Hjälp! Byta folkbokföringsadress till sonen?

Hej!

Jag har en 4 år gammal son med min föredetta. Vi separerade då han var 1 1/2 år gammal. Vi är vänner och har kunnat sammarbeta bra och båda vill sonens bästa. Dock har jag alltid tagit det större ansvaret för sonen då pappan varit sjukskriven tidvis och haft väldigt mycket värk. (Arbetsskada) detta innebär att jag fått ta huvudansvaret (han kunde inte byta blöjor exempelvis el bära honom när han var liten) detta blev så småningom bättre och nu kan han ha honom i princip halvtid om han vill men vi har en uppdelning av att jag har honom 9 dgr och sedan har han honom i 5 dgr. Vi har delad vårdnad.

Han har alltså inga problem att ha honom nu längre mer än att han kan ha svårt att städa, fixa med papper osv.

Jag har i min tur träffat en ny ( träffade honom ett par månader efter vårt uppbrott) och vi har tillsammans en dotter på ett år. Vi har god ekonomi och flyttat i ett hus nära där jag och min föredetta bodde förr.

Allt har funkat skitbra, vi kan umgås allihopa och sonen mår toppen.

Nu kommer min föredetta och frågar om jag kan tänka mig att byta folkbokföringsadressen till honom. Detta skulle innebära att han får större bostadsbidrag. Han har en trasslig ekonomi eftersom han är sjukskriven och sånt ibland. Nu arbtränar han. Han bor i en tvåa han köpt.

Jag får dock en stor klump i magen och min magkänsla skriker NEJ. Jag vill att barnen ska vara skrivna tillsammans och jag har tagit det absolut största ansvaret både ekonomiskt och praktiskt.

Jag har aldrig krävt underhåll och står för alla försäkringar, vinterkläder, resor osv. För att vi har en bättre ekonomi. Då känns det självklart.

Han kan inte skriva under blanketter och allt det praktiska kring sonen har jag skött. BVC, dagistider, ansökningar osv. Han i sin tur är rätt slarvig (menar att han är ordningssam och kan ta ansvar nu) tror jag iofs också att han kan men det känns bara så fel när jag alltid skött sådant innan.

Sen kan han inte skriva under papper/blanketter pgr av värken.

Säger mig min magkänsla ngt eller är jag överdriven och dum?

Jag känner nästan att jag hellre ger honom pengar än att skriva över adressen dit. Känns så fel när jag har det ordnat omkring mig och där sitter han sjukskriven, bedövar sig med alkohol (ibland) och kan inte städa när han har ont. MEN han är en jättefin pappa och det kan jag inte ta ifrån honom... Det är ju synd om honom men...

Hans mamma lider av psykisk störning och även min fd har förändrats lite i slutet men jag kan inte riktigt säga på vilket sätt. Men han är lite forcerande och babblar på som aldrig förr. Men jag kan absolut inte säga att han är sjuk känns bara som att hans sjukdom blivit hans identitet på nåt vis. Han kan prata på i evigheter om den och det går ibland för långt, han kan bara ha vissa skor, kan inte göra vissa saker men andra osv.

Ge mig lite input snälla! Ska nog ringa familjerätten och rådfråga imorgon.

Hur ser det ut med föräkringarna som jag nu betalar. 3 st olika.

Hur är det med skola om han är skriven hos pappan. (Vi bor nära men eventuellt kan hans område höra till en annan skola som inte är den vi alltid pratat om som är 100 m från vårt hus)

Förlorar jag mig flerbarnstillägg? (Han får halva sonens barnbidrag varje månad)

Jag har aldrig krävt underhåll eller annat. När han var sjuk var jag hemma i 1 och ett halvt år och sparade massor av dagar ändå.(hur tänkte jag?) så dessa delar vi på nu. Han har dock gett mig hälften av de han har kvar som han inte kunde ta ut eftersom han var sjuk.

Vart lite rörigt detta men förlorar jag ngt på att skriva över honom?