Någon som varit surrogatmamma...

Inte jag, men en jag känner.

Det är ju inte lagligt i Sverige som så, så de gjorde så att de använde mannens sperma, men surrogatmammans (kusin till mamman) ägg.

När barnet föddes fick de skriva papper på att boendet skulle vara hos pappan med fru, och de fick kämpa att få till adoptionen. Det underlättade troligen att kusinen flyttade till England (en dröm hon haft länge men hon sköt på det för att kunna vara surrogatmamma).

Det krångligaste var på sjukhuset, kusinen ville inte ha så mycket med barnet att göra för att inte få känslor för det så pappan var på sjukhuset och hans fru kom dit så ofta hon fick och det var en fruktansvärt jobbig tid för dem.

Idag (barnet är idag nästan 3 år) kanske det går smidigare, jag hoppas du får svar av någon som vet mer. De hade en massa hysch hysch kring det hela och många många trodde, kanske tror än idag, att pappan varit otrogen. Men de visste inte annars hur de skulle göra.

Tusen tack för ditt svar!

Förbjudet är det inte, det är enbart förbjudet för sjukvården att assistera vid surrogasi.

Ja det är det jag är lite rädd för att sjukvården ska ställa till det för en eller socialnämnden med alla lagar och regler. Har själv barn sedan tidigare och då kanske de ställer till med någon utredning på mig som mamma att varför vill jag adoptera bort mitt barn.

Funderar på att använda mina ägg och donerad sperma. Paret hwr testat det mesta som sagt och mannens sperma är inte den bästa och kvinnans ägg har det aldrig blivit någon graviditet av. Även donerade ägg misslyckades i kvinnan.

Hoppas på fler som vet andra som ställt upp eller själva varit surrogatmödrar!

Måste paret som vill använda surrogatmamma vara gifta eller räcker det om de är sambos?

Om ingen i paret som du vill hjälpa är biologisk förälder är det inte säkert att de "får" barnet om du säger att du inte vill ta hand om det.

Har diskuterat detta (på ett hypotetiskt plan) med min kompis som jobbar på soc och om jag fattade det rätt är det såhär;

Är du biomamma och biopappan är en anonym donator så kommer socialtjänsten att utreda var det är bäst för barnet att växa upp och barnet placeras då i fosterhem under utredningen (såvida paret du vill hjälpa inte redan är godkända fosterhemsföräldrar och kan få ta hand om barnet direkt).

En släkting till mig använde surrogatmamma och det gick INTE bra.

Nu tror jag du har tänkt igenom detta väldigt noga, men jag vill ändå berätta om ett fall som blev helfel.

Min släkting kunde inte bli gravid pga problem med äggstockarna. Hennes bästa vän sedan barnsben frågade om de ville att hon skulle bli surrogatmamma åt dem. Hennes ägg och min släktings mans spermier.

De har växt upp ihop och var mer som syskon, de lärde känna varandra som bebisar så att säga då deras mammor känner varandra och sen har de följts åt genom livet.

Efter mycket övervägande och många diskussioner så bestämde de sig för att genomföra detta. När bebisen föddes så klarade tyvärr inte surrogatmamman av att lämna ifrån sig barnet, en flicka, utan en bitter strid började. Surrogatmamman vägrade skriva på för gemensam vårdnad och gjorde allt för att hålla pappan från barnet. Detta ledde givetvis till att min släkting och surrogatmamman blev bittra ovänner minst sagt.

Detta hände för mer än 10 år sen och än idag är det bittert, men de har iaf varannan v med flickan och har haft länge. Men det blev ju inte DERAS barn...

Nu har det dykt upp ytterligare problem, flickan har läst en 'dagbok' som hon hittade på vinden (den tilltänkta mammans dagbok, hon hade alldeles glömt bort att den låg där uppe bland all bråte) och flickan mår nu mycket dåligt. Hon är arg på sin mamma som svek sin bästa vän så gruvligt, samtidigt är det hennes älskade mamma...

Jag vill bara att alla som tänker sig detta är fullt medvetna om att det KAN gå galet så att man har det med i beräkningen.