Jag väntar mitt tredje barn och har precis hört talas om begreppet "luriga trean". Och jag tycker det är så intressant att läsa andra förlossningsberättelser.
Så, alla ni som fått tre barn (eller fler) är ni villiga att dela med er av eran förlossningsberättelse för 3:an så är jag mer än villig att läsa den. Oavsett om den var lurig eller inte.
Vaknade 03 på natten. Började undra om det var på gång. Kände svag mensvärk. 04 var jag säker på att värkarna var igång och ringde förlossningen. De kom glest och höll inte i sig särskilt länge. Vid 06.15 åkte vi till förlossningen. Värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum och höll i sig sådär 40 sek, men de gjorde rejält ont. Tänkte att vi åkt in för tidigt för de avtog något i bilen. 06.26 skrevs jag in och 06.42 föddes han 
.
Min trea var "lurig" så till vida att han blev kvar till v.40+1, mina två första barn kom i v.37+. Mina två första förlossningar började med vattenavgång, men min sista med värkar. Annars snabba och okomplicerade. Och alla drog igång på natten.
Jag följer med spänning :) är själv nervig inför trans ankomst hur detta kommer bli.
Flickan och kråkan: Tack för att du delar med dig. Men oj det gick snabbt! Jag är lite orolig hur det skall gå för mig då båda mina tidigare förlossningar var väldigt snabba. 1:an kom 3 h efter vi kom till förlossningen och med 2:an började krystvärkarna redan i undersökningsrummet.
Efter 2 snabba förlossningar (3 resp 4 timmar) väntade jag på mitt 3:e barn:
Tredje förlossningen - 1988
Det var 3 dagar före Bf. Jag var hemskt trött, för det var OS i Söul, och jag hade suttit uppe natten innan för att se Patrik Sjöberg tävla i höjdhopp. I smyg hade jag tagit tid mellan värkar sedan 20-tiden, men jag var fortfarande osäker. Det var 7-10 min mellan värkarna, fast de var inte så starka. Jag behövde knappt profylaxandas alls.
Kl 22 ringde jag i alla fall Förlossningen, och vi kom överens om att jag skulle åka in. Jag tog en taxi, och maken följde efter i bil.
Kl 23.30 kom vi fram, och då hade jag 5 min mellan värkarna, och de var lite starkare. Bm kollade, och det var bara öppet 6 cm.
Vi satte oss i dagrummet, för det var OS hela natten - och det är ju alltid intressant! Jag blev kopplad till CTG och virkade mig igenom några timmars boxning.
Kl 03 hade det inte hänt ett dugg. Värkar var 5:e minut, men för svaga för att göra någon nytta. Bm gav mig något att sova på, och jag och maken fick varsin säng.
Kl 06 vaknade jag av att värkarna kom i gång igen. Vi åt frukost, och sedan gick vi i korridorerna hela förmiddagen. Vid lunch hade inget förändrats - värkar var 5:e minut och öppen 6 cm.
Kl 12.30 gjorde Bm hål i hinnorna så att vattnet gick. Det gjorde susen! Direkt kom det starka och täta värkar. Fast jag var ganska trött, så funkade profylaxen perfekt. Krystvärkarna var inte lika lätta att känna igen den här gången, så det var faktiskt Bm som talade om att det var dags att lägga sig och krysta. Några krystvärkar, och så var det klart.
Kl 13.49 föddes min lilla dotter! 
Flickan och kråkan: Tack för att du delar med dig. Men oj det gick snabbt! Jag är lite orolig hur det skall gå för mig då båda mina tidigare förlossningar var väldigt snabba. 1:an kom 3 h efter vi kom till förlossningen och med 2:an började krystvärkarna redan i undersökningsrummet.
Vaknade vid 02 av värkar, var hemma hos mina föräldrar ca 5 mil hemifrån och från sjukhuset med bara min dotter (föräldrarna var bortresta) hade tio dagar kvar till bf. Efter ca halvtimmen insåg jag att det var på gång och inga förvärkar, så blev lite panik att få tag i skjuts! Efter att ha ringt förlossningen och fått tips om sjuktransport ringde jag dit men de hade ingen bil förrän efter nästan två timmar så nej tack! Blev att ringa och väcka min bror som fick skjutsa till barnens farmor och farfar där jag mötte upp min man och son. Därifrån vidare till BB. Väl där var kl ca 04, öppen fyra cm så mest vila. Kl 08 hade det inte hänt mycket så vi fick komma till patienthotellet. Vid halv elva hade jag blod i trosorna så jag ringde förlossningen för råd. Mitt i samtalet gick vattnet! Så snabbt packa ihop våra saker och ta oss tbx till förlossningen nu jävlar gick det undan!!! Inskrivna igen 11.50, kl 12.14 var sonen född! Jag skakade av chock, min kropp hann inte med alls, jag skrek inte ens! Tre krystvärkar bara... Tydligen vanligt med "ketchup effekten" på trean sa de.
Trodde vattnet gick en månad före bf, men va "bara" slemproppen.
På lördagen fick jag förvärkar, åkte in på söndag em o blev inlagd då de va jätte säkra på att det skulle komma igång under natten så fick gå o gå men inget hände så måndag fm tog de hål på hinnorna o 3 timmar senare föddes sonen
Vi har väl en 20 min ungefär in till förlossningen. Men närmsta hjälp med barnpassning är 1 timma bort (farmor och farfar). Har lite små panik eftersom jag ej blev tagen på allvar när jag ringde fl under värkarna med sonen (2:an). Blev tvungen att överdriva om hur regelbundna och långa värkarna var för att dom skulle kolla på mig. Och ändå gick det så snabbt.
Nå ja, svårt att veta vad som kommer hända.
Tack allihopa för era berättelser, det är så intressant att läsa!
Bakgrund: 1an började med vattenavång och sen värkar från midnatt en onsdag. Ordentliga och regelbundna värkar från mitt på dagen torsdag och bebis på morgonen på fredag (kring halvsju). 2an värkstart kring midnatt och bebis född 3.5 timme senare.
Med trean så gick vattnet kring 8:30 på morgonen. Jag hade anat att det var rätt nära några dagar men hade inga värkar. När vattnet gick så åkte vi in direkt dels för att det gått så fort med tvåan men också för att bebisen var fullt rörlig och jag tyckte det kändes lite läskigt då det fram tills för några år sen var order om ryggläge och ambulans för sånt i mitt landsting (liten risk att navelsträngen kan komma ikläm)
Iaf så åkte vi in och jag lades i ctg som faktiskt registrerade något som liknade värkar fast jag inte kände det. Kring 9:45 så började jag faktiskt känna av värkar och kring 10 fick jag ett förlossningsrum och bad att få lite frukost då jag inte ätit något. Det tog ett tag att få frukost och när jag började äta kring 10:15 ungefär började det göra ont på riktigt och jag minns inte om jag tryckte ner den sista mackan fort eller om jag helt enkelt struntade i det. Bad min man att ringa på klockan och göra fullkomligt klart för dem att ville de ha ett sista UL för att lägesbestämma bebin (sätesbebis) så var det NU för snart tänkte jag inte ligga still längre.
De kom in och tyckte att UL det kunde de strunta i, de bara kände att han verkade ligga kvar i säte. Någonstans kring 11 så börjar jag få krystvärkar. Med storebror krystade jag 2 värkar och 3 minuter men nu var det ju då benstöd och rygg/halvsittande som gällde så det tog längre tid, värkarna glesade ut en hel del. Så i med dropp och in med rejält med folk på rummet. Det var en huvudbm, en yngre, en förlossningsläkare och ytterligare 1 eller 2. Någon var bara med som student.
Var lite rädd för det värkstimulerande men det gjorde faktiskt inte ondare utan bättre bara på tätheten så det var faktiskt helt ok. Tyckte armarna domnade bort när jag var tvungen vara på rygg men när jag fått hjälp att andas lite lugnare så gick även det att få bukt med. Mitt i allt säger barnmorskan. "Har någon talat om för dig att du inte får krysta föränn kroppen är ute" Ehhhh, nej det hade ingen sagt och nog för att jag vill hålla igen och ta det lungt för att inte spricka men det var ju ändå intressant att få reda på :) Fick iaf order om att låta kroppen göra jobbet så länge som möjligt så att jag skulle ha krafter kvar att trycka ut huvudet fort när väl kroppen var ute.
Andades mig kanske genom 10 krystvärkar och sen var kroppen ute. Fick då ta i lite för att huvudet skulle följa efter och bebis föddes 11:23 knappt 3 timmar efter att vattnet gått hemma utan värkar.
3an var min klart bästa förlossning. Fyran var mycket lurigare med glesa värkar till och från och när vi väl åkte in trodde jag vi skulle bli hemskickade men väl på sjukhusparkeringen gick vattnet och 14 minuter senare var ungen född. Inför fyran hoppades jag på en till sätesbebis eftersom det var mycket behagligare att ha en mjuk rumpa som gick först än ett hårt huvud men sån tur hade jag inte.
Min tredje dotter kom 4 dagar innan BF. Jag vaknade av värk 01.20. Väckte min man o sa att det var på gång. Eftersom jag var så lugn så tog han det lugnt. Klädde på sig, bar ner de stora barnens övernattningsväska.
Vi hade 7,5 mil till förlossningen, hade tänkt köra inom mina svärföräldrar o lämna av de stora.
Kl. 01.50 sa jag att nu ska vi åka. 02.00 satt vi alla i bilen. Efter 2 mil hade jag 2 monter mellan värkarna, så ringde jag förlossningen o förberedde dem på att ev skicka ambulans om vi inte kunde fortsätta köra.
Vi ringde även mina svärföräldrar o sa att de fick möta oss utanför förlossningen.
02.40 sladdade vi in utanför förlossningen, 02.50 kom jag in på förlossningen. 03.10 är lillasyster född, de hann inte ens skriva in mig eller kolla min journal (som jag hade med mig i pappersform eftersom jag gått hos BM i annat län).