Vad är skillnaden mellan att ha julavslutningen i kyrkan och att besöka kyrkan och titta på julkrubban?

I det förstnämndadeltar det, i det andra får de en beskrivning om hur en del tror. Det sista är okej men bör ske i alla tempel som finns i kommunen.

Det sker ju inte i några andra ställen i alla fall, möjligtvis när de är äldre. Mina barn går i förskola och förskoleklass och har enbart varit i en kyrka.

Det ena är ett deltagande, det andra är ett studiebesök.

Om jag minns rätt så är det så att religionsundervisningen ska börja med kristendom eftersom det är den religion som ligger närmast (kulturellt och historiskt). I varje fall har kristendom en särställning i läroplanen.

Det andra behöver inte nödvändigtvis vara ok, det beror på hur det görs. Precis som det förstnämnda inte alltid är fel, beroende på hur det görs.

Jag hade inte tyckt det var okej med mer än ett kyrkobesök innan man besökte en annan religions tempel. Och inga julkrubbor varje år.

Jag kan tänka mig att man försvarar det med att det ena är i bildningssyfte och att man under en termin kan få möjlighet att även besöka synagogan och moskén.

Att ha en skolavslutning i någon religiös byggnad är ju lite annat. Det väger tyngre, på nått sätt.

Jag är själv uppvuxen med vinteravslutning i den mindre kyrkan, samt sommaravslutning i den större kyrkan (bodde i Sthlms innerstad som barn). Jag anser att det var en fin tradition och jag skulle inte ha något emot om mitt barn och hans klass hade sina avslutningar i kyrkan.

Jag går med mina barn till kyrkan ibland, dvs jag har inget som helst emot det kyrkliga, jag vill ge mina barn en ordentlig förståelse för kyrkan och religionen, varför vi firar jul och påsk osv. Så jag har inte något emot att de går dit. Men jag har verkligen funderat över vad som anses vara ok och inte.

Vi, jag och sonen, bor i en väldigt mycket mindre stad än den jag växte upp i. Här står kyrkan och biblioteket för de flesta av aktiviteterna, varför sonen går på både körsång och miniröris i kyrkans lokaler. Han tycker om att sjunga, dansa och hoppa omkring (han är fyra år) och i vår stad så är det kyrkan som håller i dessa aktiviteter.

Han har nyligen haft ett julkonsertsuppträdande i självaste kyrkan, vilket var väldigt mysigt och trevligt. :)

Allt beror ju på hur man gör det, och hur man blandar in Gud i det hela s.a.s.

Så länge man har en avslutning i kyrkan för att det är en vacker lokal och nöjer sig med icke religiösa sånger och danser, så är kyrkan helt okej att ha en avslutning i, tycker jag.
Men börjar man blanda in böner och prata om Gud som om hen finns så skulle jag säga: Stopp!

Likadant med att få höra en berättelse om Jesusbarnet. Gör man det som ett studiebesök - helt okej. Lägger man fram det som om berättelsen var sann - Stopp!

Om man har julavslutning i kyrkan får man prästen med på köpet, vilket gör att alla barn inte kan delta.

När vi blev inbjudna för julspel och fick resa 2000 år tillbaks i tiden och följa med Josef och Maria till Betlehem var våra muslimska barn kvar i skolan och jobbade med annat, då de inte fick följa med.

Att "skylla på" att en präst är med och därför vägra barn att delta kan jag nästan likställa med att diskriminera någon (prästen) på religiösa grunder. En präst är en MÄNNISKA, precis som det muslimska barnet, och kan självklart önska en grupp skolbarn en skön lovledighet utan att blanda in religion. En präst kan också berätta historian bakom julfirandet utan att säga att det är sanningen eller det rätta att tro på. Men det FINNS en historia bakom julfirandet och enligt kursplanen i religion SKA barn undervisas om olika religioners symboler, högtider och historier.

En judisk lärare skulle väl knappast hindras att berätta varför sabbaten firas och en en muslimsk fritidspedagog kan väl knappas nekas att berätta varför h*n inte äter mellis under fastan. Man skulle ALDRIG förbjuda en muslimsk/judisk/hinduisk person att berätta om sin tro på ett sätt som ungefär "så här tror jag, men du kan självklart tro på något annat". Varför kan inte en kristen få berätta "så här tror JAG och andra kristna" utan att det ska bli sådant rabalder?

Julspelen går inte heller ut på att berätta "sanningen", utan bara historian/"sagan" om varför vi firar jul. Vilket i allra högsta grad ingår i allmänbildningen och skolans kursplan i religion. 

Skulle det vara OK om en helsvensk förälder höll sitt barn hemma när klassen skulle besöka en moské? "Jag vill inte att mitt barn ska behöva komma i närheten av en imam?" Skulle inte tro att ett sådant utspel skulle passera obemärkt.

Jag vet inte vad skillnaden är. Enligt mitt sätt att se på det är man mer "deltagande" i julvandringar än i avslutningar, för på avslutningar sitter man ju bara stilla och lyssnar och kanske sjunger en sång om man vill. i julspel/påskspel går man med, lever sig in i berättelsen och ibland deltar man själv - man kanske besöker en marknad och låtsas vara kunder eller så. 

Jag tycker att hela upprördheten runt kyrkor är överdriven och ganska dum. Kyrkan kan användas som lokal utan religiösa tankar och en präst är en människa som naturligtvis kan prata med en grupp barn utan att försöka pracka på dem sin tro. Precis som vilken människa som helst - jude, kristen, islam, buddhist eller ateist. 

Självklart ska man inte berätta att "så här är det" eller hålla bön eller liknande med skolbarn i kyrkan. Men kursplanen i religion säger att barn SKA undervisas om olika religioners symboler, högtider och historier. Det kommer man inte undan, hur mycket PK man än vill vara. Så länge en präst kan berätta på ett neutralt sätt måste ett studiebesök i en kyrka vara hundra gånger mer levande och intressant än en lärobok eller film från UR. Kommer man inte till kyrkan så måste man lära om historierna på ett annat sätt, enligt skollag (kursplan). Det vore toppen om alla barn kunde få besöka synagogor och moskéer också, men det finns inte så många av dem helt enkelt. En bra kristen präst kan säkert berätta om islam och judendom också, prästen har ju trots allt studerat religion i ett stort antal år. Precis som en bra imam säkert kan berätta på ett klokt sätt varför kristna firar påsk.

Jag tror att det är betydligt farligare att lyssna på någon enstaka bokstavstroende som vägrar sitt barn utbildning i andra religioner än den egna, än att ge övriga en så god förståelse som möjligt för seder, historia och olika religiösa tankar. Och jag tror att det är jättefarligt, på riktigt, att visa barn att kyrkor, moskéer och synagogor är konstiga platser dit bara "de där religiösa" får gå. 

Det är skillnad på att besöka en helig byggnad i utbildningssyfte och att besöka det av religiösa/"traditionella" syfte...

Jag går gärna till olika kyrkor för att lära mig kyrkans historia, men så fort psalmer och en präst kommer med i bilden så vill jag ut. Jag tycker kyrkor är intressanta, inte Den Kristna Kyrkan.

En präst är en människa. Skolans värdegrund säger att ALLA människor ska respekteras, även de som råkar vara präster eller imamer eller något annat.

Prästen ska INTE övertala barn att hans/hennes tro är den rätta, men en präst kan som vilken annan vuxen som helst hälsa på en grupp barn och önska god jul. Busschauffören kan säga "god jul och  ha en bra dag!" det när klassen stiger på, elektrikern som lagar lampan i klassrummet kan säga god jul, rektorn kan hålla tal och önska barnen god jul och på samma sätt kan prästen säga några enkla meningar om att ta hand om varandra och hoppas ni får en härlig ledighet. 

Vad gäller psalmer har du inget val och det spelar ingen roll vad du anser om psalmer. Kursplanen som skolor MÅSTE följa säger att ämnet musik i årskurs 1-3 ska innehålla bland annat: 

Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition.

Klart jag förstår att präster är människor och att jag respekterar dem, så länge de inte talar om någon övre makt eller att jag på något sätt borde ändra mitt levnadssätt för att möta någon Gud. Det är det det handlar om.

Jag har då aldrig varit med om att en präst enbart önskat barn god jul/trevlig sommar. Så fort vi har gått in i kyrkan har prästen dragit någon historia om "herre skaparen" och har den kommit till skolan har vi haft det som obligatorisk lektionstid åt att sitta och lyssna om varför vi borde konfirmera oss.

Klart jag har valet att skita i det. Oavsett om skolan MÅSTE följa skolplanen så kan jag som elev faktiskt skita i det. När psalmer har sjungits har jag slagit lock för öronen och pillrat på naglarna istället. Och djävlar, jag klarade av musiklektionerna ändå och var på topp 3 i klassen genom hela grundskolan.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men är du vuxen med några års marginal så har det hänt rätt mycket i skolan de senaste åren. Nu är både skollag och människor allmänna medvetande betydligt tydligare med vad man får och inte i skolan och man kan nog lugnt utgå från att en präst idag talar till skolbarn på ett helt annat sätt än en präst gjorde för 20 år sedan

Jag är 21 år och jag hoppas sannerligen man satt spärrar för både präster och övriga religiösa i skolan. Förutom jobbiga präster så hade vi en troende kristen som mentor i lågstadiet som tvingade oss att läsa bibeln.

Jag talade nyss med min mamma, som jobbar inom skolan om detta, och hon menar att det helst inte ska vara så att prästen talar om sin övertygelse med barn, men att det ändå kan förekomma.

Som sagt, kursplanen "tvingar" ALLA elever på lågstadiet att lära sig om några bibliska berättelser. Även en lärare som är ateist måste följa kursplanen och undervisa om några berättelser ur bibeln. Sen kan man ju tycka olika om den saken, men så ÄR det idag och då måste läraren lyda. 

Kanske är jag annorlunda, men jag tycker det är synd att alla är så jävla anti-kyrkor nuförtiden. Jag tyckte det var supermysigt att gå på julavslutningar i kyrkan när jag var barn. Vad jag minns sjöng vi bara nån julsång, prästen läste nån liten del i bibeln som ingen lyssnade på och rektorn höll tal. Vad är felet i det? Kyrkor är vackra och inga ungar bryr sig om det religiösa i det ändå. Har vissa föräldrar problem med det så får väl deras ungar sitta o julpyssla på skolan under tiden. Och nej jag är inte så himla religiös men jag respekterar religionsgrejer.

Du har fel i att inga ungar bryr sig. Jag brydde mig om de religiösa förtecknen en hel del, även om jag också tyckte det var mysigt. Men det lämnade en konstig känsla efteråt när jag insåg vad som faktiskt sagts och på vilket sätt. Det var inget annat än okritiskt pådyvlande av bibliska historier som precis lika sanna som vilken annan undervisning som helst.

Som tur är så har det hänt en del sedan dess men man måste vara försiktig så man inte hamnar där igen.

Jag ser inga problem med att hålla skolavslutningen i kyrkan eller ha studiebesök där så länge det handlar om antingen undervisning eller helt enkelt är en fin stund i en fin lokal utan konfessionella inslag. Så länge det är uppfyllt har jag inga problem med det. Men så ser det inte alltid ut, inte ens idag.

Att känna till trosbekännelsen är en sak, att uttala den i kyrkan är en annan. Att lyssna på en biblisk berättelse och sedan diskutera kring den är en sak, att lyssna på den i kyrkan utan problematisering eller kritik är en helt annan.

Att en del barn blir uteslutna är förstås ett problem i sig. Med flera orsaker.