IVF gone wrong!
Jag vill berätta om en fertilitetsbehandling (steget ?ägguttag? i processen) som nästan resulterade i katastrof, för att ni som också går igenom fertilitetsbehandling ska känna till riskerna, även om de inte är så stora.
Efter ungefär ett år av att ha försökt bli gravid, påbörjade jag och min man en fertilitetsutredning. Den visade sig att min man hade lågt antal spermier, vilket var tråkiga nyheter, men ändå skönt att de kunde hitta felet,, och det var inget en fertilitetsbehandling inte kunde fixa - det räcker ju med en spermie!
Efter några månaders väntetid var det äntligen dags att påbörja behandlingen! Jag fick ta ett gäng sprutor i några dagar, och så var det dags för ägguttag. Åkte in till kliniken och de var förvånade över hur många ägg de hitta! De tog ut 13 ägg, vilken lycka! Jag fick veta att jag efter uttaget kunde känna mensont, och att viss blödning (inte mycket) kunde ske så jag skulle åka hem och vila, vilket jag gjorde.
Efter att ha varit hemma i ungefär tre timmar började jag må konstigt. Jag fick diarré och fick springa på toa ungefär två ggr i timmen. Jag tänkte att det nog har med ägguttaget att göra, min kropp har ju ändå utsatts för något den inte är van vid. Efter ytterligare några timmar (och konstant diarré) började jag kräkas. Efter att ha suttit och vilat (från det att jag kom) började jag röra på mig och fick sån smärta i sidan (magen/på sidan, ungefär där äggstocken ligger, men också bakom, på ryggen ?på samma sida?) så jag trodde jag skulle dö! Det här kan inte vara normalt tänkte jag, men jag höll ut och försökte lägga mig. Smärtan blev bara värre och värre, jag kunde inte lägga mig ner utan skrek av smärta.
Så vi ringer sjukvårdsupplysningen, förklarar symptomen/smärtan och det faktum att vi tidigare under dagen varit på ägguttag. De tolkade det hela som ?kräksjuka? för att jag spydde och hade diarré. Jag försökte förklara att jag aldrig haft kräksjuka, och att det hela är märkligt att det kommer så här efter ägguttaget. Men nej de tyckte inte det var ngt. Vi la på och struntade i rekommendationen att vara kvar hemma, och tog oss in till akuten. Vi fick komma in på en gång och fick smärtstillande medan de gjorde alla möjliga prover. Efter att ha varit där i ungefär fyra timmar, ligger jag och väntar i ett rum och så dyker det upp ungefär tre läkare och två sköterskor. Det här är illa tänkte jag.
Jag fick meddelat att när man tog ut äggen så började det blöda i äggstocken, vilket är normalt. Men i mitt fall så slutade det inte blöda, vilket det ska göra, utan det bara fortsatte spruta blod timme efter timme, tills hela det området var fyllt med ungefär 1 liter blod, och blodet hade ingenstans att ta vägen (det är ju vid äggstocken, som ligger utanför livmodern, så det kommer inte ut den ?vanliga? vägen som när man har mens liksom). Blodet tryckte mot tarmarna (=diarré) och övriga delar därinne, varför jag hade sån smärta.
Så vad skulle man nu göra? Jo, de behövde operera akut, för att stoppa blödningen. Om de däremot inte lyckades bränna blodkärlet och få det att sluta blöda, så skulle de behöva öppna upp ta bort äggstocken. Jag var i chock, och tänkte ?Allt det här, av ett litet ägguttag som skulle möjliggöra det för oss att få barn?? Jag som skulle tillbaka till kliniken efter två dagar och få ägginsättning?. Men vi behövde opereras på en gång ? in åkte jag, och efter ett par timmars operation vaknade jag upp. Jag vågade inte ?känna efter? om det var en stor operation (=tagit bort äggstocken) eller en titthålsoperation (=lyckades bränna blodkärlet). Tillslut kom läkaren och sa att operationen gick bra ? de behövde inte ta bort äggstocken! Åh vilken lycka!
Så varför skriver jag om det här? Jo, för att när jag hade de symptomen som jag berättat om, och hade smärtan, så googlade jag och tänkte ?tänk om ngn som också varit med om en sån här behandling har samma symptom som jag, och jag kan vara lugnt??. Hittade inget såklart. Med det här meddelandet hoppas jag att du, om du har samma symptom som jag, kan åka direkt till akuten och inte vänta på att det går över av sig själv. Hade jag väntat längre än jag hade gjort hade de garanterat fått ta bort äggstocken, och vem vet, det kanske hade varit livshotande också.
Så vad hände efter operationen? Jag var såklart arg ? hur kan detta vara en risk utan att kliniken meddelar det till mig i förväg (så man vet vad man ska se upp för)? Efter att ha haft möte med läkaren på kliniken efter det som hände fick jag förklarat av läkaren att under de 30 år som hon jobbat har detta hänt en handfull gånger ? det är med andra ord väldigt ovanligt. Så de föreslog en utredning, innan vi gick vidare för ägginsättning. Nu har jag varit till läkare på Karolinska och tagit prover i två omgångar. Det visar sig att jag, 34 år efter att jag föddes, får veta att jag har brist på ?fibrinogen? i blodet. Man behöver fibrinogen för att blodet ska koagulera. Så det var därför som blodet inte koagulerade efter ägguttaget, utan det bara fortsatte blöda. Jag behöver framöver, vid något ingrepp eller operation, ta tabletter för att öka fibrinogenet i kroppen, men i övrigt lever jag precis som tidigare ett normalt liv. Och som sagt, även om detta är ovanligt, så är det bra att veta om symptomen, just in case.
Min förhoppning är ägginsättning om någon månad, och att det går som det ska. Ligger 7 frysta befruktade ägg och väntar?