Hjälp! Behöver annans perspektiv på familjesituation
Jag är en 22 årig kille som bor i ett hus tillsammans med min 20åriga syster och vår mamma. Mamma gick igenom en svår skilsmässa med vår pappa förra året, och jag och min syster kom överens om att vi skulle bo kvar i huset och hjälpa till att få det sålt (det är också rätt mycket att sköta med huset, mer än mamma klarar ensam). Min syster jobbar deltid och jag studerar så ingen av oss hade planer på att flytta innan denna sommaren ändå.
Som ni kan tänka er har detta varit en väldigt svår tid för oss alla, min mor och syster har varit väldigt känslosamma och det har varit mycket bråk&gråt. Jag har väl inte riktigt blivit lika påverkad av att pappa stack, även om jag tycker det är sorgligt finns det liksom inte något jag kan göra åt saken och har accepterat situationen. Istället för att gråta själv har jag försökt trösta de andra.
Nu till problemet i nuläget:
Under ett av våra familjebråk (nästan ett halvår sen nu) drog min syster in sin pojkvän, och vi var i princip påväg att flyga på varann innan jag valde att istället gå därifrån. Jag ställde ultimatumet att han inte får komma hit nåt mer sålänge jag bor här om de ville ha min hjälp (de klarar inte sköta gården utan mig).
Men så gick det någon månader och de tjatade och grät och tillslut gick jag med på att de de fick träffas här hemma igen. Eftersom min systers pojkvän är arbetslös, och hans familjs hus är mycket "sämre" än min familjs bor han nu i princip hemma hos oss 3-7 dagar i veckan.
För att undvika ytterligare stora bråk har jag låtit bli att ta upp ämnet mer än nån gång då och då, för jag tycker helt enkelt inte det är rimligt att min systers pojkvän kan bo hemma hos oss efter allt som har hänt. Speciellt då de KAN träffas hemma hos honom, men vårat hus är helt enkelt trevligare.
Jag blir verkligen galen av denna situationen, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min egen mor tar min systers pojkväns sida hellre än min, och kallar mig hjärtlös och bitter för att jag inte vill att han ska bo tillsammans med oss.
Är det jag som är felet? Är det orimligt att tycka att ett 20årigt par borde hitta en egen lägenhet om de vill vara tillsammans varje dag istället för att bo hemma hos den enas förälder, med en bror man är osams med?
TL:DR: Min systers arbetslösa pojkvän bor 3-7 dagar i veckan i vår mammas hus även fast vi är osams och jag inte vill ha honom här. Min familj tar hans sida istället för min.
Jag hoppas jag har skrivit detta i rätt forum och vore väldigt tacksam för ett seriöst svar. Jag(vi) behöver som sagt perspektiv på frågan då våra egna diskussioner inte kommer längre.Hade varit bra att höra någon annan förälders eller syskons åsikter.
