Hur var första natten med växelvis boende efter en skilsmässa?

I mars flyttar jag in i ett radhus efter ett gemensamt beslut om att skiljas. Maken kommer bo kvar i huset. Trots att vi är lugna med vår skilsmässa och det är ömsesidigt, och jag har gått och tänkt på separation i flera år, så känns det ändå FÖRJÄVLIGT just nu med alla tankar som snurrar. Det ÄR ju en enorm förlust att på nåt sätt välja bort sin familj, sitt liv, och halva barnens barndom. Det är främst mot barnen jag känner mig helt usel och förbannat kass, snart kommer vi släppa en bomb att deras trygghet kommer att påverkas och livet ställs upp och ner.

Vi har två barn, 2 & 5 och de är våra ljuvligaste i denna värld och vi kommer göra precis allt vi kan för att detta ska gå så smidigt och lugnt det bara går (precis som vi jobbade arslet av oss för att få äktenskapet att funka), och jag är nyfiken på att höra hur det var för andra den allra första tiden, första natten i det nya boendet?
Gärna tips från er som fortfarande var kompis med ert ex, att ändå visa barnen att föräldrarna bryr sig om varandra och vill varandras bästa men utan att förvirra dem om att man kanske blir ihop nångång igen.

Så hur var första natten för barnen i sina nya sängar, i sitt nya, andra hem?
Hur var första natten ensam? Veckan?