Språkförsenat barn, hur blir det i skolan.

Varför har han inte fått lära sig teckenspråk!? Om han gått hos logoped sedan innan tvåårsålder och nu vid fem år fortfarande inte kan tala bra, ens så att ni föräldrar kan förstå honom!?

Ni kanske kan ansöka om en assistent, som lär sig "hans språk" med honom under sommaren, och sedan är med honom i skolan tills han lärt sig att prata.

Annars finns det ju specialklasser och specialskolor.

Han har fått lära sig stödtecken, men har egentligen aldrig velat använda det och när "alla" i hans närhet kunde gissa sig till vad han sa så slutade han teckna helt. 

Egentligen är det först nu som han själv insett att alla inte förstår honom. Det är nog för att skillnaden mellan hans och hans jämngamla har blivit så stor. När alla var tre så var det ingen som pratade rent. Nu när alla är fem-sex så pratar nästan alla rent och han har hamnat hopplöst efter.

Det bästa är ju egentligen att slå hårt mot hårt och ignorera honom eller säga "va? Vad säger du? Jag förstår inte?" när han inte pratar rent. Då tvingar ni honom att lära sig prata korrekt.

Nej, så kan de absolut inte göra! Sonen har ju problem med munmotoriken och är fullt medveten om att folk har svårt att förstå vad han säger. Det är ju inte så att han inte vill prata rent.

Hur tänkte du nu!? Eller kanske inte alls.....

Han tvingas att anstränga sig mer. Hårt, men effektivt.

Förstår dock att PK-mes-morsor i Sverige går i taket av en sådan kommentar.

Lycka till med curlingungarna senare.

Specialklass går man inte i för att man har svårt att tala!

Jag har inte några direkta råd att ge mer än att försöka börja med TAKK igen.

Barn som har svårt att exempelvis säga R eller S brukar få till det när de väl börjat skolan, men om barnet har svårare problematik än så, vet jag inte om det löser sig "bara så där."

En fundering är om ni med hjälp av logopeden kan få in honom på en så kallad Språkförskola nu den sista tiden innan skolan, om ni har en sådan i er kommun? Då blir det lite mer "intensivträning" med daglig kontakt med logoped och personal som är van vid att arbeta med språkförsenade barn.

...eller så utvecklar han stamning och/eller selektiv mutism, vilket inte alls är en bra kombination med annan språkstörning. Gå iväg och trolla i en annan tråd nu eller läs på lite innan du uttalar dig.

Antar att det även fungerar på förlamande barn. Sätt hårt mot hårt och tvinga dem att gå så lär de sig att går ordentligt. 

Språkförskola finns inte. Har går hos logoped flera gånger i månaden. Han har problem med de flesta ljud som kräver lite mer munmotorik som LRSVF osv. 

Jag både är och har varit i din sits. Har två söner med grav dyspraxi. Den äldre av dem går i ettan nu och den yngre ska börja förskoleklass i höst. 

Vi velade inför 7-åringens start i förskoleklass huruvida vi skulle låta honom börja i skolan nära eller i språkskola men efter att ha träffat rektor, lärare och skolans specialpedagog tog vi beslutet att börja med skolan nära och se hur det skulle gå. 
Sonens tal utvecklades en del sista månaderna innan han började i förskoleklass men var fortfarande svårförstått för utomstående.
Vi oroade oss innan en del för att han skulle bli tystlåten i skolan om han inte blev förstådd men det oroade vi oss för i onödan. Han räckte upp handen och pratade inför hela klassen redan första dagen. 
Jag var med i skolan under de första dagarna för att kunna "översätta" om det behövdes innan lärare och son lärt känna varandra lite.

Det tog ett tag innan lärarna kände att de förstod det mesta han sa men han gav sig oftast inte och kunde ibland ta till andra sätt som att skriva eller rita för att förklara tills de fattade.
Ofta förstod de andra barnen honom bättre än de vuxna och hjälpte till att berätta vad han sa. Sen, tyvärr får man ju säga, så var han redan van vid att inte alltid bli förstådd så det var inget konstigt för honom.

Fyra dagar i veckan tränade han med specialpedagogen och han fick även en ipod som hjälpmedel som han använde när han inte kunde göra sig förstådd. 
Hans tal har fortsatt att utvecklats massor. Nu förstår de flesta vad han säger även om det för nya personer kan vara lite svårt ibland. Han går fortfarande till specialpedagogen och tränar, fast inte lika ofta som tidigare.
I förskoleklass var det en gång ett barn som frågande läraren vilket språk vår son pratade men det var enda gången läraren märkt att nån undrat om hans tal.

Sonen som ska börja i förskoleklass till hösten kommer även han få börja i samma skola så får vi se hur det går. Förhoppningsvis hinner hans tal utvecklas lite till innan hösten.

Måste även tillägga att vi har en underbar och engagerad logoped som även funnits där för specialpedagogen att bolla idéer med trots att sonen i.o.m den riktiga skolstarten inte längre får vara hennes patient. Även skolan, och framförallt specialpedagogen är bra och försöker verkligen hjälpa honom.

Som flera redan påpekat är det helt fel väg att gå. 
Om du bara visste hur mycket och hårt vissa barn tränar och sliter med talet och det bara långsamt blir bättre. De vill prata korrekt men kan inte. 

T.ex mina söner. Det är/har varit daglig träning under många år som gäller. Önskar att det hade kunnat vara så enkelt att vi bara hade kunnat låtsas att vi inte förstod så hade allt löst sig.. Men det är inte riktigt så det fungerar.

Min äldste son hade samma problem, fast BVC var inte så stressade på den tiden och han gick inte hos någon logoped. När han började i 6-årsverksamheten (lekis då), så var fröken förvarnad och blev snabbt duktig på att förstå vad sonen sade. De andra barnen förstod däremot inte, men det fungerade ändå med den sociala biten. Sonen fick gå till talfröken varje vecka, och innan han fyllde 7 år, så kunde han prata rent. Det behövdes liksom bara att han blev tillräckligt gammal för att ta till sig träningen.

Det är inte BVC som stressat. Hon ansåg att det var fullt normalt att en 18 månaders inte sa ett enda ord. Det var vi som skickade en självremiss till logoped. Och logopeden ansåg att det var helt rätt beslut när han kom in på sin första koll vid 20 månader. Han har sen dess gått hos logoped och fått lära sig bla stödtecken och numera handlar det om uttalsträning. Enligt logopeden kommer problemet kvarstå länge. Troligtvis upp i tonåren. 

BVC reagerade först på 3-års kollen när han inte sa mer än vissa enkla enstaviga ord och kompletterade med stödtecken. Då skällde hon ut oss för att enligt henne så var det vårt fel. Vi hade nog inte läst och pratat med honom tillräckligt. Och så skällde hon på oss för att vi inte kommit tidigare. Då vi påpekade att vi redan på 18-månaders kontrollen hade visat oro tog hon inte till sig. Knappt heller att vi gått hos logoped i 1,5 år.

Hej!

Ville bara berätta att jag själv inte pratade rent förrän i 6:e klass. Jag kan ibland fortfarande ha svårt med att uttala svåra ord tydligt.

Ja, det var tufft i låg och mellanstadiet då jag blev retad för detta, jag var ju inte den tuffaste heller.fast jag pratade inte så illa i skolan så att jag inte blev förstådd.

Blir så arg på kommenataren att "tvinga" fram att prata bättre. Jag ville så gärna prata rent och led verkligen av det, hade mina föräldrar varit hårda mot mig hade jag nog slutat prata istället.

Helt vansinnigt att BVC påstår att det är föräldrarnas fel, jag är fjärde barn så fanns många att prata med hemma plus godnattsaga varje kväll. Det är jätte ärftligt, tre av oss syskon hade samma problem och flera av mina kusiner.