Hur känns det som man utan barn, att komma in och leva som bonuspappa?

Hej alla fina bonuspappor,

jag har ingen som helst erfarenhet av att själv vara bonusförälder och inser nu efter ett halvår, efter en skilsmässa och två barn, att min nuvarande man har en del att tampas med. Barnen har varit väldigt ok med honom ett bra tag och mycket tack vare att han har så bra hand med människor (och barn), han är ärlig och schysst och ger dem mycket uppmärksamhet. Det har gått bra, men nu har vi kommit till någon slags svacka där de inte alls funkar och det verkar inte bli bättre. De är helt enkelt taskiga och säger nedvärderande saker (ofta, alla fall en av dem). Hur känns det egentligen för en person i hans situation? Vad kan han göra? Vad kan jag göra för att stötta honom och barnen på rätt sätt. Råd tas tacksamt emot.
/TS