En nära släkting har sagt upp kontakten med mig

Hej!

Känner att jag vill få andras syn på mitt problem..

Han gick i skolan och hade inte mkt "läxor" eller annat att göra när jag renoverade min lägenhet så han bara dök upp och hjälpte mig flera ggr i veckan. Han trivdes att vara med mig och han gillade att renovera. Var han inte med mig kunde jag ringa honom om jag behövde hjälp med att lyfta något tex.

Jag gjorde klart för honom att jag inte kunde betala honom pga min ekonomi men att jag skulle hjälpa honom om han skulle renovera någon gång.

Tiden gick och en vinter 3 år senare så köpte han en lägenhet...jag hade då nyligen fått bekräftat att jag skulle bli pappa till sommaren som kom och jag sa till min släkting att jag skulle hjälpa honom så gott jag kunde nu när jag skulle bli pappa och behöva sälja och köpa ny bostad.

6 månader hade jag på mig att hjälpa honom så jag försökte skynda på att starta hans renovering pga att när barnet kommer så skulle jag vilja vara med det så mkt som möjligt.

Jag ringde och erbjöd mig att hjälpa honom så vi målade några väggar, men sen ville han fika och sa att han har någon som jobbar som målare som skulle komma dagen efter och hjälpa honom... ringde igen och hjälpte honom men det slutade i en fika ganska snart det med...

Jag avvaktade med att erbjuda hjälp då jag kände att han hade andra vänner som var duktigare så han frågar säkert mig när han tycker att det passar. Jag ringde honom ca 1 gång i månaden och kolla hur han mådde och hur det gick med renoveringen men han sa aldrig nått om att jag skulle hjälpa.

Under våren insåg jag att jag hade drabbats av psykisk ohälsa. var stressad hela tiden för inget och kunde aldrig sova... ofta sov jag nån timma per natt tills jag slog ihop och sov nästan ett dygn. jag gick inte till läkaren fröns nu i höstas och fått hjälp... Min släkting vet inget om det här för han ringde aldrig mig och kolla hur jag mådde.

Sommaren kom och jag klarade inte av att jobba på mitt jobb längre så jag tog semester 2 månader och blev inte bättre då heller så då var jag tvungen att gå till läkaren...

Under sommaren fick jag höra från andra släktingar vad han tyckte och hade sagt om mig bakom ryggen... så jag ringde som jag brukade göra och kolla hur han mådde men han nekade att han sagt så... några dagar senare berättade min pappa att han sagt så till honom med och då ringde jag min släkting som exploderade i telefonen..

Du kan dra åt helvete sa han och avslutade med att säga: den som förlorar mest på det här är du och ditt samvete...

Jag har haft ett tufft år med min psykiska ohälsa sälja och köpa bostad blivit pappa osv 
jag vet att han har hjälpt mig 100ggr mer än jag hjälpt honom. Men han ringde aldrig och bad om hjälp och han ringde inte och kolla hur jag mådde... sa aldrig ska vi måla några väggar och ta en öl?

Ringde han så ställde jag alltid upp vad det än var..men jag kunde inte stå utanför hans port varje dag ifall han ville ha hjälp som nybliven pappa

Han svarar inte längre på sms/telefon och han har blockat mig på Facebook. Har jag gjort fel?? Bör jag försöka reparera det här eller åtminstone prata igenom och sen gå skilda värdar?

det här tänker jag på nästan varje dag nu... det är som sagt en släkting/vän nästan som en bror för mig. en jag alltid kunnat lita på men som vände ryggen utan varning.