Min berättelse om blödningar under tidig graviditet.

Vill bara dela med mig av min berättelse som tyvärr slutade i ett MA.

Jag plussade i v 4 ca. Inte så mycket grav symtom, endast trött och lite ömma bröst. Fick bruna flytningar på pappret när jag torkade mig efter toabesök i v7. Inga röda blödningar bara brunt, varje dag. Mer eller mindre. Med detta följde även lite molvärk eller växtvärk. Oroade mig endel för dessa flygningar så fick tid på Gynmottagningen i v 7+6 eller nått sånt. Fostret levde med ett tickande hjärta och var normalt stort för sin "ålder". Jippiiii! Dom bruna flytningarna kunde dom inte se var dom kom ifrån. Jag skulle återkomma om jag fick mycket ont eller fick stora blödningar med koagel.

Dom bruna flytningarna fortsatte till v 9 ungefär. Oj vad skönt att dom försvann så man slapp oroa sig för det iallafall. Tog ett par gravtest "bara för att" (dumt och ingen ide, jag vet) under dessa veckor. +! I v 10+ var det en morgon rött på pappret när jag torkade mig. Men bara lite... Det fortsatte sen i bruna flytningar, samma typ som dom jag hade tidigare veckor. Oron kom tillbaka såklart. Jaja, allt såg ju bra ut på vul:et , tänkte jag. Dom bruna flytningarna fortsatte med svag molvärk till och från. I v 11 var det en gång till lite rött på pappret, som sen efterföljdes av brunt, Oron släppte aldrig. Tog ett gravtest öven nu, plus. ... Jag fick en ny tid på Gynmottagningen. Gjorde ett vul som inte visade något levande foster. Det hade dött i v 8+4 trodde dom. Min värld rasade där och då! Även om jag någonstans hade det på känn.... Alternativet jag fick var att låta naturen ha sin gång och vänta på att fostret stöts ut eller ta cytotec för att få det att sätta igång. Jag valde cytotec ... Usch. Vill inte att nån ska fä besked missfall eller MA. Tur att jag redan har världens underbaraste tös. Allt känns något bättre så...

Detta var min historia, hoppas det kan "hjälpa" någon... Vad långt det blev!