utsatt för otrohet

Hej.
För att förenkla allt, min sambo kallar vi för: Olof, hans bästis kallar vi för: Sven och tjejen kallar vi för: Sara
Allt började den andra advent 2014.
Vi var ute och åkte när min sambo berättade att Sara sagt till Sven: Jag har sugit av Olof.

Min sambo sa att Sara ljuger, att hon är sur för att han inte vill hjälpa henne mer . De har pratat mycket om förhållandet/dejtandet mellan Sara och Sven. Och hennes dåliga relation till sin pappa.
Olof har då varit snäll och pratat med henne.

Han sa ju att hon ljög, jag blev vansinnig, så när vi kom hem från bilturen. Kollade jag upp var hon bodde och åkte dit och skällde ut henne. Hon stod där och såg rädd ut.

Jag åkte hem igen och allt va som vanligt.

Tills 22 december, då skriver hon att hon har bevisen jag bett om. Men jag trodde henne inte. Hade hon inga innan så hade hon inga nu tykte jag.

Jag mådde så dåligt, kändes som att jag visste innerst inne att Sara sa sanningen om henne och Olof. Men jag ville inte veta, jag ville leva i min lyckliga bubbla.

Vi firade jul som vanligt. 24 hos hans föräldrar, 25 hos min pappa, 26 hos min mamma. (Mina föräldrar bor ca 25-26 mil ifrån mig)

29 december går vi p mellandagsrean i staden. Precis innan vi ska hem igen. Släpper han bomben.

- Det som äcklet Sara sagt, det är sant.

Jag började gråta på direkten, bad han stanna bilen, kastade min Förlovningsring så den studsade runt i bilen. Sa massa fula ord och gick sen ut i -16 och visste inte vart jag skulle gå. Även om jag hade hela familjen "runt" mig i den staden.
Han åkte iväg.

Jag insåg att jag måste ha vinterkläder så fick ta mod och ringa honom så jag kunde få det. Han kom, han försökte be att få förklara. Jag sa bara att jag vill inte veta. Men så satte jag mig i bilen ändå. Vi åkte runt, jag spydde (inte i bilen) sen ringde jag min minsta syster. Hon visste om att skällt ut Sara.

Mötte henne och min äldsta lillasyster på stan. Dom såg att något va fel.
Jag sa bara- Det va sant!
Min minsta fick berätta för min äldsta vad jag menade.

Jag gick runt med dom. Tänkte att jag måste följa med Olof hem för att hämta kläder och massa annat.

Så jag ringde han och han hämtade upp mig. Jag sov nästan hela vägen till och från. Mådde illa, va så himla törstig, jag frös, jag svettades.

Vi kom hem. Pratade nästan inget.

När han skulle hämta grejer för att sova på soffan sa jag- ska du inte komma?

Jag har ingen aning om vad som flög i mig. Trots att jag visste vad han gjort, ville jag ha han bredvid mig i sängen den natten.
Jag gav han en godnattkram och puss på kinden. Den pussen ledde till kyssaf och jag började smeka honom från kinden ner mot hans kön.

Jag märkte att han v förvirrad. Sen hade vi sex. Alltså jag fattar fortfarande inte vad som hände med mig, och jag kan inte fatta att det va det skönaste sex jag hade haft på länge.

30 åkte vi till gekås med hans mamma och pappa. (De visste vad som hänt) .

31 vaknade jag halv 7 och kunde inte somna om, han märkte detta. Sedan började jag gråta, sa att han inte sagt sanningen. Jag sa att Sara sagt saker, och eftersom det hon sagt innan varit sant så trodde jag henne. Han erkände sedan att han förträngt vissa saker. Jag blev as ledsen. Sa massa fula saker. Bad han att åka.
Han började gråta och sa förlåt och jag älskar dig, jag hade ju planer för oss till våren. (Just ja, när vi åkte i bilen den 29 sa han att han hade haft stora planer för oss till våren)
Jag- jag vill inte höra dina planer har jag ju sagt.
Olof- nej jag vet att det inte kommer hända.

Bl.a. Bl.a. Bl.a. Han står vid dörren och jag skriker att kh önskar att jag va gravid så jag kunde få missfall och skicka fostret till han med posten. ( alltså vem säger så :/ ? )

2014
Maj: beslutar oss för att jag ska sluta med p-piller
Juli:hade vi en underbar semester.
Oktober:förlovade vi oss ( inget frieri utan gemensam förlovning).

Man kan ju tycka att vi haft ett bra år ihop.

September: hans otrohet ägde rum.
December: han berättar.

Han har alltså hållt detta inom sig i 3 månader.
När vi förlovade oss.
Haft sex ca 30 ggr. Oskyddat.
När vi kollat på hus ihop.

I min familj vet : mamma och mina två systrar.
I hans familj: han säger att det är hans mamma och pappa. Men pga att jag inte litar på han till 100% har jag kollat lite på hans olika chatt appar, via whatsapp pratar han mycket med sin ena bror. Där har dom skrivit om detta.

Han och hans mamma har pratat via sms mycket om tex parterapi.

Jag försökte få han att förstå att vi måste prata mer än vi gjorde förra året. Men han pratat fortfarande med alla förutom mig.

Känns som att alla pratar bakom min rygg. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tror jag är gravid också. Vi hade ju sex i januari flertalet gånger, och den månaden är den enda sen vi började försöka som ingen av oss tänkt "denna gången tar det sig".
Skengravid säkert. Kroppen är ju inte som den ska så de små "tecknen" är säkert något annat.

Vissa dagar mår jag bra. Andra sämre. Ett tag va jag på rosa moln och kollade Förlovningsring till mig :/ . Andra, gråter jag i duschen ca 1 timme.

Jag har valt att försöka leva med honom, men det är svårt!

Är det någon som har orkat läsa igenom allt detta som också varit med om otrohet? Som är som jag helt "ensam" och inte har någon att prata med? Vi kanske kan försöka stötta varandra.