Kan man förändra sitt missbruk
Under 16 år har jag festat och låtit livet ha sin egna gång. Alltid varit i konflikt med mig själv om min värdighet och den djupa sorg jag känt inom mig har gjort att jag aldrig riktigt kunde stå för mig och min omgivning full ut. Att supa, festa och ha kul, inga problem. Sen att den där ångesten som biter sig fast så hår i alla skepnader man kan tänka sig genomsyrar nästan all ens tid, det lärde man sig helt enkelt att leva med. Jag slutade dock aldrig kämpa för mig själv och mitt välmående, jag ville och strävade alltid att bli en bättre människa, mer stark och lycklig. För det är ju som säkert så många vet helt jävla utmattande att konstant vara bakfull, ångerfylld och olycklig.
Om jag lyckades helt vet jag ej, eftersom jag för 11 månader sen träffade min kärlek. Och vi var lika på många sätt och självklart även på lusten efter rus och dus.. kopiösa mängder öl och kola. Samtidigt som man skulle lära känna varandra. Nej! Mitt tålamod började snabbt ta slut. Är det något som jag byggt upp med åren så är det nolltolerans för dekadenta förhållande och ser jag tecken inför det krävs det inte mycket innan jag bryter upp och går vidare. Men här såg jag något speciellt och jag visste/anade att där fanns mer att hämta än bråk under berusning.
Han har hunnit med 12 år av kolossala mängder av dekadenta dagar och nätter, jag har mina 16. Vi dricker väldigt lika, utan gränser och tills kroppen helt enkelt säger ifrån. Fullt ös medvetslös tjohooo...Jag älskar öl och gillar tanken på kola. Han är ganska trött på kola eftersom han väldigt tidigt tog det till sig, han älskar öl. Vill säga att han blir mer förändrad när han är berusad men jag kan duktigt slå slint jag med.
i Alla Fall. Saken är att jag blev gravid efter bara 5 månader, jag är nu i sjunde. Kort innan jag fick veta så bestämde vi oss för att hålla oss nyktra för det var allt eller inget, skulle vi hålla ihop så skulle vi behöva skärpa oss. Vi hade trots det några väl behövda nätter av långa berusningar. Till slut, när jag/vi förstod att jag var med barn så las helt enkelt allt på hyllan.
Han har inga problem med det, har aldrig känt sig starkare eller lyckligare säger han. Jag drömde mycket om fester i början men har heller inte jag känt några större preblem med att vara helt nykter. Kärlek fortsatte att blomma och vi är väldigt lyckliga och kära. Frågan för mig ligger i, hur kommer det se ut sen när man ska börja ta sig den där ölen igen..kommer man gå tillbaka till sättet man hade innan? Min största rädsla är att han inte kommer kunna hålla sig när förälskelsen har lagt sig och vardagen börjar kicka in (den vardag som vi tror vi kommer kunna göra annorlunda) Att han ska försvinna nätter, inte svara på mobil och att jag till slut kommer va ensamstående. Och/eller att jag inte kommer kunna palla trycket, inte veta när sluta dricka glasen.
Vi är båda två helt underbara individer, godhjärtade. lojala och jag vet att vi är ämnade för ett liv tillsammans hur länge det än må vara..
Det kanske helt enkelt bara handlar om tillit och mina svårigheter till att känna den medans han litar blint på mig.
Den kanske inte känns så konkret den här tråden men den handlar väl om missbruk, vad är missbruk, hur definieras den, kan man bli en annan slags person i sitt sätt att bruka sprit och droger genom mognad och förändring eller är det den eviga förräderiet vi har gentemot oss själva. Första steget är att erkänna liksom..