Hej.
Jag har varit i en liknade situation som du befinner dig i nu.
Jag kan inte säga hur du ska göra, det vet bara du, men jag kan berätta lite om mig själv. Att inte känna sig helt ensam brukar ofta hjälpa.
Jag har alltid sett mig själv som bisexuell, och när jag var i 20-årsåldern så träffade jag en man som jag älskade att umgås med. Jag berättade vid vårt första möte att jag var bisexuell, han frågade då "vad innebär det, kommer du att lämna mig för en tjej så småningom?"
När vi blev ihop kom vi överens om att trekanter var ok i vårt förhållande, jag antar att det var för att han inte ville att jag skulle vara olycklig eller otrogen. Men han har också poängterat att han också "gick med på det" eftersom han aldrig haft trekant och tyckte det skulle vara spännande att prova...
Efter några år påbörjade jag en traumabehandling för sexuella övergrepp från barndomen. Då började jag snabbt känna att vårt förhållande inte var nog, jag ville ha mer, jag ville ha en flickvän/fru också, inte bara sex. Kanske var det just behandlingen jag genomgick, eller att jag åldrats och mognat i mig själv.
Jag berättade för min kille, och eftersom vårt förhållande och sexliv knakat länge så gjorde vi slut där och då eftersom han inte ansåg att det var så bisexuella skulle/ville leva. Det var alltså något fel på mig i hans ögon.
Efter ett par månader hade han lugnat ner sig, och tyckte att det skulle kunna funka om han också blev kär i tjejen jag ville vara tillsammans med.
Men då var det redan för sent för mig.
Jag hade tvingats att välja, och valet var alldeles för enkelt för att jag skulle kunna gå tillbaka in i ett förhållande med honom eller någon annan man, med eller utan extra partner.
Några månader senare kom jag ut som lesbisk, och nu är vi nära vänner.
I början var det mycket svartsjuka, från båda håll, men vi klarade inte riktigt att sluta umgås, och ingen av oss ville avsluta vår vänskap helt, men han var sårad länge och trodde först inte på att jag var homosexuell över huvud taget, det krävdes lite övertalning och förklaring från min sida. Han menade att man kommer på i tonåren om man är gay eller inte, inte när man är över 20 år...men alla är olika.
.
Min psykolog har informerat mig om att vid sexuella övergrepp i ung ålder så väcks den sexuella lusten tidigare än vad den borde, och med sådan kraft att vid minsta lilla fysiska kontakt med en annan människa så kan en ohälsosam önskan till sexuell relation väckas. Det kan vara bara en strykning över ryggen som väcker ett driv i en, som inte har något med hjärtat att göra, det är en ren kroppslig reflex. Hjärnan och hjärtat säger nej, men kroppen säger ja, och kroppen är ett kraftfullt redskap. "Jag vill inte, men måste". Dessutom är det läskigt att älska någon och låta någon älska en tillbaka, att öppna hela sin själ för en annan människa kan vara det svåraste en gör i livet. Har en dessutom hemligheter ingen får veta om, så kan det vara säkrare att inte låta sig älskas.
Jag vet vad jag skulle göra om jag vore du, eftersom jag varit du. Men bara du kan veta i ditt hjärta vad som är bäst för dig. Men, du behöver inte förlora honom ur ditt liv, en vänskap kan vara minst lika viktig som en kärleksrelation. Men han kanske också kan vara lite mer öppensinnad än vad mitt ex var, till att du ska få leva ut alla dina sidor. Kom ihåg att det är DITT liv, och ingen ska få bestämma vad du ska göra med det.
Själv anser jag att bisexuella ska ha all rätt att vara med båda könen samtidigt, eftersom det finns en lust och längtan till det. Att tvingas välja bort halva sig själv var förödande för mig och min relation med mitt ex, men då var jag ju också i en situation som krävde professionell hjälp för att för över huvud taget kunna sova om nätterna.
Har du varit med om något tycker jag definitivt att du ska prata med ett proffs, annars tror jag att det räcker att du tar några dagar för dig själv och verkligen känner efter...men en öppen dialog med sin partner är a och o för en relations välmående och överlevnad. Han vet om att du är bisexuell, så det kommer nog inte komma som någon chock för honom att du tänker på kvinnor hela dagarna, speciellt eftersom du inte får ha den nära relation med kvinnor som du önskar och faktiskt skulle må bra av att ha.
Älskar han dig kommer han att vilja ditt bästa, det kanske bara tar lite tid för hans huvud att vänja sig vid tanken.
all lycka
