"Daddy issues" - kan inte släppa min avundsjuka
Jag har ett problem, ochjag har nu börjat acceptera att jag faktiskt har ett problem istället för att
bara förneka det och låtsas som ingenting.
Jag har ingen relation till min biologiska pappa, han har gjort massa skit och på grund av det har jag valt bort honom under större delen av de senaste 14 åren. Han har inte haft något intresse för mig och har heller inte försökt få kontakt med mig. Att undvika och låtsas som att jag inte brydde mig blev ett sätt för mig att inte bli ?bortvald?.
Jag har alltid varit avundsjuk på mina vänner, flertalet av de med god relation till sina pappor. Efter att pappa helt och hållet försvunnit ur bilden när jag var yngre, så fick jag en ny ?låtsaspappa? (mamma skaffade sig en ny karl). Denna man är nu en person som jag (om möjligt) tycker ännu sämre om än min biologiska pappa. Han har heller aldrig försökt vara en ?pappa? för mig. Och det var egentligen inget problem för mig, han ville väl helt enkelt inte ha barn. De skaffade två nya barn (mina (halv)-syskon), och den ena är en flicka. Här uppstod problemet för mig. Han ger otroligt mycket kärlek till henne, och hon är nu i ungefär samma ålder som jag var när han först kom in i familjen. Vad som är ännu värre är att han dessutom visar mycket kärlek till mina kusiner, som är jämngamla och något år yngre flickor än min lillasyster. Varför tycker han inte om mig? Varför finns det ingen som ger mig den där trygga ?pappa?-känslan? Eller bara finns där som en manlig, vuxen förebild. Varför kan han älska alla andra flickor, medan han aldrig kunnat visa något sådant för mig?
Jag lever idag ett destruktivt dubbelliv. Jag säljer sex, har sex med betydligt äldre män (40+, både i ?yrket? sexsäljare och ?privat?), var nyss djupt deprimerad när jag gick in i väggen, är helt bortskuren från allt socialt sammanhang och ?ser inget ljus i tunneln?. Kan tillägga att jag inte knullar runt, utan har tre ?stamkunder?. Mammas nya karl har sett hur dåligt jag mått på grund av att min biologiska pappa inte funnits där för mig, han har sett mig skära mig i handleden när jag var yngre, han har sett mig gå igenom min depression, han vet att jag har sex med äldre män, män som är jämngamla och till och med mycket äldre än honom. Han har sett mig göra närmanden/flirtanden med män som är ?för gamla? för mig, påpekat detta vid två tillfällen. Att han tycker att jag ska titta på män som inte är ett ?faderssubstitut?. Nej, han har rätt, det hade jag ju inte behövt om han tittade på mig någongång!!!
Läget jag ligger i nu är att jag börjat bli så avundsjuk att det gått över i svartsjuka, jag blir spyfärdig varje gång jag ser honom eller kusinernas pappa krama om sina döttrar. Jag blir förbannad, arg och ledsen i mitt inre. Jag kommer aldrig få en sådan kram av en ?pappa?. De älskar sina döttrar (och varandras döttrar) så otroligt mycket, men inte mig.
När jag säljer sex, händer det att jag känner en viss sorg över det. Kan ingen av dessa män bara se att jag behöver hjälp. Jag använder det här som en destruktiv aktivitet, varför kan ingen se det och hjälpa mig? Jag är så sjukligt beroende av uppmärksamhet av äldre män. När jag tänker på det här så vill jag radda upp biologiska pappa, låtsaspappa och alla andra äldre män i min omgivning och skrika: SE MIG FÖR I HELVETE, JAG VILL ATT NÅGON SER MIG! Jag vill nästan berätta för folk att det gått så långt att jag nu säljer mig för att få uppmärksamhet.
Jag förstår också att jag förstör min egen sexualitet på detta sätt, och jag har svårt att se att jag någonsin kommer kunna ha sex på ett ?kärleksfullt? sätt.
Jag vill gå vidare. Helst av allt få vara som ?alla andra? och hitta en partner i min egen ålder. Men framförallt vill jag få en trygghet i mig själv, där jag inte behöver ?faderssubstitutet?. Jag vill kunna vara i närheten av både syrran och kusinerna utan att vara svartsjuk.
Någon som kan berätta för mig, vad ska jag göra för att gå vidare? Det brinner alltså i mig, och jag vill bara släcka den jävla elden.