Jag är transsexuell, och opererade om min penis till en vagina tidigare i år, och kan ge några tips.
Det första man ska göra som anhörig, är att börja säga den andres önskade namn och pronom. Här kan det hänga på huruvida när personen är redo för att bli kallad för sitt nya namn och pronom.
Det första har ju din "man" redan gjort. Att gå till en läkare för att begära en remiss till en könsidentitetsutredning. Det finns några få ställen i landet där det finns ett utredningsteam för detta. Lund, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Umeå, Linköping för att nämna några. Där får man träffa, vad vi kallar för utredaren, som är en välutbildad psykiatriker som har i uppgift att finna brister och annat hos en. Utredaren är den personen som håller i alla trådar. Man får också gå på psykologiska samtal, antingen direkt med utredaren eller med närmaste psykologen (som är utbildad för transpersoner om man bor avlägsen från utredningsteamet) Man får också svara på väldigt många frågor, och det är i syfte för att kolla så man inte har för grova psykiska besvär/diagnoser som kan neka behandlingen. Själva utredningen kan ta upp till ett år, men det finns ingen lag eller regel överhuvudtaget om hur länge det ska ta. Utan det är upp till utredaren själv som bestämmer det. För mig så tog utredningen bara 2 möten inom 3-4 månader. Om utredaren anser att allt tyder på att man är transsexuell, så får man diagnosen Transsexualism ICD-10 (F64.0). Efter diagonsen så får man också påbörja hormonbehandling. Man får först en remiss skickad till en endokrinolog för att prata om hormonbehandlingen, och om man har fysiska hinder, som t.ex. sjukdomar eller dålig lever. Det är inte heller alla som tar antiandrogener (Antitestosteron). Jag tog inte det, och fick fina hormonvärden som var lika bra som vad en biologisk tjej har.
Det svåraste, är att komma ut offentligt, och det s.k. "real-life test" där man ska leva som det önskade könet. Det kan variera från utredare till utredare, vad de själv anser att man bör göra, och hos en själv också. Men för mig så var det inga direkta krav på ett real-life test, då de ansåg att jag var genuin transsexuell och att jag hade bra utgångspunkt. Men somliga har det kravet, för att se om man verkligen pallar den ENORMA psykiska pressen och om det känns rätt för en själv. I samma veva så får man också hjälp, med det som många transsexuella tycker är svårast med...röstträning. Man får gå till en logoped för att hjälpa en så man har en kvinnlig röst.
Och sen förra året, så är det numera är lagligt att lagra könsceller för folk som gör könskorrigeringar. Jag valde att inte göra det, och steriliserade mig i samband med operation istället.
I slutfasen, så får man sen skicka en ansökan till Socialstyrelsens Rättsliga Råd för ändring av juridisk kön och om könskorrigerande operationen. Sen ställs man på väntelistan för operation. Dock är det inte alla som vill operera sig.
De 3 sjukhus i Sverige som utför könskorrigerande kirurgi är Karolinska Solna, Linköping & Sahlgrenska. Dock måste jag varna om att det är långa väntetider för själva könskorrigerande operationen. Jag opererades i Karolinska Solna, och deras väntetider har ökat med 200% efter 2014, dock så hade jag tur som ställdes på tur före det ökade. Hur väntetiderna ser ut i de 2 andra sjukhus vet jag dock inte. Man får välja fritt vilket sjukhus man vill operera sig på. Det skiljer sig också på deras kirurgiska metod till att skapa en vagina.
Och sen är det upp till landstinget om vad de går med på att betala i behandlingen. Jag vet att vissa landsting inte alls betalar t.ex. bröstförstoring eller hårborttagning.
Sen vet jag inte mer vad jag ska berätta...
