Föräldrar som använder barnen som vapen

Mycket intressant, följer då jag själv med matad med mycket snicksnack av min mor när jag var liten. Det gick så långt att min pappa allmänt benämdes som "skitstöveln" hemma ett bra tag när jag var liten, samt att hon påpekar att "du kallar ju honom pappa" även idag då jag är vuxen, som att det skulle vara något fel på det.

Undrar jag med...

Har en bonus vars mamma pratar illa om pappan och mig, bonusmamman. .. Hon har även pratat illa om syskonen bonus har här. Det har resulterat i att vi gått från en riktigt nära relation till en tonåring som har ordentliga lojalitetskonflikter samt svårt att visa sina känslor. ..

Mamman har även låtit bonus som liten (tre år o uppåt) ringa och meddela att mamman planerat in det ena än det andra på pappans umgängestid, vilket lämnat pappan med två val - hoppa över umgänge get eller bli den elaka som ställer in mammans roliga planer (allt från biobesök och lekland till utomlandssemestrar). ..

Blir både ledsen och arg för jag FÖRSTÅR verkligen inte hur man kan skada sitt barn så..

Min mamma pratade också skit om pappa efter att de skilt sig.Elak och otrogen och oansvarig fick vi höra.Men han var vår pappa och vi struntade i hur han var så länge han var en bra pappa för oss.Vi alla står pappa nära i vuxen ålder,mamma har vi inte haft kontakt med på 11 år.

Jag har också otroligt svårt att förstå hur man kan göra så mot sina barn. Jag är uppvuxen i en familj där min bonuspappas ex betedde sig som skit och pratade riktigt illa om pappan, pappas nya, mig och mina syskon. Har sett hur dåligt det fått mina bonussyskon att må och än idag när dom är vuxna påverkas dom jättemycket av detta. Deras mamma förstår inte vad hon har gjort för fel. När äldsta barnet tog upp med sin mamma att hon hade mått väldigt dåligt över saker som mamman gjort/sagt fick hon till svar att "men du fick ju mig att må dåligt när du gjorde sådär".

Tror dessa personer som beter sig så mot sitt ex och framför allt sina barn behöver hjälp att hantera sina känslor.

Jag befinner mig själv i en situation då det är umgängesföräldern som jag misstänker försöker vända barnet emot mig. Jag är själv positiv till föräldern mot barnet även om jag själv inte tycker särskilt väl om uf. Umgängesföräldern märker jag vill på många sätt framstå som bättre genom att kanske underminera saker/regler jag har osv. Har även fått bekräftat av barnets syskon, som bor med "x" att umgängesföräldern säger elaka saker om x (boförälder för mitt barns syskon).

Tycker inte alls det äär konstigt. Skulle min man ha svikit mig, varit otrogen, tvingat mig flytta från mitt hem och tvingat mig till att bara få träffa barnen varannan vecka och kanske till och med flyttat in sin nya kvinna i mitt gamla hem skulle jag bli helt förtvivlad. Jag skulle inte klara av att vända andra kinden till och inte vara förbannad och jävlas o förstöra det jag kunde. I alla fall till en början. Förhoppningsvis behöver jag aldrig uppleva det dock!

Förhoppningsvis kan man se barnets bästa framför sina egna sårade känslor ..

Dock är det nog ofta även i mindre laddade situationer som det här förekommer. I min mans fall tex så var separationen ett gemensamt beslut, ingen var otrogen. Mamman har boendet och flyttade så min man enbart träffar dottern vh. Ändå är det mamman dom förstör och pratar illa om oss.. inte tvärtom...

Så du skulle låta det gå ut över era barn? Varför straffa dina barn för att han är dum?

Det är ungefär som att behandla sina barn illa och rättfärdiga det med att man själv har blivit illa behandlad...

Inte ok någonstans. .. Förstår mkt väl att man kan vara arg o besviken på sitt ex men att därför tycka att det är ok att behandla sina barn illa, det förstår jag INTE..

Hmmmm... var framgår det i TS text att hens pappa var otrogen, tvingat mamman att flytta, tvingat mamman att bara träffa barnen varannan helg? etc. Det skulle ju kunna vara tvärtom. Det låter mer som TS mamma har nån form av personlighetsstörning. Känner igen beteendet så himla väl.