Sovrutiner.. 8 månader. Hjälp. Jag gråter själv :-(

Du ska INTE vänja henne med att det måste vara helt tyst när hon ska sova. Vänj henne vid vanliga ljud som tv micro dörrar kranar toa mm mm mm. Om du börjar tassa på tå så fort ungen sover kommer du få ett helvete.

Försök att vänja henne av vid vaggandet. Börja med att låta henne ligga hos dig men vagga inte. Sen tillsist försöka få henne att somna själv i sin eller er säng. Och sen sova tryggt utan att vaggas.

Sen gå ut på dagarna. Hitta på saker. Gå till öppna förskolan(om det finns någon) ta en promenad. En fika eller museum. Ingen mår bra av att sitta hemma hela dagarna ts.

Var bor du? Och nej du verkar inte vaa en dålig mamma. Det är första gången för alla föräldrar någon gång. Jag har fyra barn och med första var jag ett nervöst vrak som var rädd för allt som kunde hända mitt älskade barn. Så jag vet hur det känns att vara osäker.

Och vilka tider sover hon på dagarna? Om hon sover dör sent på em är det klart hon är pigg så långt in på kvällen sen. Försök att minska ner sovtiden. I alla fall den sista. Eller så får hon sova tidigare på dagen. Låt henne inte sova till 10-11 på fm utan du får väcka henne tidigare så ni kan försöka vända dygnet lite mer rätt.

jag tycker att du ska hålla ut för bättre blir det!!!!!!!
mitt barn sov alltid bäst med pappa! med mig blir det flera timmars nattningar och totalkaos. men det är som ett triss lott "plötsligt händer det"!
kramar från en förstagångsmamma!
gå ut på dagarna, ungen behöver få frisk luft! jag vet, supertråkigt att klä på sig och barnet och ut i det kalla vädret men det är bra för hennes hälsa och för din också. hon kanske somnar i vagnen.
vore roligt att träffa er.
du är en bra mamma som bryr dig, och nej man kan inte förstå sig på småttingarna! hahahaha

Åh tack för era svar.. Blev sååå glad att nån orkade läsa. Jag bor i Skåne. Vaknar hon vid 9 tiden så sover hon igen vid 10-till11 och sen 13- till14 och sen sover hon igen 16-till17 och sen nattar vi henne 20-till 21 o sen tycker hon att hon ska gå upp o då blir de att vi tar upp henne o hon somnar sen inte förrän vi går o lägger oss efter många om och men vid 23-00 :( sen vaknar hon många gånger för lite amning och gnäll ibland :( ..

Jo vi måste försöka komma ut mer. Innan avskydde hon vagnen men idag somnar hon gott i den när hon väl åker i den. Är så rädd av mig så är rädd att hon ska vara för varm eller kall o känner för ofta på henne så hon andas osv osv haha ni inser inte hur mycket jag köpt till henne för dyra pengar eftersom jag är så nojjig med allt så jah vill testa allt o är så rädd att något ska bli eller är fel :'(.

Ja det är väl oxå bara att hålla ut med många saker.... Vår dotter är lite sen med allting tycker vi, hon äter mest av bröstet fortfarande o kryper eller ålar sig inte o sover dåligt tex så just nu för mig känns den där bra trisslotten känns ännu längre bort kan iofs bero på att vi inte är ute o akiverar oss, eller henne.

Vart bor ni??? Kram till er <3

man vill ju så gärna stötta någon som är där man har varit själv, och är fortfarande på sätt och vis!
har du provat bärsele?
jag var jätte rädd ju, brukade stanna vagnen och lyssna på han andetag!
man kan stoppa ett finger till hennes nacke och se om hon är lagom varm. sen om ni kommer hem och hon är genomsvettig...aaaa då var hon ju för varm. men om hennes fötter och händer och nacken känns kalla, då måste man täcka henne mera. ordentliga ulsockor på fötterna, kaske ullvantar, ullunderställ är ju fantastiska, åkpåse, fårskinn......
jag la ner också hur mycket pengar som helst på grejer hahahahahaha men  med tiden kommer du faktiskt att kunna läsa av mycket
och alla barn är olika, mitt tog sitt första steg när han var åtta månader. det såg roligt och gulligt ut ja, men det var inte roligt att springa efter honom hela tiden för att han ramlade ju, hade alltid sönderslaget ansikte, min man var arg på mig, minsan jag inte tittar efter ungen ordentligt vaaaa?! det hände på en sekund!
mitt syskonbarn började gå när hon var 18månader och det var bra! hon klarade av det mycket bättre än mitt barn. jag menar att eftersom hon var äldre och starkare så hade hon mindre olyckor. medan min grabb stod där envist på sina darrande ben och bara skulle fram! fattar inte ens hur de där korta bebisbena bärde honom.........så.....njut av ditt barn, det räcker med sovstress du har hahahahaha
vi bor i Stockholm, får väl bila ner någon gång hahahaha kramar till alla

Med min son var jag tvungen att dra ner sovandet till två tillfällen på dagen just för att läggningen började strula. Eftermiddagsluren fick inte vara för sent heller. IOM det här fick jag mer eller mindre fasta tider för mat och sömn vilket bara var bra då min son gillar rutiner.

Håller med föregående inlägg: försök styra upp dagsömnen, och sista luren får inte bli för sent!

Jag är väl inget fan av stenhårda scheman för bebisar, men hörde nånstans att det gärna skulle gå 5 timmar vakentid från sista dagsömnen till läggdags. Det funkade för oss; sonen var först vaken max 2 timmar på morgonen, och sen var det sovdags igen efter lunch. Verkar inte vara helt ovanligt att de sover mer tidigt på dagen, och sen har ett långt vakenpass em-kväll.

De långa sovmorgnarna kommer väl tyvärr försvinna, men hoppas att kvällarna ordnar upp sig för er!