Bonusmamma till 4-åring!
Hej!
För ungefär ett år sedan träffade jag min man. Han är pappa till en fyraåring och att vara tillsammans med någon som har barn hade jag aldrig tänkt mig! (Är 26 och har inga biologiska barn själv än) Men vi blev kära och efter några veckor träffade jag hans barn för första gången. Jag var väldigt nervös och barnet var jätteblygt. Men det kändes väldigt naturligt och de senaste tio månderna har varit en spännande resa då vi blivit allt tightare för var dag. Vid två tillfällen har hon ifrågasatt min närvaro, två korta perioder av test. Men det har bara känts sunt.
Jag skriver här för att det vore fint att få höra andras erfarenheter av att bli bonusförälder. Jag har växt något otroligt av detta och det har väckt massa nya känslor i mig. Ofta har jag känt att det saknas forum för oss bonusföräldrar, hade velat gå i en föräldragrupp, diskutera och få älta vad det innebär att leva med ett barn, få dela rädslor för att inte vara en bra vuxen och ventilera. Ibland tänker jag att jag gärna hade varit föräldraledig för att verkligen få tid att lära känna det här barnet. Det hör också till saken att barnets biologiska mor har varit ganska frånvarande, så känner ett extra stort ansvar över att vara en trygg kvinnlig förebild i barnets liv. Finns det fler här som tänkt i samma banor som jag? Vad är ni rädda för? Hur var det för er att plötsligt få ett bonusbarn i ert liv? Vad har ni för problem och vad har ni för glädjeämnen?
