Jag har förlorat min mamma efter en lång tid av sjukdom. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Jag kan inte förstå att jag aldrig ska få prata eller se henne igen. Jag bara gråter, det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är min mamma och när jag ska sova så kommer ångesten över att jag inte har fått prata med henne idag. Hur ska jag klara denna sorg? Kommer det att bli bättre? Jag saknar henne så...
Stor kram!
Allt man kan göra är att tag en dag i sänder. Tiden läker verkligen inte alla sår men tiden gör det lättare till slut.
Du kommer sakna henne resten av livet men det är ok så länge sorgen inte tar över och gör livet outhärdligt.
För 17 år sen miste jag min mamma i cancer (7 mån innan hade min pappa dött i samma sjukdom).
Det var jobbigt efteråt men jag hade bara ett val; att fortsätta leva.
Livet går vidare och tomheten fylls med annat.
Jag beklagar din stora sorg!
Som ovanstående skrivit så läker tiden inte alla sår, men livet blir mer uthärdligt och smärtan avtar något. Känslan att det är så oåterkalleligt är jobbig, att veta att man aldrig, aldrig mer får träffa denna person.
Min mamma gick bort 2010 i cancer och hon var en jättestor del av mitt liv, jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle kunna känna mig lycklig igen.
Men det kan jag, jag kan vara lycklig. Alltid med en stor del som saknas i hjärtat, men trots allt lycklig.
Min mamma vill inte att jag ska sluta leva, livet går ju vidare för alla oss som är kvar här nere och det är bara att göra det bästa av det.
I november 2014 dog även min pappa i cancer så nu sitter de tillsammans där upp nånstans och vakar över oss.
Beklagar sorgen
Jag miste min underbara mamma oktober 2013 vilket vart ett hårt slag för mig . Det tog jätte lång tid innan jag kom över den svåra smärtan att inte kunna ringa och prata med min mamma som jag brukade göra ...
För att underlätta lite så började jag skiva ner saker i en dagbok sånt som jag normal brukade prata med henne i telefon om , allt möjligt ..idag va det extra tungt utan henne , barnen har gjort detta i skolan , jag slog i tån , bla bla bla ...ja om allt
Skriver än idag i boken kanske inte varje dag och inte bara om saknaden utan också om roliga saker och om minnen som jag inte vill att jag själv inte ska glömma bort
Jag miste min mamma i november 2014 av att hon föll baklänges och skadade sitt huvud så illa så hon fick kraftig hjärnblödning... :(
Saknar att ringa och prata med henne... börjar känna mig deprimerad nu innan kände jag mig chockad och tom nu gråter jag och saknar men verkar vara olika faser man ska gå igenom...
Tack för att ni delat med er och era råd, det jobbigaste just nu är att jag inte kan ringa min mamma och fråga hur hon mår eller bara berätta nåt som hänt idag osv. Du som skrev ner saker i dagbok som man annars hade velat dela med sin mamma kan kanske underlätta lite av den tomhet man känner idag... Jag lider med er som dessutom har mist båda föräldrarna. Men det är som sagt att tiden får ha sin gång och förhoppningsvis så hoppas jag känna lycka igen, men just nu så känns det tungt./ Jamilla
Beklagar! Miste min mamma för några dagar sedan 