Anonym (blä) skrev 2015-03-27 10:23:30 följande:
Här kämpar jag som är svårt sjuk för att få sjukersättning. Och så försöker du utnyttja systemet med att starta ett eget företag samtidigt som du ska behålla din sjukersättning. Blä säger jag till sådant. Du ska enbart vara glad och tacksam att du har fått sjukersättning. Funderar du på att starta företag kan du inte vara så sjuk. Eller hur?
Kan du sköta ett företag så kan du jobba. Även om det inte skulle ta så mycket av din tid. Så får du gå ner till tex 25%. Så du gör rätt för dig. Finns fall där de som tex bloggar mist sin sjukersättning.
Hmmz, Trollar mycket? Om du nu kämpar så hårt, varför uppvisar du då 0 förmåga att ha förståelse för andras situation?
Själv har jag blivit stämplad med Permanent sjukersättning. "klarade" varken grundskolan eller gymnasiet pga fruktansvärt mycket frånvaro. Försökte igen 4 år senare (2000-2001) att gå komvux och ordna till detta, vilket också misslyckades. Sen har livet gått ungefär i de banorna. Jag är nu 37, har använt 57 av mina 80 (enligt dom, men ska eg. va 120) veckor i Gymnasienivå från CSN. Jag har Basbeloppet i Sjukersättning, vilket är helt ok för mig, klarar mig bra och känner inte något större behov att ha massa mer pengar.
Problemet är att jag fått på mig en stor skuld som gör att jag förlorar ca 2000kr/mån sedan ett par månader tillbaks (då beslutades detta alltså) Jag har I samband med vissa händelser i livet nu vid 37 års ålder börjat ta tag i diverse spöken från mitt tidigare liv. Försöka få till en förändring, och företag är något jag funderat på.
Kan arbeta fulltid är jag helt övertygad om att jag inte skulle klara, har jobbat 3 månader totalt hela mitt liv (riktigt arbete) Halvtid tror jag knapt heller, men sporadiskt då och då någon timme här å där är något som KANSKE skulle fungera, åtminstone till en början.
Att ta steget dit däremot, å riskera hela min sjukersättning är väldigt motsträvande, eftersom hela livet varit fullt av misslyckanden, varenda lilla enstaka pryl/sak/förteelse jag gjort allt för att klara har gått i avgrunden.
Så sitter du där och klagar, påstår själv att du kämpar. Du vet nog inte ens vad kämpa innebär tolkar jag det som, Tragiskt med människor som håller på å gormar som dig faktiskt.
Sen att människor som mig lever på skattebetalarnas pengar som faktiskt vill försöka ta sig ut ur sin ruttna situation. Ofta utan vänner eller någon social kontakt öht ska besudlas med sånt fruktansvärd avsky är ju ännu vidrigare på nåt sätt.
Borde väl snarare uppmuntras, Jag är säker på att de flesta som har sjukersättning, framförallt Permanent som vill ta sig ur situationen INTE har "tjäna sjuka summor pengar samtidigt som man får bidrag" på tankarna, utan snarare vill ha säkerheten tills dess att man är säker på att det man försöker sig på är hållbart och sedan går att försörja sig på UTAN bidrag.
Pucko!
Diagnoser
Asperger
ADHD
Dystemi