• Anonym (Ledsen och avundsjuk)

    "Daddy issues" - kan inte släppa min avundsjuka

    Jag har ett problem, och
    jag har nu börjat acceptera att jag faktiskt har ett problem istället för att
    bara förneka det och låtsas som ingenting.

    Jag har ingen relation till min biologiska pappa, han har gjort massa skit och på grund av det har jag valt bort honom under större delen av de senaste 14 åren. Han har inte haft något intresse för mig och har heller inte försökt få kontakt med mig. Att undvika och låtsas som att jag inte brydde mig blev ett sätt för mig att inte bli ?bortvald?.


    Jag har alltid varit avundsjuk på mina vänner, flertalet av de med god relation till sina pappor. Efter att pappa helt och hållet försvunnit ur bilden när jag var yngre, så fick jag en ny ?låtsaspappa? (mamma skaffade sig en ny karl). Denna man är nu en person som jag (om möjligt) tycker ännu sämre om än min biologiska pappa. Han har heller aldrig försökt vara en ?pappa? för mig. Och det var egentligen inget problem för mig, han ville väl helt enkelt inte ha barn. De skaffade två nya barn (mina (halv)-syskon), och den ena är en flicka. Här uppstod problemet för mig. Han ger otroligt mycket kärlek till henne, och hon är nu i ungefär samma ålder som jag var när han först kom in i familjen. Vad som är ännu värre är att han dessutom visar mycket kärlek till mina kusiner, som är jämngamla och något år yngre flickor än min lillasyster. Varför tycker han inte om mig? Varför finns det ingen som ger mig den där trygga ?pappa?-känslan? Eller bara finns där som en manlig, vuxen förebild. Varför kan han älska alla andra flickor, medan han aldrig kunnat visa något sådant för mig?


    Jag lever idag ett destruktivt dubbelliv. Jag säljer sex, har sex med betydligt äldre män (40+, både i ?yrket? sexsäljare och ?privat?), var nyss djupt deprimerad när jag gick in i väggen, är helt bortskuren från allt socialt sammanhang och ?ser inget ljus i tunneln?. Kan tillägga att jag inte knullar runt, utan har tre ?stamkunder?. Mammas nya karl har sett hur dåligt jag mått på grund av att min biologiska pappa inte funnits där för mig, han har sett mig skära mig i handleden när jag var yngre, han har sett mig gå igenom min depression, han vet att jag har sex med äldre män, män som är jämngamla och till och med mycket äldre än honom. Han har sett mig göra närmanden/flirtanden med män som är ?för gamla? för mig, påpekat detta vid två tillfällen. Att han tycker att jag ska titta på män som inte är ett ?faderssubstitut?. Nej, han har rätt, det hade jag ju inte behövt om han tittade på mig någongång!!!


    Läget jag ligger i nu är att jag börjat bli så avundsjuk att det gått över i svartsjuka, jag blir spyfärdig varje gång jag ser honom eller kusinernas pappa krama om sina döttrar. Jag blir förbannad, arg och ledsen i mitt inre. Jag kommer aldrig få en sådan kram av en ?pappa?. De älskar sina döttrar (och varandras döttrar) så otroligt mycket, men inte mig.


    När jag säljer sex, händer det att jag känner en viss sorg över det. Kan ingen av dessa män bara se att jag behöver hjälp. Jag använder det här som en destruktiv aktivitet, varför kan ingen se det och hjälpa mig? Jag är så sjukligt beroende av uppmärksamhet av äldre män. När jag tänker på det här så vill jag radda upp biologiska pappa, låtsaspappa och alla andra äldre män i min omgivning och skrika: SE MIG FÖR I HELVETE, JAG VILL ATT NÅGON SER MIG! Jag vill nästan berätta för folk att det gått så långt att jag nu säljer mig för att få uppmärksamhet.


    Jag förstår också att jag förstör min egen sexualitet på detta sätt, och jag har svårt att se att jag någonsin kommer kunna ha sex på ett ?kärleksfullt? sätt.


    Jag vill gå vidare. Helst av allt få vara som ?alla andra? och hitta en partner i min egen ålder. Men framförallt vill jag få en trygghet i mig själv, där jag inte behöver ?faderssubstitutet?. Jag vill kunna vara i närheten av både syrran och kusinerna utan att vara svartsjuk.


    Någon som kan berätta för mig, vad ska jag göra för att gå vidare? Det brinner alltså i mig, och jag vill bara släcka den jävla elden.

  • Svar på tråden "Daddy issues" - kan inte släppa min avundsjuka
  • Anonym (Insikt)

    Du är väldigt insiktsfull, trots dina problem. Du vet vad problemet är, och du kan se dig själv och din egen del i det hela. Och det är väldigt bra, och väldigt väldigt viktigt. Insikt är första steget till tillfrisknande. Du är redan halvägs ut ur bubblan, du är redan halvägs över till tillfrisknande.

    Du pratar mycket om fäderna i ditt liv, men var är din mamma i allt det här? Det är inte bara dom frånvarande papporna i ditt liv som är problemet, utan också din mammas ansvar, eller brist på ansvar, för att se till att din uppväxt blev tryggad. De frånvarande papporna är ett problem, men ansvaret ligger också hos din mamma. Och det är henne du behöver konfrontera med det här.

    Du behöver konfrontera dom och lösa den här konflikten med dom. Därför att konflikten behöver bli löst så att du kan släppa den och gå vidare. Eller så får du inse att du aldrig kommer att lösa den med dom, och då behöver du gå vidare på egen hand. Det är en sorg för många att inte kunna lösa den typen av konflikter med sina föräldrar, men nånstans kanske du måste inse att dom inte kan ge dig vad du vill ha. Dom har det helt enkelt inte i sig.

    Och då är den enda vägen att distansera sig från dom. Du måste lämna dom, och skapa dig ett eget liv, på dina egna villkor. Du behöver tillfriskna, och det är din närmiljö som gör dig sjuk. Ju längre du kommer ifrån dom, desto friskare kommer du att bli. Så länge du stannar kvar i den miljön, så kommer du att fortsätta med destruktiva beteenden. Och du kan antagligen inte ändra dom, du kommer antagligen aldrig att kunna få dom att se dig för den du är.

    Det enda du kan göra är att vara dig själv, försöka hitta dig själv, och bli stark i den du är. Dom har en bild av dig som inte passar in på vem du är, och du kommer antagligen aldrig kunna få dom att ändra sig. Det enda du kan göra är att vara dig själv, och förhoppningsvis kanske dom kommer att kunna se det såsmåningom. Men då gäller det för dig att du inte stannar kvar, för gör du det kommer du att falla tillbaka i gamla och dåliga mönster. Så länge du stannar kvar kommer dom att göra dig till den dom tror att du är.

    Det är din miljö som formar dig, och den miljön du har växt upp i är inte bra för dig. Du behöver hitta nya vänner, och nya sammanhang, och nya miljöer med nya vänner som är bra för dig. Du behöver hitta ett sammanhang som gör dig friskare, inte sjukare. Du måste släppa allt som bara får dig att må dåligt, och du vet vad det är du måste släppa, och vad du ska göra för att kunna bryta dig loss.

    Det finns andra sammanhang, det finns folk som vill dig väl. Du måste bara hitta dom. Och dom finns uppenbarligen inte där du är nu. Vill du bli frisk så måste du bort från dom, och så fort som möjligt innan dom fullständigt maler sönder dig. Du skulle behöva skapa dig ett nytt liv, under dina egna förutsättningar. Det finns exvis folkhögskolor med internat. Du skulle behöva skriva in dig på ett internat, där du får mat och husrum och någonting stimulerande att göra på dagarna. Och där dom inte kan nå dig. Det finns många sätt, men det är ett sätt att komma bort från den typen av miljö.

    Och sen finns det naturligtvis en massa andra saker som kan vara bra. Du skulle behöva prata med någon, kanske någon form av terapi. Du skulle behöva en vän som kan hjälpa dig, och där en sexuell relation är uteslutet. Du behöver någon som du kan anförtro dig åt, och där sex inte är en risk på schemat. Du är alldeles för sårbar, och kan lätt bli utnyttjad för sex när det bara är vänskap du behöver. Kanske längre fram, en partner som har en viss insikt i den här typen av frågor, och som kan ge dig vad du behöver på dom olika plan du behöver det på.

    Men ja, det finns en viss risk att den här typen av daddy-issues kommer att följa med dig även in i valet av partner. Eftersom man helt enkelt har en massa sexuella hangups som man faktiskt tänder sexuellt på. Det är mycket möjligt att du kommer att fortsätta sig dig till män av den typen, eftersom dom antagligen kommer att kunna ge dig den typen av faderlig trygghet du behöver. Men du kan ju iallafall försöka hitta någon som är medveten om problematiken, och som du kan diskutera den här typen av frågor med?

  • Anonym (Wildrat)

    Det finns en hel yrkeskategori som hjälper till med sånt här, psykologer. Det kan vara en stor tröskel att kontakta en (eller en ny om du inte gillar den tidigare) men jag kan rekommendera det. Det är jätteskönt att få prata med en professionell och få hjälp när man hakat upp sig. Jag tycker du ska försöka reda upp ditt liv mha psykolog innan du blir tillsammans med någon. Ett förhållande kommer inte läka nånting utan läkningen behöver komma inifrån.

Svar på tråden "Daddy issues" - kan inte släppa min avundsjuka