5-årig pojke-mkt konflikter

Det är helt normalt, och 5 års trotset ska väl vara det värsta. :)
Jag har en 4 åring och har samma problem. Man får säga samma saker 5-10 ggr innan han lyssnar, spelar ingen roll vad det är. -Nu är maten klar, kom och ät!
-Kan du ta på dig strumporna, -Spring inte i affären. Man känner sig så tjatig!

Jag har verkligen försökt att välja mina kamper, och något jag har börjat med är att prata väldigt lugnt och tyst ist för att hetsa upp mig. Det tar fortfarande lång tid innan han gör som jag säger men jag tycker att det ger bättre effekt än när jag höjer rösten. Men det är inte alltid man har den självkontrollen.

Min son är också en sån som drar sig till de som är busiga och lite stojigare, det v ar en av de anledningar att jag bytte från dagis till dagmamma. Jag såg att han tog efter saker som jag inte gillade och jag tyckte att han personliga utveckling gick åt fel håll. Nu har han gått hos dagmamma i 8 mån och det är sån stor skillnad. Han är mycket mer harmonisk och gladare och sover bättre än någonsin.
Men att de har mycket energi och testar gränser hör ju liksom åldern till. Jag tycker att det kommer och går lite i perioder.
Något jag också tror är viktigt som jag märker att min son verkligen uppskattar är att jag skojar och leker med honom på hans villkor. Jag försöker att inte vara så vuxen hela tiden utan busar och skämtar med honom och verkligen ger honom min tid och uppmärksamhet, det är det bästa han vet. Perioderna när vi har mycket tid för varandra så är det mycket mindre bråk än de gånger man inte riktigt har haft tid att leka och ägna honom så mycket uppmärksamhet som han kanske behöver, då har vi många fler tvister.

 

Jag måste fråga, är det bara att han är dålig på att lyssna och inte gör som ni säger eller är han aggressiv på något sätt?

Jag har en 6 åring som till och från är väääldigt dålig på att lyssna, så har han varit i hela sitt liv. Men han hör faktiskt, bara att han ofta väljer att inte höra. Jag har försökt ändra på sättet jag säger saker. För har jag den där irritationen i rösten får jag bara trots tillbaka och tjatar han blir det bara konflikt.

Det man kan göra är att först pocka på deras uppmärksamhet och få en respons och sen prata med dom. Ungefär som barnen gör själva... ex "mamma vet du en sak"... så svarar man "ja" och sen säger de vad de vill.

Säg tex "Calle/Lisa vet du en sak?" och när de svarar ja sen är de redo att lyssna. Då kan man förklara att man inte ska klättra, eller behöver plocka upp eftersom vi ska ha gäster etc.

Att vara "rädd" är också normalt, det går i perioder. Min son blev "höjdrädd" härommånaden, fast han fatta nog inte riktigt vad det var utan han sa det mest i vissa höjdsituationer. Det gick dock över rätt fort.  

Tack mammor för era svar, i mina ögon han ör inte aggressiv, utan att han kan vara lite otrevlig mot visa barn, och t ex förstöra ngt för en eller kasta någons mössa och så. kan vara bästa vän till dem flesta.
jag pratar mkt med honom, kanske för mkt ibland :). att höra, det gör han också :).
han kan hjälpa mig att handla och springer aldrig vilt i vägg, men är mkt aktiv och tycker om att kasta saker.
vissa sakar är så motsatser i han  beteende ibland...