Kan mörka påsar går bort av sig själv?
Nu är det sportlov. Och jag fick biljett för att komma till den staden min familj bor. Jag tänkte det kunde väl vara lite trevligt att hälsa på de.
Jag har rötter ifrån andra länder, men det betyder inte att jag gillar dessa länder er än själva Sverige. Jag är uppväxt i Sverige. Jag har dock fått mycket stryk av min moder. Hon har alltid varit aggressiv och kan verkligen trycka ner någon. Jag har blivit rejält ned tryck av min mor som barn. Dagsläget betyder inte hennes aggressiva ord någonting mot mig.
Dock hennes respektlöshet angående min tvångssyndrom, och inbillningen av att det är så enkelt att ignorera dessa tankar - Gör mig vansinnig!
Jag är också en annan psykiskt sjukdom, nämligen depression. Dock har jag klarat mig rätt bra i en lång period. Men jag känner att så fort jag kom in i familjens hus, fick jag ont i magen och jag blev smått nedstämd. Jag gillar absolut inte att prata om framtiden, om jag har sökt till nya kurser/skolor. Även om jag har tankar att göra det, och har ambitioner och kan sköta min framtid. Så gillar jag inte att prata om tidens gång. Då jag har en längtan av att bli fjorton år igen. Så blir jag nedstämd och hopplöshets känsla kommer. Då jag tänker på hur snabbt tiden går. Och trots att jag gett henne en tydlig förklaring av att jag inte vill diskutera det, kan hon upprepa det gång på gång.
Jag gillar svenskar mer - Då jag känner att de förstår mig mer. Min familj gör absolut inte det. Och att varit borta väldigt lång tid, så konstig nog. Förväntar jag att de skall ha ett detsamma beteende som svenskarna har. Att man skall prata på samma sätt, att de skall vara lika kloka och förståndiga. Men icke. Jag ger en klar och tydlig förklaring men ingenting fungerar, och det fortsätter att övergå till denna extrema egoism som min mamma alltid har varit.
Jag avskyr dessutom att hon skall ''leka psykolog'' och säga till mig att jag tänker - ''Du tror att du har alla sorters problem i världen i dig''
Jag avskyr den meningen. JAG HATAR DEN! Den är inte sann, och den ger en klar förklaring av att min mamma inte förstår att jag är sjuk.
Jag kom hit sedan i Fredags. Fick stryk av min äldre bror, då jag konfronterade varför han hade tagit ner en tröja som jag hade vunnit. Det kanske låter lite fånigt. Men den tröjan hängdes på väggen. Ingenting som jag hade tankar att ha på mig den och gå runt på stan. Utan den är ett pris, minne och därför skall den hänga på väggen. Den betyder någonting för mig.
Som sagt, min familj är medvetna över min tvångssyndrom. Min bror hade tagit ner tröjan, bara för att ta en bild när han har på sig den. Vilket gjorde mig arg, och jag s, varför ni inte kan respektera mig och liknade ord kom upp. Jag sa också att det alltid har varit såhär, och när skall det förändrats. När skall ni förstå?
Detta gjorde min bror arg och slog mig flera gånger. Jag önska att jag polisanmälde han. På grund av att jag fick tydlig mörke på kindbenet. Det är borta nu. Jag har dock polisanmält han tidigare. Första gången vart det rättegång. Den andre gången lades det ner då han nekade, och inga bevis fanns.
Nu på Söndag alltså denna morgon. Kände jag mig första gången morgontrötthet. Jag såg mig själv i spegeln, och såg mörka påsen som fanns under min vänstra öga. Det fanns ingenting på högra sidan.
Går detta bort automatiskt?
När det har lugnat ner sig. Alltså när jag åker tillbaka till mitt hem.
Tack på förhand!