Lever med en alkoholist

Hej! Jag lever tillsammans med en alkoholist som förnekar att han är det. Han var medveten om det en gång i tiden och gick på aa möten och var nykter 3 månader. Sen fick han för sig att han inte är alkoholist utan han drack nog bara för att han var deprimerad. Han pratade med sin terapeut om de och de kom fram till att isåfall ska dricka öl upp till 5%. Jag tyckte inte om de beslutet alls. När han dricker blir han otroligt känslig och lättretlig. Säger man nått "fel" så kan han bli jättearg! Oavsett vilken mängd alkolhol de rör sig om.

Vi separerade för ett år sen men blev tillsammans igen för att han var nykter och visade verkligen att han vill ändra sina dryckesvanor.

Nu är de som om man är på ruta ett igen. Han dricker flera dagar i veckan och gärna då 6 st öl med högre alkohalt. Nu är vi på semester och kommer vara de 4 veckor till och jag inte hur jag ska stå ut! Vi är i Australien och här är de dyrt och vi har verkligen tänkt leva billigt medan vi är här. Men han ska ändå handla en whiskey för 300 kr. Påpekade att han inte ska dricka whiskey men då var jag ju dum som påpekade hans val och han ska ju ha nått att dricka de 14 dagar vi är här. Jag blev besviken och gick och la mig för att slippa se honom. Vaknar mitt i natten av att han väcker mig sömnen. Vilket han alltid gjort när han är packad. Ser whiskey flaskan bredvid sängen och han har druckit över halva flaskan!!!

Jag orkar inte mer. Jag har redan gått igenom dyra terapi timmar pga ångest och oro för att jag känt att ha dricker pga mig. De är vanligt att känna så som medberoende fast man egentligen vet att de inte är så. Man har fått höra så mycket elakt från honom när han druckit att man själv börjar tro på de.

Vi har varit tillsammans i 11 år nu och det är inte lätt att lämna en människa som funnits i ens liv så länge. Jag älskar ju verkligen honom när han är nykter. Men jag orkar inte de här längre och jag blir inte yngre. Jag är 28 år och känner mig redo att skaffa barn när som helst men vet innerst inne att jag inte borde skaffa de med honom.

Någon annan som varit i en liknande situation som kan ge uppmuntrade ord? Så jobbigt nu bara att vi är på vår livs resa genom världen och att han ska hamna i sina gamla vanor igen..