Ex begravning

Jag förstår henne. Jag skulle gärna vilja gå på mina expojkvänners begravningar för att känna att jag får ett avslut. Varför stör det dig?

Ibland är känslor inte logiska. Vad gör det att du känner som du gör?

Jag har lite svårt att förstå varför du är så upprörd. Människor tänker olika kring begravningar och vilka de tycker det är viktigt art gå på. Han var väl viktig för henne under den tiden och en stor del av hennes liv. Hade du blivit lika upprörd om det var en kompis från samma tidsperiod som hon tappat kontakten med ? Sannolikt inte. Varför känner du dig hotad av ett ex som dessutom gått bort?

Jag kan bara svara på varför jag gick på min ungdomskärleks begravning, hur andra tänker veta ej.

Han var en del i mitt liv en tid, vi var jättekära en gång i tiden, men vi var inte de rätta för varandra.

Vi jobbade ihop efter förhållandet och var fortfarande vänner. Jag har goda minnen ifrån honom, de flesta från tiden vi jobbade ihop men det har aldrig gjort att jag älskat min man något mindre.

Jag ville helt enkelt inget mer än säga farväl till en vän, som lämnade livet allt för tidigt

Det är ju dig hon valt att dela sitt liv med som man och fru, ingen begravning kommer ju att ändra på det.

1. Är inte avslut den dagen man går isär? Och har man inte avslutat det då. Så varför träffa en annan?

2. Mina känslor är inte logiska alltid

3.Han har varit viktig! Hon är där nu. En stor del av livet. Hur menar du? Livet har ju knappt börjat!

Men är man 35+ så anser jag det som en ungdoms fling. Jag har själv varit i samma sitta. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig gå på ngt av mina ex begravningar. Jag har inget ototalt med någon av dom. Men häller inga känslor. Klart dom var viktiga! Men inte att jag kan säga STOR del av livet. För det stora har jag nu.

Man har ofta kvar vänskapskänslor för sitt ex, och lite nostalgi över hur man själv var då - exet är som en länk till den person man själv var när man var yngre. Sedan kan man ha lite andra känslor kvar för sina ex också utan att det behöver inkräkta på känslorna för den partner man har nu.

Lite som att man har starka känslor för sin ursprungsfamilj och sina barn, även fast man inte behöver ha dem inpå sig alltid ändå.

Jag skulle ändå absolut gå på begravning för mina ex, utan tvekan. Hade blivit jättesårad om min partner blev upprörd av det. Det är som att han hellre skulle vilja att jag inte haft något liv alls innan jag träffade honom. Mina ex har ju bidragit till att göra mig till den person jag är nu, som min partner älskar. Lite cred kan de ju få för det, tänker jag.

Mamori

Fint sagt. Det du skrev precis va det jag behövde höra!!!

Men jag har fortfarande lite att jobba med. Min fåordiga text innehåller inte allt. Men tack på traven.

Jag skulle absolut vilja gå på mitt ex (som jag varit gift med) begravning! Detsamma gäller hans föräldrar.

Varför får hans död och hennes sorg kring detta dig att känna dig ÖVERGIVEN av henne?

En fråga, hur var din relation med dina föräldrar när du var liten? Ibland kan anledningen till att övergivenhetsångest triggas lätt bero på att man hade en eller två föräldrar som på något sätt var frånvarande under barndomen.

Men snälla du, blir du sårad av detta så har du riktigt svåra problem med din självkänsla. Och hoppas verkligen inte att du inte tar upp det här som ett problem för henne, då det med all säkerhet kommer såra henne väldigt mycket. Vore besinningslöst osympatiskt från din sida.

Jag älskar alla mina vänner/gamla vänner/ex osv. När någon går bort sörger jag dom oerhört och går på deras begravning av ren respekt för vad dem betyder för mig eller en gång i tiden betydde för mig. Det är för mig en fullständig självklarhet. Mitt liv och mina minnen är uppbyggda kring de människor jag älskar och har älskat. Att säga adjö till de människor som betytt mycket och som man på något sätt har delat sitt liv med och levt i samma tid med förtjänar det. Skulle min nuvarande flickvän ha några som helst anmärkningar på det så skulle vi få väldiga problem.