SOS! Panikångest för dyra handväskan!

Jag vet faktiskt inte. När det gäller sådana här ytliga detaljer så får magkänslan bestämma . Har också handlat dyrt och tillåter min dotter likadant. Finns pengarna så varför inte? Däremot bör man fundera på om skiten behövs? För här hänger det bara... Det finns ett visst slöseri också som inte är okej. Havandebegäret. Det tär på en...

Lämna tillbaka,, det skulle jag ha gjort.
Jag lägger max 500 kr på en väska, nu har jag inte köpt en ny på kanske 8 år :)

Du kan kolla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

Jag är inte speciellt materialistisk av mig men visst gillar jag märkesjeans mer än Lindex-jeans och visst har jag hellre smycken från exempelvis Attling än från Guldfynd t ex. Inte för att det är något fel på billigare märken nödvändigtvis men känslan blir trots allt lite annorlunda med ett "märke" jämfört med billigare kedjor.

Jag är ingen hoarder som köper på mig en miljon saker och det värsta jag vet är när saker blir liggande. Det blir nog inte den här väskan visserligen för jag har tänkt använda den några gånger i veckan iaf. Jag växlar mellan bruna och svarta väskor beroende på kläderna därför kommer den inte att användas varje dag.

Märkena är egentligen oväsentliga i sammanhanget men det som säkert delvis ger mig ont i magen är att MK hade nästan samma väska för 2000 kr och Guccin jag köpte kostade alltså 10 000 kr. Inte tusan är det ju värt skillnaden egentligen? Sen är ju frågan om en MK håller lika länge som en Gucci och har samma status förstås? Inte för att status i sig är viktigt för mig men om jag nu tänker på om prisskillnaden motiverar det.

Fast borde jag inte vara överlycklig istället för att ha ont i magen när jag köper en så dyr väska? Det vore väl önskvärt att det skulle vara så? Så visar det att jag har köpt fel pryl eller att jag är en snål jävel bara?

Har du lust att motivera varför du tycker att jag ska lämna tillbaka den? Jag vill inte verka okänslig på något vis men du skulle inte lägga mer än 500 kr på en väska säger du och jag undrar om det är för att du inte har råd att göra det eller för att du verkligen inte tycker att det är värt det under några omständigheter? Finns det något annat du lägger mycket pengar på som en hobby, husvagn, tavlor, köksmaskiner eller vad som helst?

I mitt fall så tycker jag absolut att en märkesväska kan vara värd upp till 5000 kr men det är inget jag skulle köpa varje år för dom priserna trots att jag skulle ha råd utan problem.

Intressant länk, jag snabbläste den nyss men ska läsa den ordentligt i morgon när jag är pigg.

Den enda gången man bör köpa så dyra saker är när varan är ens speciella grej och man vet att man kommer vandra runt på moln efteråt. Med "ens speciella grej" menar jag den där "fetishen" alla har för något. Varesig det är bilar, väskor, skor, klockor, mat eller whatever. Då tycker jag att folk bör få unna sig något riktigt dyrt i den kategorin man älskar och då kommer glädjen man får ut av det vara värt pengarna.

Men du skriver ju att väskor inte betyder något särskilt för dig och du har dessutom haft ångest sen du köpte den. Lämna tillbaka den. Sen kan du lägga pengarna på något som faktiskt skänker dig glädje istället.

Jag tror inte på slöseri. Att köpa saker oavsett bara för att man har råd är idioti.

Ps, är väl övre medelklass och äger väskor som kostat flera tusen.

Du njuter inte av köpet, varför behålla det? 

Lägg pengarna på något du njuter av istället, något som får dig att må bra. 

Tar det emot vid tanken på att lämna tillbaka väskan? Då tycker du om den, och borde njuta av den. 

Jag tror inte heller på slöseri men jag spenderar inte mycket pengar överhuvudtaget på mig själv och det är kanske inte så bra att vara snål mot sig själv heller utan orsak?? I mitt fall sparas pengarna på hög utan något mål med det. Jag har redan bostad, bil, möbler, ja allt jag vill ha och behöver.

Jag kan inte resa så resor går det inga pengar på, jag går inte på krogen, jag har ingen hobby, jag köper inte mycket kläder eller skor och när jag väl gör det så är det i prisklassen runt 1500 kr för ett par jeans och 1200 kr för en tröja och 1000 kr för ett par skor om jag ska försöka ge några snittpriser. Det är alltså inte överdrivet dyra saker. Jag köper inte musik, filmer, dyr kosmetika utan där håller jag mig också i en ganska billig zon som runt 200 kr för en nattkräm t ex.

Jag skulle utan tvekan ha råd att köpa mycket dyrare saker av allt jag har rabblat upp, jag skulle ha råd att ha hobbies, att resa, att gå på krogen men jag gör det inte bara. Jag vet inte varför. Jag är inte speciellt materialistisk som sagt och jag har nog en förmåga att tycka att det mesta inte är värt pengarna det kostar och det är kanske inte så sunt det heller.

Som jag sa så vet jag ju att jag kommer att ha väskan i 10-20 år för den är av klassiskt snitt. På så vis är det inget dåligt köp och mina gamla märkesväskor har jag ju haft länge som en som är 13 år nu och ser ut som ny än fast den är använd ofta så jag vet ju att pengarna inte är helt bortkastade men varför känns det så dåligt då? Varför kan jag inte unna mig själv väskjäveln? Jag undrar verkligen om jag är för snål eller om jag är klok som inser att ingen väska i världen kan vara värld 10 000 kr? Men å andra sidan så kan man ju undra om det är så kul att dö med massa pengar på banken? Nu blev det väldigt mycket psykologi kring frågeställningen men jag vill gärna diskutera det med er både för att jag behöver ett svar på vad ni skulle göra i min situation men även för att jag ärligt talat har undrat ibland om jag är för snål mot mig själv. Om jag lämnar tillbaka den kommer inte pengarna att användas till något annat utan bara sparas det vet jag redan.

Att döma av ditt nick så verkar du ha en väskfetish, skulle du tycka att en märkesväska kan vara värt så mycket?

Om jag lämnar tillbaka den så skulle jag bara spara pengarna. Det finns inget jag vill ha eller suktar efter. Inget alls faktiskt.

Just nu känner jag bara lättnad om jag kan lämna tillbaka den och jag väntar på att affären ska öppna typ. Jag kommer nog att sova dåligt i natt pga det här. Men visst finns det en liten, liten, liten del av mig som vill ge mig själv en smäll och säga var glad att du har råd att köpa en fin väska och skärp dig! Rent logiskt så fattar jag ju att utslaget på så många år som jag kan ha den så blir det ju ingen stor kostnad per år. Men när är man ekonomisk och när blir man för snål? Vilket även leder mig in på frågan om hur ni andra ser på att spendera pengar på er själva? Har ni svårt eller lätt för det? Nu menar jag inte "Lyxfällan-kandidater" som inte har någon hejd utan ni som lägger pengar på er själva som ni faktiskt har råd med utifrån era ekonomiska förutsättningar.

Vill förklara lite närmare innan jag lägger mig att jag sällan köper det billigaste av saker och ting. Jag gillar kvalitet och jag betalar gärna mer till en viss gräns. Om vi fortsätter på väskor som exempel så skulle jag inte köpa en väska som inte har något märke alls och kostar en tusenlapp utan det ska gärna vara märken liknande MK iaf och en "normal" väska går väl på 2000-3000 kr för mig även om jag har några som har kostat runt 5000 kr för länge sen. Med kläder och skor så handlar jag inte på billigaste kedjorna utan det får kosta lite mer än så men jag köper inte Pradabyxor precis.

Jag handlar för vad jag tycker är en rimlig nivå men jag har ju råd med dyrare men unnar mig inte det. Av någon outgrundlig anledning så får jag ungefär samma reaktion som i dag när jag köper riktigt dyra saker och sakerna är inte värda den obehagliga känslan. Jag blir så förundrad när jag ser vänner och bekanta som strör pengar omkring sig, som jag vet att dom inte har, utan att blinka och så ser jag hur jag är och undrar vad som skiljer mig från dom, förutom att jag har bättre ekonomi förstås. Frågan är om jag borde jobba lite på att unna mig saker jag faktiskt har råd med eller om det är en bra egenskap att jag inte slösar mycket pengar på såpass triviala saker som handväskor faktiskt är?

Personligen anser jag att det är motiverat att lägga ner mer pengar på en kvalitetsprodukt jämfört med liknande skräpprodukt. Och med kvalitet menar jag i första hand funktionalitet och hållbarhet. Ett enkelt exempel skulle kunna vara att det är värt pengarna att köpa en väska av läder istället för syntet. Ett annat enkelt exempel är att köpa ekologisk mat istället för icke-ekologisk.

Vidare anser jag också att det kan vara motiverat att lägga ner pengar på varans estetik eftersom vackra och annars bara underbara saker ofta skänker glädje.

Däremot anser jag personligen inte att det är motiverat att lägga ner pengar på att köpa status. Det finns något avstötande i tanken om att man skulle kunna köpa till sig ett mervärde som människa genom sin konsumtion.

Jag undrar om det inte är det sistnämnda här som du får ångest för. Du hittade två liknande väskor med 8000 kronors prisskillnad och är nu osäker på om prisskillnaden verkligen kan rättfärdigas av den dyrare väskans högre kvalitet. Om jag får gissa så tror jag inte att kvalitetsförbättringen mellan dessa två väskor är värd 8000. Och det innebär ju i så fall prisskillnaden delvis beror på väskan potential att öka bärarens status.

Statusjakten är sorglig på det sättet att 'status' bara är en illusion. Ett pseudoförsök att rangordna människor. Och i vilket syfte??

Statusjakten känns ytlig, människofientlig, självbedragande och ett bara ett desperat försök från osäkra människor att köpa mer social säkert. Den känns både cynisk och sorglig.

Det sisnämnda är förklaringen till att jag också skulle mått dåligt av gucci-väsksinköpet. Kanske är det samma anledning som spökar för dig.