Kommer sakna min katt

Tänk på att han kommer ha det bättre dit han kommer, han mår inte bra nu och behöver få somna in.

Ta hand om dig och ße till att du får lugn och ro, prata med någon som känner dig, ibland kan det vara skönt att bara få ha någon nära, se på film kanske.

Jag har inte varit med om att avliva en katt, men jag har varit med om att min 14-åriga katt dog hemma. Hela den sommaren mådde jag skit. Det tog jättelång tid att komma över det

usch förstår det. beklagar det djupt. kram på dig

Jag försöker tänka så. ska försöka tänka att han kommer smärtfri och fullt frisk till kattparadiset.

jag ska försöka prata med någon jag står nära. kram

Vidrigt! Vidrigt stt behövs avliva sin katt! Det finns inget annat ord tyvärr. Min gamla katt dog, tack och lov, hos ett katthem nästan helt plötsligt. Han hade helt plötsligt börjat irrar omkring och sen bara kroknat och de kallade på veterinär aom gav honom "sprutan". Vi fick såklart samtalet innan den spruta men såklart att vi godkände det.

Våra djur tar någon gång slut. I den vilda världen hade de levt mycket kortare än nu.

Oj., hade inte tänkt att skicka än.

Men våra djur har inte den vett i huvudet att förstå läkarbesök, mediciner, tider, smärtor osv. De har ont, lider och där är det punkt. Det är tyvärr så att vi ägare av djuren måste bestämma när de ska sluta lida. Det är aldrig ett lätt beslut och man önskar alltid att man kunde dra ut på det liiiiite till. Men av det su beskriver aå låter det som att du tagit helt rätt beslut. Tyvärr!!!!! Bara att kela och gråta helt enkelt!! Har du möjlighet så skaffa ett djur till snart.... Nej, det tar inte bort sorgen, förminskar eller så. Men det underlättar en aning...faktiskt :)

Ta en bild på er nu...sista stunden. Spela in kattens spinnande, andning, de kisande ögonen.

<3

Jag vet hur det känns ledsen blir man ju såklart det är tungt.

Skönt ändå att få veta att man valt rätt belut om han hade fått leva ett år till hade han mått ännu sämre. Jag har två katter till som är yngre än vad Pelle det underlättar något men det känns ju tungt att bli en färre i familjen.

det ska jag göra ska skriva ut den bilden köpa en vacker ram och rama in den

Du är världens bästa djurägare som gör såhär. Men det visste du ju redan.

Jag har förlorat tre katter och en hund. Två av katterna hade vi i 18 år! Det var överjävligt jobbigt när mamma ringde och berättade, men jag ville inte att de skulle må dåligt så samtidigt var det en tröst.

Den tredje katten blev påkörd. Helt otroligt häftig var han. <3 Jag känner att han inte skulle ha blivit sådär gammal och seg som de två första. Det var inte hans grej.

Jag har inga ord som kan trösta, men jag förstår precis vad du går igenom.

Jag förstår din sorg.
Min Gustav var 13 år när han bara gled ur sängen och ner på golvet då han fått hjärnblödning. Allt som därefter hände tar jag inte med här men jag beslutade att låta honom avlivas då det inte var något kvar av den "gamla" Gustav. Han betedde sig som katten i Stephen Kings "Djurkyrkogården". 

Man får vara glad för alla de år som djuren berikar ens liv och man får ta del av den. Varje dag är en gåva.
De har inga krav på oss (förutom mat, vatten, ren kattlåda och vård) men ger oss värme, glädje, kärlek och obeskrivbara stunder. De lever här och nu dessa egendomligt underhållande, graciösa varelser som ibland kan vara så klumpiga. 
Che sera, sera. Det som sker, det sker.
Var glad att du blev älskad oförutsättningslöst den tid ni fick tillsammans.
Låt sorgen ta den tid det tar. En katt är inte alltid "bara" en katt, den kan betyda så mycket mer för människor.