6åring gråter

Jag tycker som du, barnet ska få ringa till mamma. Annars blir det nog bara värre. Eftersom mamma väntar barn så kanske dottern är orolig för hur allt ska bli, om mamma kommer förändras, om hon blir mindre älskad och därför känner att hon måste vara närvarande ständigt.
Bekräftelse och att möta hennes behov(där ingår att få ringa fritt) skulle jag satsa på. Och ge det tid.

Dessutom har hon kanske kommit in i "lilla tonåren" med allt vad det innebär. Jobbigt nog med nytt syskon på gång. Låt henne fritt ringa sin mamma när och hur hon vill.

Precis som ovanstående skriver så är hon i lilla tonåren. Sen är det ju säkert så att hon saknar mamma, hon bor ju där och känner sig hemma där, och då kommer saknaden gärna på kvällen när det börjar bli dags att varva ner och lägga sig. På dagen så har hon så fullt upp att hon inte riktigt hinner tänka och sakna.
Prata med pappan igen om att låta henne ringa mamman när saknaden blir för stor. Skulle det sen bli så att det faktiskt blir värre när hon pratat med mamman, så får ni kanske tänka om igen. Men prova att låta henne ringa.

Sen förstår jag att det känns jobbigt både för dig och pappan. Men ser ni det från hennes perspektiv, så är det ju hos mamman hon har sin trygghet och sitt hem.

Håller med. Min äldsta var 6 år när jag var gravid med lillasyster, han tänkte mycket på döden och var sjukt rädd att jag eller bebisen skulle dö under förlossningen för det hade han hört om. Mycket ider, rädslor och stora känslor i den åldern. Var han borta ringde han flera gånger om dagen.