• Conamore

    Treåring (blivande storasyster) med separationsprobelm. Hjälp!

    Hej!
    Behöver verkligen tips och råd.
    Vår tjej är 3 år och 4 månader. Hon började förskolan då hon var 2 år.
    Inskolning och lämningar har alltid gått strålande. Hon har varit glad och aldrig gråtit.
    Nu efter julledigheten har det dock vänt! Hon gråter redan på morgonen. Säger att hon inte vill till förskolan, att hon vill vara hemma.
    Igår var första dagen, då grät hon inte då hon väl kom till förskolan. Det gjorde hon dock idag. Klamrade sig fast vid sin pappa och ville inte släppa taget. 
    Detta har även visat sig då farmor och farfar varit barnvakter under julledigheten. Hon vill inte vara själv med dem. Hon vill att jag, hennes mamma, och hennes pappa ska vara med.
    Hon ska bli storasyster vilken dag som helst (jag har gått 7 dagar över tiden).
    Vi har pratat med henne om att hon ska bli storasyster. Låtit henne vara delaktig i val av kläder mm till bebis. Pratat mycket om det och läst barnböcker som handlar om att bli storasyskon. Hon har tyckt att det är spännande och inte visat tendenser till det negativa.
    För någon månad sedan berättade vi att när bebisen kommer så måste mamma och pappa till sjukhuset för att hjälpa bebisen ut. Då kommer antingen mormor och morfar eller farmor och farfar att passa henne. Sedan kommer vi hem.
    Vi sa att vi inte vet när det kommer att hända, att det kan hända på dagen eller natten men att då kommer någon av mor- eller farföräldrarna med en gång.

    Jag undrar om det kanske finns något samband mellan detta? Det känns som att hon vill samla oss, ha koll på oss hela tiden.
    Är det för att hon blivit orolig att bebisen kan komma när vi inte är med henne?
    Jag vet inte varken ut eller in. Det skär i mig att se min lilla tjej så ledsen. Det är så olikt henne...

    Har någon varit med om liknande?

    Väldigt tacksam för svar!

  • Svar på tråden Treåring (blivande storasyster) med separationsprobelm. Hjälp!
  • Flickan och kråkan

    Jag har tre barn. Ett av barnen (han är 5 år) har separationsångest. De två andra har det inte alls. Däremot har det för hans del varit en del av hans personlighet....alltid .

    Jag har ju dock haft barn som varit i ditt barns ålder när de fått syskon. Mina äldsta två var 5,5 respektive 4 år när lillebror föddes. Båda undrade mycket om det gjorde ont och så. De visste ju att vi skulle till sjukhus och drog ju givetvis egna slutsatser kring det av helt logiska skäl = oro för mamma och pappa. Precis som ni så berättade vi att det kunde ske när som helst och att man inte kan bestämma eller veta när bebisen vill komma ut. Vi var också väldigt tydliga med att vi skulle berätta när detta hände. Vi skulle inte åka till förlossningen utan att säga till dem. 

  • Conamore
    Flickan och kråkan skrev 2015-01-08 10:07:16 följande:

    Jag har tre barn. Ett av barnen (han är 5 år) har separationsångest. De två andra har det inte alls. Däremot har det för hans del varit en del av hans personlighet....alltid .

    Jag har ju dock haft barn som varit i ditt barns ålder när de fått syskon. Mina äldsta två var 5,5 respektive 4 år när lillebror föddes. Båda undrade mycket om det gjorde ont och så. De visste ju att vi skulle till sjukhus och drog ju givetvis egna slutsatser kring det av helt logiska skäl = oro för mamma och pappa. Precis som ni så berättade vi att det kunde ske när som helst och att man inte kan bestämma eller veta när bebisen vill komma ut. Vi var också väldigt tydliga med att vi skulle berätta när detta hände. Vi skulle inte åka till förlossningen utan att säga till dem. 


    Tack för ditt svar!
    Att säga till henne att vi kommer berätta innan vi åket iväg var klokt, att jag inte tänkt på det. Det ska jag göra idag.
    Kanske även är att hon är orolig för oss. 
    Tack igen!
  • Flickan och kråkan
    Conamore skrev 2015-01-08 10:28:12 följande:
    Tack för ditt svar!
    Att säga till henne att vi kommer berätta innan vi åket iväg var klokt, att jag inte tänkt på det. Det ska jag göra idag.
    Kanske även är att hon är orolig för oss. 
    Tack igen!
    Och så kan man krama om och bekräfta att man förstår att hon är orolig och rädd över att ni ska åka iväg och allt känns lite läskigt....att bli storasyster och hela baletten. Och att det är helt ok. Man måste inte alltid "ta bort" obehaget om du förstår vad jag menar.....även om man helst av allt vill det som förälder . Men att göra henne trygg med vad som kommer att hända underlättar nog - vart exakt ni ska åka, vem som tar hand om henne, att ni berättar när ni åker etc.

    Lycka till. Spännande!
  • stellie

    Min dotter är 3,5 och sonen 2. Hon var alltså en hel del yngre än din stora när hon blev storasyster. Men det jag kände jag kunde relatera till var din dotters separationsångest.

    Min stora har haft flera sådana faser då hon inte vill gå till dagis, bara mamma duger, oroliga nätter etc. Det känns som att nu ca 3,5 år är en sådan period för henne då hon grubblar mycket på hur saker hänger ihop.

    Vår erfarenhet är att det inte verkar bero så mycket på vad vi gjort eller läget på dagis etc utan är en egen utveckling hon har. Vi försöker ge henne det som verkar behövas trygghetsmässigt. Viktigt att inte köra med "du är ju så stor nu"-argument tror jag. Hon är fortfarande så liten och behöver få vara liten.

    I ert fall förstärks det nog av syskonet på väg också. Det kommer gå över! Hon behöver hålla er hårt i handen medan hon tar sig igenom det. Ös på med trygghet och närhet, särskilt när bebisen är född.

Svar på tråden Treåring (blivande storasyster) med separationsprobelm. Hjälp!