitar.

Var inte ensam, ha folk omkring dig som du tycker om, våga be om hjälp, ta kontakt med en psykolog för man behöver prata och älta!!! Gråt, skrik, skriv.

Det blir lättare med tiden och man kan känna glädje och lycka igen fast man aldrig tror de.

Jag finns här om du vill prata.

Styrke kramar

Jag är i samma situation. Idag är det en vecka sedan min pojkvän omkom i en mc olycka.

Han var mitt allt, min bästa vän och den jag delade allt med. Nu har man ingenting!

Det tragiska är att sjukvården inte är till någon större hjälp "ta lite tabletter" känns som deras ledord.

Nu har jag fått hjälp genom min chef och ska till en psykolog som är specialiserad på sådana här kriser.

Det enda jag försöker tänka på är att han inte skulle vilja att jag går under! Han sa alltid att hans mål här i livet var att göra mig till den lyckligaste i världen och det gjorde han! Varje dag! Jag hoppas att han fortsätter göra det från andra sidan! Men just nu är allt bara svart! Allt är så orättvist och jag kan inte se hur ett liv utan honom ens är möjligt!

Nu har det gått ett tag för dig och jag hoppas det gått framåt?

Men annars är mitt tips till dig (och mig själv) är att prata med folk! Skrik, gråt, berätta om honom!

Får jag fråga hur begravningen var? Jag håller på att planera nu och blir galen av sorg, frustration och allt möjligt! Känns som att det sista farvälet måste vara helt perfekt men jag vet inte hur!

Det har gått en tid sedan ditt inlägg. Jag hoppas du har hittat ett sätt att hantera vardagen. rekommenderar varmt vimil.se och deras sida på fb