Saknar gammal lärare oändligt mycket

Jag tycker du ska kontakta henne. Beskriv precis hur du känner, och fråga om hon har lust att träffa dig. Hon kommer säkert att svara, och även om hon inte har tid, kommer hon säkert att skriva nåt vänligt till dig.

Jag hade en väldigt bra lärare i gymnasiet, och ju äldre jag blev, desto mer insåg jag hur bra han var. Och femton år efter att jag hade gått ut så fick jag helt enkelt en oerhört stark inre drivkraft att vilja ta kontakt med honom och prata med honom.

Mest för att försöka förstå exakt vad det var han gjorde som var så himla bra, eftersom jag gärna vill försöka förstå hur folk gör som gör bra saker. Men också för att jag tyckte om honom så himla mycket, och kom ihåg honom med sådan glädje.

Jag ringde honom, och jag kom över på förmiddagskaffe en trevlig sommar vid deras lantställe. Han var pensionerad då, och han och hans fru bodde väl mer eller mindre där på heltid. Och vi satt där och drack kaffe och pratade i några timmar. Och det var en oerhört härlig upplevelse. Och jag är glad att jag fick vara med om det. Och jag är glad att han tog emot mig. Och det är ett minne jag kommer att ta med mig.

Så, var inte rädd för att ta kontakt. Eftersom du känner så starkt att du gärna vill prata med henne, så finns det säkert skäl till varför det kan vara en bra idé.

Jag vet precis hur du känner dig. Jag har det samma här. Men min mentor var en kille. Och den enda jag litade på.