Min lilla ängel

Jag har inte varit i din situation och vet egentligen inte vad jag ska skriva. Ville bara skicka en stor kram !

Försök se till att få prata med någon som kan hjälpa er vidare och kan bolla med er, och på så vis ta ett förnuftigt beslut i hur ni ska göra nu.

Kram på dig!

Över en månad har gått sen mitt knytte blev en ängel det går inte en dag då jag inte saknar vår lilla baby. Orkar inte se gravida fet gör för ont än. Visst vet jag att måste gå vidare men än så länge känns det svårt. Har ingen amning inom man orkar genomgå en ivf omgång till bara först än en gång bli besviken ska prata med dem i dag o se vad de säger . Just nu är livet pest på många sett kram till er alla som vet hur det är

Stor kram till dig och din man ???? Jag blev också änglamamma i julas till en mycket mycket efterlängtad liten pojke, livet är så förbannat orättvis...:( Vår son föddes i vecka 26 men orkade bara leva en kort stund utanför magen pga att jag fått fostervatten läckage vilket i sin tur ledde till att hans lungor inte var tillräckligt utvecklade.....Vi har inte gått igenom Ivf men har kämpat och längtat i flera ord efter ett mirakel, och då tycker man baske mig att det borde räcka, vill egentligen bara säga att jag finns här om du behöver ventilera. Sorgen är så förbannat mörk och ensam inte likt något som man någonsin upplevt förut, fy fan :(

Tack för ditt svar o jag beklagarer er förlust med . Visst är det orättvist när man kämpat ibland känns man sig väldig ensam trots att jag har en underbar man. Blev glad att du skrev så att man har någon som gått igenom detsamma. Uppskattar jättemycket att du skrev stor kram till er

Hej, jag har känt som du och förstår dig. Min första graviditet slutade i v 17 och nästa i vecka tolv. Då valde min sambo att lämna mig o allt ledsamt för att gå till en mycket yngre kvinna ...

Då försvann alla mina chanser till barn kändes det som så jag förstår hur det känns för dig - låt dig sörja.

Jag valde då efter några år när jag tagit mig igenom alla sorger att adoptera barn. Vågade helt enkelt inte vänta på mr Right och sen kanske inte vara förmögen att gå igenom en graviditet. Mitt livs bästa beslut då jag nu har en underbar dotter ?

Sörj nu och tänk igenom alla alternativ - barn kan komma på olika sätt och det finns många möjligheter.

Varm kram till dig

Hej du har min fulla sympati och förlåt att jag skriver detta men vilket kräk till Karl som drar när du som bäst behöver stöd efter er tragedi.

Stor kram till dig

Tiden bara flyger i väg det har snart gått en och halv månad sen min lilla blev en ängel. Vissa dagar är bättre än andra än andra så det går väl sagta framåt men nu är det svaja.det blir för mycket i bland. Se alla lyckliga mammor på stan, vår hund blev jättedålig o blev en tur till albano inga pengar vart sjukskriven o arbetsgivaren drog all sjukfrånvaro på en o samma lön o vi ju hur långsam försäkringskassan är. Känns som blir straffad för något man inte kan rå för . Det som skulle bli en lycklig tid men just nu känns allt svart. Saknar den lilla så mycket.

Jag förlorade mina två pojkar den 3 feb i v.18. Så jag vet hur du/ni känner. Jag var så lycklig över min mage som äntligen innehöll två små liv. Också genom ivf. Saknaden är enorm och livet känns så tomt. Hur ska man orka vänta tills magen börjar växa igen? Om den gör det. Dessutom går det inte att ersätta dessa små liv med ett annat. Men jag hoppas iaf att livet ska kännas lättare då.

Stor kram till alla er som känner den här sorgen!

Jag beklagar djupt er förlust och ni har min fulla sympati. För mig har det gått snart två månader o livet börjar så sagts komma tillbaka men tomheten finns kvar. Man går ta en dag i taget. Sorgen måste gå ta den tid det tar. För oss som hår igenom ivf känns det extra tungt det vet jag. Så jag vet vad ni går igenom . Stor kram till er

Två månader av saknad dagar som har gått upp och ner

Igår så blev vår lilla ängel begravd i minneslunden och det känns så skönt att det är klart och att ängeln aldrig blir bortglömd

Jag har läst din tråd sen start men inte skrivit innan. Jag beklagar att er lilla bebis inte fick leva längre.

Min historia är att jag (vi) förlorade vårt tredje barn i v 22 för drygt 3 år sedan. Kände färre fosterrörelser några dagar innan nyår. Hjärtljudet lät dock bra, men två dagar senare försvann rörelserna helt och han konstaterades död med UL.

Jag förstår att min historia inte är helt lik din eftersom ni fick gå igenom ivf och inte kan bli gravida på "naturlig" väg. Men jag tror att saknaden efter den lilla bebis man har burit på ändå är ganska lik, oavsett hur man blivit gravid. En saknad som inte går att beskriva för den som inte varit med om det. Jag mådde så dåligt att jag aldrig trodde jag skulle klara mig, tänkte att det nog var bäst för alla om jag "försvann".

Sakta men säkert, med hjälp av familj och en underbar kurator, kom jag tillbaka! För mig kändes det också skönt när han begravdes i minneslunden två månader senare.

Saknaden försvinner nog aldrig, jag kan fortfarande gråta nån gång då och då, men den är lättare att leva med.

Hur mår du idag? Funderar ni på framtiden, att försöka igen? Du behöver inte svara såklart, förstår att det kan vara känsligt.

Kram J

Hej det går sakta framåt även om att jag märker att mycket känsligare än förut. Men det känns skönt att veta att vårt lilla knytt är i jorden. Vi har fortfarande inte bestämt hur vi ska göra till hösten vi får se efter sommaren just nu tar vi bara hand om varandra.

Kram