Min mamma är alkolist, vad kan jag göra?

Du kan tyvärr inget alls göra. Min syster är grav alkis och som vi försökt genom åren,men inget biter!! De måste vilja själva,annars kommer man ingen vart. Lämna henne därhän ett tag och för jösse namn sluta betala hennes räkningar!! Du har ingen skyldighet att göra det och det innebär bara medjamsande. Tänk på dig själv och din sambo nu ett bra tag framöver. Tar hon kontakt så visst,svara eller ta en fika på sta´n,men då ska hon vara nykter. Ringer hon full så lägg på. För din egen skull.

Jag växte upp med en alkoholiserad mamma, och det är nog inte svaret du vill ha, men det svaret som är mest sant: Du kan inte göra ett dugg, och det är heller inte din uppgift att rädda din mamma. Jag mådde oerhört dåligt även efter jag flyttat ut och skaffat egen familj över mammas drickande, men det blev inte lättare för mig för att jag brydde mig om sådant jag ändå inte har kontroll över.

Att släppa taget var det absolut svåraste, men samtidigt det mest hållbara som gått. Min mamma har beslutat sig för att spriten är viktigare, och jag har helt enkelt accepterat det. Det gör att jag slipper känna mycket skuld längre, en vuxen människa kan man liksom inte rå över på det viset. Och det är lite att ett självskadebeteende som just eldas på av att man bryr sig gång på gång.

Så släpp taget, tyvärr.

Så länge du stöttar genom att betala vissa räkningar och bjuda på mat så är du medberoende och möjliggör tyvärr att hon fortsätter. Du kan inte få henne att sluta dricka, det måste komma från henne själv.

Tack för svaren! Känns skönt att man inte är ensam.
Det är så jobbigt
Jag vill liksom inte att min mamma ska hamna på gatan :( Men jag får föröska intala mig själv att inget hjälper.

Skulle nog behöva gå och prata med någon.
Någon som har erfarenhet utav Al-Anon ?

Inga erfarenheter av Al-Anon tyvärr, men det är nog värt att testa. Och det är MYCKET bra att du inser och försöker intala dig själv att inget du gör kommer hjälpa i längden. Att du betalar räkningar till henne och försöker hjälpa, hjälper i längden bara hennes nuvarande beteende, och tyvärr finns det inget i det som talar för att hon en dag ska "vakna upp" och inse vad som sker och ändra på det. Självfallet vill man inte att mamma ska hamna på gatan, men det här är ett självvalt beteende:/ Och bara för att barnen är stora nu så betyder det inte att mamma kan släppa allt ansvar och inte tänka på konsekvenser, precis som när vi var små.

Tack! :) Kändes skönt att skriva av sig lite här.
I morgon fyller jag år. Undra om hon ens kommer höra av sig! Hon har alltid varit noga med sånt innan. Men sen hon träffade den där karln så har allt bara blivit värre och nu tror jag till och med dom dricker sprit, Förut drack hon nästan bara öl.

Tror det bästa för mig själv är att försöka släppa på kontrollbehovet man har.
Jag har ringt nästan varje dag innan bara för att kolla så hov lever i princip.

Kanske bättre hon får ringa när hon är nykter istället.
Tror jag får prata med henne om det.

Ja, det är absolut det mest sunda du kan göra, för egen del. Tala om precis som det är, att du inte vill bidra till den här typen av livsstil, du kan även belysa att du inte tycker det är okej MEN du kan samtidigt inte göra något åt det. Hon kommer troligen försöka agera offer och att det är henne det är synd om, men köp det inte. Min mamma gjorde alltid så när jag försökte mig på något, typ ge nummer till någon behandlingsklinik eller så. "Jaha, du vill bli av med mig!" och börja gråta, och säga att hon ska flytta från oss osv.

Nu är det ju lite "enklare", iom att hon inte har den makten över dig, att ditt liv inte går (fullt) i kras för att hon inte vill ta ansvar.

Det känns hemskt att inte ringa och veta om människan lever, men som sagt, du hjälper faktiskt varken dig själv eller henne. Kontrollbehov har jag också, något fruktansvärt, men här har det absolut bästa varit att bara släppa.

Hej TS, inga bra råd tyvärr, men att ta kontakt med en förening för anhöriga/vänner om du själv varit inne på tycker jag låter mycket klokt. Det är mycket känslor som ska härbärgeras, inte minst sorg och ilska, och att ha kontakt med andra som vet vad det handlar om kan vara en stor hjälp. 

Du behöver ju som sagt ha energi och känslor så det räcker till din sambo också. För att inte tala om dig själv ...

Men hörrni, att vara alkoholist är inget man väljer, det är inte så att man väljer spriten framför sina anhöriga/sin familj. Det är en sjukdom, en primärsjukdom, dvs den har inte orsakats av något annat som t.ex. taskig barndom, skiljsmässa eller så, utan uppkom på egen hand precis som t.ex. epilepsi.

Sjukdomen sitter i en del av hjärnan där de grundläggande behoven finns från när vi inte var så högintelligenta, utan urdäggdjur. Det går inte att resonera med den delen av hjärnan så bra.

Det man kan göra är att sätta gränser och berätta att man vill inte umgås eller prata med hen när den är alkoholpåverkad, men om hen vill ha hjälp att komma ur beroendet så hjälper vi och stöttar, då är det bara att säga till men att hen måste ta första steget själv.

Alkoholism är självförvållat till 100%! Dricker man inte alkohol blir man inte alkoholist. Punkt.  De ska aldrig fjäskas med och få tusen chanser. Har syrran fått och nu är det försent när förståndet är nere på under en 10-årings nivå. Till slut får man ge upp och sluta bry sig,annars orkar man inte. Fram för mer tvångsvård anser jag!! Skulle löna sig i längden för hela samhället.

Det är ju så att dricker man inte blir man inte alkis, sant. Men nu är ju det steget passerat, så det är inget att älta i.

Skulle tro att hon inte hör av sig lika ofta pågrund av skam. Inte så roligt att träffa folk när man skakar och inte kan hålla en koppkaffe utan att spilla över hela bordet och har ångest så man nästan gråter. ha nolltolerans att både umgås och prata när hon är påverkad och har abstinens. Annars kommer inte du orka.. Tyvärr..

Isåfall tycker jag det är bättre med nolltolerans på alkohol som berusningsmedel eftersom man iförväg inte kan veta om man kommer fastna i den drogen. I Sverige är vi så mycket för att man ska dricka alkohol i alla möjliga sammanhang och om nån blir alkis så får den skylla sig själv. Det tycker jag är en ganska naiv inställning.

Skulle du vilja berätta lite vad du gjort för din syster när du skriver att de får tusen chanser? Jag är nyfiken bara.

När man är i ett beroende är drogen viktigare än att behålla kontakten med familjen. Hjärnan tror att kroppen kommer dö om den inte får drogen. Men det kanske ni redan vet, vill inte besserwissa er.

Jag visste det inte. Men det är ju onekligen en förklaring till att dragkampen blir så ojämn. Vi alkisbarn sliter och drar åt vårt håll och kan inte begripa att männchan inte kan FÖRSTÅ SITT EGET BÄSTA. Medan hon faktiskt kämpar för sitt liv när hon drar åt sitt håll. Och raglar rätt in i döden. 

Det gör inte sorgen mindre, men varje liten skärva som hjälper en att förstå är välkommen.

Inget man väljer!? Nej nej... Man väljer inte att hälla i sig skiten närhelst man behagar. Verkligen inte.

Försök att låta bli att äta mat eller dricka något typ vatten får du se hur länge du står ut, det är samma känsla.

Visst, men för att få den känslan vid frånvaro av alkohol så måste man ju först besluta sig för att dricka i alla idiotiska tillfällen. Typ, "nej, jag skiter i att jag får besök idag. Jag tar mig lite för att det är gott". Abstinensbesvär kommer efter frekvent användande.