Hur skulle ni hantera liknande situation?

Plocka fram kläder dagen innan, ställ fram all frukost på bordet och låt kidsen göra sina egna mackor bäst de vill. Väljer hon då att inte ta nån macka, så tough shit!

Det är ju så jag vill göra! Har även testat det! Men pappan daltar ju bort henne och sitter där och krusar och bönar och ber om att lilla gumman bara ska äta en liten smula och det blir dubbelt så mycket jobb för mig som måste sköta allt annat. Vi har bråkat om det och han skärper sig ett tag, men det faller på att han är så svag för sina barn att han ger med sig.

Men ta ansvar for två barn var på morgonen då, och dela ert gemensamma barn varannan dag. När din del av familjen är klar åker ni och han tar sin del och åker med dem när de är klara.

Jag har tyvärr inga råd. Sorry!

Jag vet bara att det funkar att vara lite hård och bestämd.

Min son hade en period då han endast ville ha riset (och inte köttet) eller spaghettin (och inte köttfärssåsen). Han ha alltid ätit både kött och köttfärssås, så det var inte så att det var nått nytt för honom. Han hade helt enkelt bestämt att han inte ville ha det.

Jag lät det gå typ tre dagar, sedan började jag få lite småpanik för ev vitaminbrist. Jag sa då att det är detta som serveras, duger inte det så kan du gå ifrån matbordet. Han lämnade bordet och var utan mat i typ sju timmar. Han frågade om mackor och sådant under dessa sju timmar, men jag var stenhård. Nix! Maten jag serverat, eller inget alls! Till slut kom han ner för trappen och sa "jag tjoj nog att jag jillaj kojvstjåganoff nu igen." Jag värmde på maten i ugnen och vips så åt han! Detta skedde då han var typ 3-3,5 år nånting. Sedan dess har han aldrig gjort så igen.

Nu vägrar han dock potatis, som han tyckt om förut. Fast det låter jag vara, dels då Sverige har dålig potatis hela året utom under sommaren, men också för att han faktiskt provat potatis flera ggr sedan han först sa att han inte tyckte om det längre. Jag ser att han verkligen inte tycker om det, han får typ kväljningar, och så ska det ju inte vara! Man ska njuta av maten och inte känna ångest kring maten.

Fråga pappan om ni kan testa att vara hårda under en vecka iaf. Jag tror nog att det kan löna sig. Ni behöver ju inte överdriva, men att göra lika för henne som för de andra barnen iaf.

Vad allt annat sköter du? Vad gör din sambo de morgnar han inte daltar med flickan?

Jag tycker att en 9-åring är stor nog att själv välja sitt pålägg. Lägg fram olika sorter och låt henne välja själv. Du säger dessutom "vi frågar". Står både du och pappan där och servar henne?

"Det börjar bli bråttom då min sambo inte alls är klar och alla ska till skolan."
Märker inte din sambo att det blir bråttom? Hjälper du honom också? Håller med.

Är det största problemet att flickan daltas med eller att det blir mer jobb för dig?

Är det ärliga svaret de senare så se dels över en uppdelning av ansvar för två barn som någon föreslog, låter vettigt. Sen kan jag tycka att om nu sambon vet om hur mornarna blir borde han ta det i beräkningen och kliva upp tidigare så du inte ska drabbas av stressen.

Vad gäller daltandet hade nog jag gjort som din sambo. Min dotter har haft liknande perioder men med massa kärlek och ompyssling brukar det gå över på några veckor. Jag tänker att hon verkligen behöver extra kärlek i och ompyssling dessa perioder. Inte att hon utnyttjar mig.

Undrar samma sak, vad är det primära problemet för dig? Är det daltandet så tycker jag du kan släppa det så länge du inte förväntas "dalta", det får pappan stå för. T.ex. kan du säga "jag erbjuder en sorts mat" men ändå acceptera om pappan erbjuder fler alternativ. Är problemet att du får stå för hela morgonrumban själv så tycker jag absolut du har rätt att kräva att uppgifterna fördelas mer jämt mellan er vuxna. Jag tycker uppdelning "dina och mina barn" har sina risker att ta till om ni inte haft så förut. Finns risk att det blir en splittring mellan er. Men å andra sidan blir det kanske så med tiden nu också då pappan ger sitt/sina barn mer tid än vad som funkar för helheten. Kan kanske pappan överrösa tjejen med närhet och närvaro på kvällen istället? Och på så sätt dämpa det behov av uppmärksamhet flickan har på morgonen?

Lämna pappan ensam på morgonen med alla bestyr, så lär snart allihop få ta sitt ansvar att bli klara i tid.

Våran 9 och 10 åring cycklar själva till skolan på morgonen. Ingen av oss vuxna hade haft tiden att sitta och krusa dem på morgonen. 
Jag sticker dessutom till jobb när dom sover.
Ett bra "hot" brukar va att går ni inte upp frivilligt, så kommer jag att väcka er när jag går upp.
Jag börjar väääldigt tidigt, så det är dom inte speciellt pigga på.

Håller med de som säger att du ska låta allt ansvar hamna på pappan. Ja, inte för dina då, de kan du ta ansvar för och så tar ni ert gemensamma varannan dag.

Hade det varit jag så hade pappan fått välja, skärp dig eller ha tre barn att ta hand om på deltid.
Hårt kanske men livet är för kort för att fjanta omkring. Han gör inte sitt barn en tjänst alls, kan han verkligen inte fatta det?

Får han ta ansvar för alla sina barn själv märker han nog snart att det är ohållbart, särskilt om de andra tar efter storasyster för att få lite uppmärksamhet.

Med tanke på att han tydligen bara sitter med sin stor på morgonen, så kan han gott ta alla fem en period.
Fram tills han får dem klara i tid, så får han gå med dem in på skolan och be om ursäkt för sen ankomst.

Jag tänkte mer på TS barn än honom

Kan ni inte testa att byta arbetsuppgifter på morgonen? Att du tar dig an flickan, och din man sköter resten? Jag har alltid haft väldigt god tumme med mitt ena bonusbarn, som alltid tytt sig mycket till mig. Hon lyssnar mer på mig än på sin pappa. Så när vi haft liknande situationer så här jag fixat det mycket bättre än han. Utan varken tårar eller gnäll. Men det förutsätter naturligtvis att du och bonusdottern  har en god relation. I vår familj har vi aldrig haft upplägget att han sköter sina barn och jag sköter mina. Vi hjälps alltid åt.

I normala fall är min sambo bra på att dela på ansvaret men just när det gäller flickan är han otroligt mesig.

Vi servar inte som betjänter men tex för att få upp henne snabbare och få henne på andra tankar än att dra sig kan vi fråga vad hon vill ha, då testar hon hur länge vi stannar och krusar. Jag har föreslagit (fast det tar emot) för min sambo att vi ställer helt enkelt fram frukosten till alla på bordet och de som inte äter blir utan, men han tycker det är för grymt....

Jag vill att vi ska kunna gå upp i tid och hinna göra det vi ska utan stress, medan min sambo inte klarar av att passa en tid (för det mesta) och han gör mig galen med sina sistaminutengrejer hela tiden. Bråkar vi ut om det skärper han sig dock en period och han KAN säga åt flickan på ett bra sätt, men gör det sällan.

Har föreslagit det också, men slutar bara med att hon sliter av sig alla kläderna jag just uppmuntrade henne till att få på och gråter efter sin pappa när jag säger nej till henne angående någonting, och då kommer pappa springande... Jag har till och med bett honom gå upp med de små och köra iväg dem och jag väcker flickan under tiden, men det funkar tyvärr inte tidsmässigt.

Och nej, vi har inte heller "dina" och "mina" barn men just i det här inlägget skriver jag "hans dotter" eftersom det gäller det specifika barnet.

Ja, ibland har jag bara lust att hellre gå upp klockan fyra på morgonen, fly hemmet och lämna kaoset till honom! Han ÄR en bra sambo också men just detta jävla curlande gör mig galen!

Men gör det då.
Gör så att du börjar jobba kl 6 på morgonen i en månad, sen lär han nog ha fått sina prioriteringar rätt.

Har hon ett dolt handikapp, eller alla indianerna sitter i kanoten i vanliga fall?

En nioåring som håller på så, det är inte sant.
Annars tar ni kläderna hon slängt av sig, stoppar dem i en kasse och sen kör ni henne till skolan, så får hon ta på sig kläderna där istället.

Oj vad denna flicka verkar ha lindat sin far runt sitt pekfinger. En 9 åring ska kunna fixa sådant själv. Han gör det ju bara krångligt och svårt både för sig själv, flickan och resterande av familjen som ska ta del i detta daltande.
Sambon min har 2 barn som är 9 och 10år och de gör sig klara själv på morgon och fixar frukost. Vad är problemet liksom??! Kanske dags att vakna upp ur dvalan att sådant daltande inte fungerar när man har fler än 1 barn i hushållet. Fast sånt daltande tycker jag inte hör hemma ändå....tragiskt, den ungen kommer ha svårt att fixa saker själv senare i livet. Kommer var lättare ringa till pappsen så fixar han säkert.