Hej alla fantastiska kämpare!
Idag var min officiella TD och det overkliga hände äntligen. Jag är gravid. Vårt första plus. Vår fina lilla prick sattes in den 2/3, FET nr. 2.
Här vore det jättemysigt att skriva med andra som också försökt länge, gärna som gjort IVF, och följas åt på den spännande och skräckinjagande vägen framåt mot ett barn.
Jag och min man har försökt sedan i juni 2012, så treårsgränsen närmade sig med stormsteg. Vi fick förklaringen manlig faktor då makens spermier är väldigt få och väldigt långsamma, så vi passerade raka vägen till ICSI på en gång.
Första försöket med IVF gjorde vi i augusti 2014. Jag blev kraftigt överstimulerad, men vi fick 7 embryon av toppkvalitet. Ett till mig, sex till frysen. Det gick inte vägen, och efter det ville kroppen inte fungera som den skulle. Det dröjde nästan fyra månader innan jag kunde få göra nästa försök, vårt första FET, och då med hjälp av hormoner.
Strax före återförandet blev jag sjukskriven på heltid för stress, så det tog extra hårt när försöket misslyckades. Tack och lov fick vi påbörja vårt andra FET direkt efter, även denna gång stimulerat. Från dag ett bestämde jag mig för att försöka vara mer positiv för min och makens skull, och i sanningens namn kändes det bra redan vid återförandet. Det blev en väldigt synlig prick i livmodern, därav kallar jag den "pricken":
Jag har haft väldigt, väldigt mycket symptom från dag ett egentligen, förmodligen eftersom jag reagerar väldigt starkt på progesteron (Lutinus). Jag har huvudvärk, mår illa, är yr, det stramar i magen, jag har begär efter konstig mat (för mig i alla fall), brösten bränner till och från och är stora, humöret är hätskt... Det är säkert mer, men det räcker så ;)
Grattis:)!
Jag satte också in den 2/3, (kollade igår fast kliniken sa att jag skulle vänta till 20e) fick ett efterlängtat plus!!
Stort grattis! Lite märkligt att olika kliniker kör på så olika testdagar...! Hur länge har ni försökt?
Jag har redan mitt första orosmoln... när jag satte in lutinus nr. 2 för dagen var det lite lite blod på hylsan. Nu är det väldigt svårt att slappna av kan jag säga :'(
Ring kliniken och fråga! Vilken klinik går ni till?
Vi har försökt i nästan 3 år!
Ja, jag får nog göra det imorgon. Hade hoppats på att åtminstone få den här dagen, så jag känner mig lite snuvad på glädjen :(
Vi går till Sahlgrenska. Ni då?
Tre år, då har vi hållit på ungefär lika länge. Är det första IVF-försöket eller har ni gjort det förr?
Vi går pä st:göran, de är fantastiska! Det här är vårat första ivf försök, fick 7 ägg i frys också. Man försöker glädja sig men oron är där hela tiden...
Vi går pä st:göran, de är fantastiska! Det här är vårat första ivf försök, fick 7 ägg i frys också. Man försöker glädja sig men oron är där hela tiden...
Jag hoppar också in här. Jag och min man har gjort vår andra FET och ett färskförsök innan dess. Vi har försökt nu i snart fyra år.
Det här försöket var i naturlig cykel, det förra var med pergotime då min ägglossning är oregelbunden. Men pergotime var slut så därför blev det ett försök i naturlig cykel. Jag kände mig väldigt pessimistisk hela försöket och testade i fredags (men officiell testdag idag) och fick plus!
Det är väldigt svårt att ta in. Jag har tagit fem graviditetstest hittills för att försöka få det att kännas lite mer verkligt. Många känslor - både oro och glädje.
Jag känner lite molvärk av och till och lite öm i brösten, men inget annat. Jag önskar att jag kände mer.
Nu känns det som lång väntan (fyra veckor) tills ultraljudet.
Idag var min officiella TD efter första försöket med IVF. Två streck på stickan i morse och samtal till kliniken.
Känner mig ganska chockad över att det var positivt för jag brukar aldrig ha tur med någonting och hade ställt in mig på många försök.
Är 36 år gammal, har typ 2 diabetes, PCOS och övervikt. Ingen mens. Mannen har gravt nedsatt spermieproduktion. La om kosten för nåt år sedan och började medicinera metformin.
Hormonbehandlingarna har gått bra. Fick sticka hål på en cysta som störde. Äggplocket gjorde lite ont men vi fick ut 9 ägg, alla befruktades med ICSI och alla tog sig. Satte tillbaka på femte dagen och fick tre fina till som gick till frysen.
Har ont i äggstockarna nu som rejäl mensvärk men på kliniken sa de att det var bra för det visade att det var rejäl fart på kroppen och alla äggblåsorna producerade gulkroppshormon. De sa också att det antagligen skulle börja kännas som det stramade i ljumskarna för att livmodern skulle resa sig.
Idag är det två veckor sedan återförandet. Jag är i vecka fem (4 + 4). Dags för VUL den 10 april.
Känner mig väldigt orolig för att något ska gå fel men samtidigt överlycklig att vi kommit så här långt efter 10 år av misströstan!
Håller tummar och tår för att det ska gå bra för alla här. Det vore roligt att följas åt lite och skönt att kunna berätta för någon! Jag vill avvakta ett tag till innan jag berättar för människor IRL.