Varför äggdonation?

Har egna biologiska barn så jag är väl inte den du vill ska svara i tråden men hade vi haft problem att bli gravida hade vi def valt donation (ägg som sperma). Jag hade haft en stor livssorg om jag inte fått bära, föda och amma ett barn. Barnet älskar man ju oavsett biologi. Men just det här med att som kvinna få föda... Det är så stort.

Dessutom blir det ju en annan koppling mellan mor och barn även om de inte delar genitik. Barnet känner ju igen sin mammas röst efter v 22 och det bildas ju ett samspel när man delar samma kropp! Tror detta sätter en egen prägel på förhållandet. Därför hade jag valt äd om jag var tvungen.

Adoption är dessutom en lång process med låååånga väntetider då det är större efterfrågan på barn än utbud. Dessutom blir det ju många traumatiska uppbrott för barnet som kan sätta mentala spår i framtiden. Först separationen från biomamman, sedan från barnhemmet. Därför är anknytningsprocessen A och O bland adoptivföräldrar.

Det är inte konstigt tycker jag, jag antar att det finns många kvinnor som vill vara gravida och genomgå en förlossning.

I övrigt tror jag att det barn man får var det meningen att man skulle ha hos sig. Hur än man fick dem.

Tack för svaret! Jag förstår att det för en del är en viktig önskan att få bära och föda ett barn, för andra inte. Jag förstår när du säger att bebisen kan känna igen sin mor vid födseln, men i det långa loppet så spelar det ju ingen roll då barnet inte minns något av det. Man börjar ju minnas vid 3 års ålder. Men för mamman kan jag förstå om man vill uppleva barnet tidigt.

Vi försökte 3 år och gjorde 4 provrörsbefruktningar med mikroinjektion innan vi fick vår son. Efter all kamp hade jag varit för trasig för att adoptera ett barn som kanske haft traumatiska upplevelser på barnhem, kanske alltid skulle känna sig bortvald etc.
Hade vi valt äggdonation hade jag vetat barnets hela historia, kunnat skydda det, kunnat berätta att ingen valt bort det utan donerat ägget för att göra ett barnlöst par lyckligt. Att jag dessutom fått hela graviditetsupplevelsen hade jag sett som bonus.

Alla får inte adoptera fast de kanske vill! Dit hör vi och garanterat många andra. Då återstår bara ÄD/ED eller surrogatmamma om man vill ha barn. Andra vill inte adoptera för processen är väldigt jobbig och det är väldigt dyrt så de väljer ÄD/ED direkt. Alla gör som de vill. Barnen är hur som helst väldigt efterlängtade och älskade så deras tillkomst kvittar ju! 

Vi står i äggdonationskö och jag har tänkt flera gånger som du skriver "min man får ju barn med någon annan" men samtidigt tänker jag att barnet på något sätt ändå är lite mera mitt om jag får bära det än om jag får ett barn som är 2 år eller liknande. Och precis som någon annan skriver så får vi inte adoptera från så många ställen pga jag har reumatism..

Vidare är det också så att kliniken försöker matcha donatorn och i det här fallet kvinnan. Utomlands får man tom ha önskemål. Det går ju aldrig vid adoption. Sen är vi inte villiga att vänta 5-7 år för att få adoptera heller. Det är olika väntetid på olika länder men pga min sjukdom så är vi bara aktuella för länder med lång väntetid.

Några tankar från mig

Tack för svar, ja att mannen får barn med någon annan är ju något som jag själv inte skulle tycka om och som jag även känner skulle vara ett hinder. Jag kan dock förstå att det kan kännas bra att ha burit barnet och på så sätt ha fått vara med från början. Men hur man än vänder och vrider på det så är ett barn genom äggdonation lika lite ens biologiska som ett adopterat barn. Så för min del hade inte äggdonation gjort någon skillnad mer än att min kropp hade tvingats bära fram det. Jag har aldrig haft den längtan men respekterar att andra har det. Kan inte heller identifiera mig med tanken att barnet skulle bli mer ens eget bara för att man burit det än om man adopterat det. Om man vill uppleva barnet från första stunden så kan jag absolut förstå att äggdonation är ett alternativ. 

Sedan verkar adopterade barn idag vara äldre än förr i tiden? De jag känner som är adopterade kom hit när de var under halvåret. Men saker och ting ändras ju. 

Det jag ser som en fördel med adoption är att båda är lika mycket föräldrar än annars och det blir på lika villkor. Sedan kan jag förstå att väntetider idag är väldigt långa och barnen äldre. man vill ju uppleva barnet från så tidig ålder som möjligt. Vara med när de tar sina första steg och lär sig prata etc.

Dock håller jag inte med om att ett adopterat barn måste likna en själv, matchas ihop. Men om man gör äggdonation så förstår jag ju varför man vill det. Annars liknar ju barnet enbart ena föräldern men inte den andra alls! Då kan andra anta att barnet inte är ens eget men bara pappans. Medan man på ett utlandsadopterat barn ofta ser att det är adopterat.

Du blandar ihop biologisk med genetisk. En kvinna som burit ett barn är alltid dess biologiska mamma,men är det via ÄD/ED är hon inte den genetiska mamman. Vid ED är vare sig kvinnan eller mannen genetisk förälder,men det kvittar fullständigt bara man får ett barn.   Vi matchar inte ens utan tar vad vi får.  Du har aldrig varit i den sitsen att du behövt tänka så långt och därför kan du inte förstå.

Ja då har jag blandat ihop det. Visste inte att det var skillnad, men det är ju den genetiska föräldern jag menar. När man gör ED som ni och inte matchar så kan det vara så att du skulle kunna föda ett barn som har en annan etnisk bakgrund än du själv med? 

Om jag hade problem att bli gravid hade jag valt att prova äggdonation före adoption, för att få möjlighet att vara gravid och vara del av barnets liv från början!