Jobbigt med styvdottern
Jag har en styvdotter som är jätte fin och underbar på alla sätt och jag skulle slänga mig framför en buss för att rädda henne.
Nu kommer det här ordet..
Men..
Hon kräver så mycket uppmärksamhet, ofta. Det är ofta mycket överdrivet och eftersom jag inte är hennes biologiska förälder så ser jag ju igenom det direkt.
När hon t.ex. inte vill till skolan nästa dag kan hon börja hosta och harkla sig jätte mycket och säger att hon är sjuk.
Eller om hon har ramlat och slagit sig under skoldagen och kommer hem så får hon absolut tröst direkt, av oss båda men sen handlar resten av kvällen om bara det. hon kan halta, dra sig släpandes på golvet och säga aj aja aj i 10 minuter.
Hon vill hela tiden göra något med oss, det är jätte fint och trevligt och man blir rörd att hon vill, men det är ofta då hon inte verkar fixa att inte behöva göra så mkt alls, bara vara. Känns som om hon hela tiden vill spela spel, hon frågar ofta, jag vet inte vad jag ska göra, jag har tråkigt. Eller om man säger till henne t.ex. att hon inte ska göra det eller det så gör hon det ändå, det kan vara så små saker som man kräver av ett barn i hennes ålder men det är som om hon inte hör vad man säger. Man kan även skriva som små påminnelser men det är som om de inte existerar..?
Eller som det med att hon är "beroende" av godis. Kan hon säga eller göra vad som helst för att få något som påminner om godis. Jag är emot det, att ge henne något då, då det "mättar" hennes beroende med mer.
Är det någon som kan tänka sig vad det här kan bero på?
Hon får normalt med uppmärksamhet från oss båda, ibland mer av mig ibland mer av mamman. Hon har kompisar, är duktig i skolan, hennes bror kräver inte alls lika mycket som hon och de har det "likställt" om man får så säga.
Hon är inte mellan 3-6 år gammal utan är tio år gammal.
Det ofta hon gör saker som gör mig lite orolig. Börja fundera på om det kan ha något med att hennes pappa bara flyttade och stack till en annan stad och inte hör av sig som han borde? De träffar honom på de lov som kommer men inte mer än så. Kanske känner hon sig bortvald av honom?
Hur det en är så kanske ngn har tips? Vad bör jag göra när hon kräver den uppmärksamheten hela tiden? Jag varken, kan eller har ork att ge den uppmärksamheten som hon ofta kräver.
Men det försvann tack och lov, hör säkert till åldern. Hon kan också roa sig själv bättre nu. Tror inte att det är något fel. Håll ut, det går över snabbare än ni tror!