min 4-åring sliter sitt hår av frustration. Vilsen förälder.

Min 4-åring blir så frustrerad ibland så att hon sliter av sitt eget hår. Jag blir så ledsen av att se det.  Nyss hamnade vi i en konflikt då jag skulle ta bort en "farlig" (vass) sak som hon lekte med. Hon blev skogstokig och sprattlar med hela kroppen och sliter av håret så hon får stora hårtussar i nävarna. Jag tappade tålamodet och skrek alldeles för mycket på henne och sa åt henne att man inte får göra så. Ångrar mig direkt efteråt, men känslan kvarstår att det är något "fel" när ett barn gör så. Jag tog ut det över henne vilket inte alls var ok, men är samtidigt så himla arg för att hon gör så. Vet inte vart jag ska ta vägen med mina känslor eller hur jag ska göra för att hjälpa henne.

Det ligger förstås en hel del annat bakom detta, att jag märkt att hon är lite mer "egen" än andra barn. Har ett speciellt sätt att se på saker och är en aning svårare att få kontakt med än tex sina syskon. Saker ska ske på hennes sätt för det mesta och det är svårt för henne att hålla koncentrationen när man för en dialog med henne, vilket medför att hon inte verkar snappa upp det man säger till henne och det blir mer skrik och bråk.

Jag har så svårt att tygla min egen frustration som kommer av detta. På det sättet är vi lika min dotter och jag. Jag har själv varit och är hård mot mig själv för att jag inte fungerar som man "borde" och är rädd att jag ska överföra samma stämpel på min dotter. Jag märker att det är det jag faktiskt gör när jag reagerar som jag gör och kräver att hon ska fungera mer "normalt". Tex som att lyssna och inte slita av sig håret. Men trots den insikten kan jag inte tygla mig.

Någon mer med erfarenheter kring detta?