• Anonym (oxoxoxoxox)

    Jag vet att det inte borde vara jobbigt, men det ÄR jobbigt iaf.

    Hej

    Jag har en bonus på 5 år som en längre tid tjatat på sin pappa om vem pappan är kär i. Pappan svara givetvis varje gång med mitt namn varpå bonus ser både förvånad och lite besviken ut, som om han hoppats på ett annat svar.

    Han frågar också ofta om vi är kära i varandra.

    En annan sak är att han en längre tid, även om det har minskat nu då ovanstående har eskalerat, ofta säger: Det är MIN pappa och klämmer sig ner mellan oss i soffan/sängen osv. Han får givetvis sitta/ligga mellan oss om han vill, men han säger också att jag inte får sitta där, att det är pappans säng och han vill gärna hävda att min sänghalva är hans.

    Jag har varje gång med lugn röst bekräftat att ja det är din pappa och som sagt aldrig hindrat honom att sitta eller ligga mellan oss, tvärtom, jag flyttar mig en bit så han får plats, men aldrig att jag flyttar mig helt för det tycker jag inte är hans sak att bestämma.
    Pappan stöttar mig i detta och säger ifrån när hans son försöker putta ut mig så där är det inga problem. Pappan vaknar dock inte alltid på natten när sonen kommer men gör han det så säger han ifrån.

    Men, det börjar bli jäkligt jobbigt att det aldrig går över! Efter trettielfte gången han tjatat om samma sak så blir det tröttsamt och jag undrar vad jag/vi kan göra åt saken? Vi pratar om år här, sen han började prata i princip.

    Jag tror inte han tycker illa om mig rent generellt, han är som barn är mest, lika stöddig emellanåt mot mig som mot sin pappa och nästan lika gosig också. Men pappa är bäst så klart Han kan ibland säga att jag är den bästa xx (mitt namn).
    Samtidigt tänker jag att han har en inneboende önskan om att mamma och pappa ska bo ihop, kanske inte klart uttalat så (om inte mamman pratar om det, det vet jag inte hon är lite knepig) men iaf att han vill ha mamma och pappa ihop, eller samtidigt eller vad det nu är.

    Han har dock inget minne av att de någonsin har bott ihop eftersom de inte bodde ihop så länge efter att han föddes.

    Så, några råd?

  • Svar på tråden Jag vet att det inte borde vara jobbigt, men det ÄR jobbigt iaf.
  • Anonym (ugge)

    Pappan måste ju ge barnet så mycket kärlek han kan, men han måste också markera för barnet att det inte är okej att hålla på så! Om barnet är påväg att tränga bort dig från soffan så får han helt enkelt styra/lyfta bort barnet så barnet sitter bredvid honom på andra sidan. Han måste lära sig förstå att pappa kan ge kärlek till er båda!

    Sen funderar jag på om det inte är så att sonen tror att kär kanske har en annan betydelse, att han kanske vill att pappa ska svara HANS namn??

  • Anonym (V10+9)

    Jag har en bonus på 4 och är nästan samma här. Inte så att han puttar bort mig eller så, men det är hela tiden Hans pappa, pappas säng, pappas tv-spel (även om jag fick det av hans pappa i födelsedagspresent, men han spelar mest).. Bonus kan också prata om att mamma hade sina kläder där, mamma sov där osv. Har även sagt att han inte vill att jag ska vara här (ett par månader efter jag flyttade in).

    Men jag har bara svarat honom så som det är; ja, det är din pappa, men även min pojkvän och jag älskar honom och pappa älskar mig. Synd att du tycker att jag inte ska vara här, men det är så det är, för jag bor här med tillsammans med pappa och dig.

    Har funkat ganska bra. Han vet att jag finns där när han kommer hem från dagis och ropar ofta mitt namn för att verkligen kolla att jag är här. :)

    Nu är det syskon på väg också, så bonus förstår mer och mer att jag faktiskt är här för att stanna. :)

  • Anonym (oxoxoxoxox)
    Anonym (ugge) skrev 2014-12-16 12:39:55 följande:

    Pappan måste ju ge barnet så mycket kärlek han kan, men han måste också markera för barnet att det inte är okej att hålla på så! Om barnet är påväg att tränga bort dig från soffan så får han helt enkelt styra/lyfta bort barnet så barnet sitter bredvid honom på andra sidan. Han måste lära sig förstå att pappa kan ge kärlek till er båda!

    Sen funderar jag på om det inte är så att sonen tror att kär kanske har en annan betydelse, att han kanske vill att pappa ska svara HANS namn??


    Det gör han redan, han säger alltid till och visar att det inte är ok att försöka tränga bort mig.

    Nja, jag tror han menar kär som i kär i en tjej, för när han själv säger något i den stilen till sin pappa så säger han att han älskar sin pappa (och pappan säger det till sonen också) Vid ett tillfälle avledde jag genom att fråga vem  bonus var kär i och då svarade han ett namn på en tjej på hans förskola.
  • Anonym (oxoxoxoxox)
    Anonym (V10+9) skrev 2014-12-16 14:07:55 följande:

    Jag har en bonus på 4 och är nästan samma här. Inte så att han puttar bort mig eller så, men det är hela tiden Hans pappa, pappas säng, pappas tv-spel (även om jag fick det av hans pappa i födelsedagspresent, men han spelar mest).. Bonus kan också prata om att mamma hade sina kläder där, mamma sov där osv. Har även sagt att han inte vill att jag ska vara här (ett par månader efter jag flyttade in).

    Men jag har bara svarat honom så som det är; ja, det är din pappa, men även min pojkvän och jag älskar honom och pappa älskar mig. Synd att du tycker att jag inte ska vara här, men det är så det är, för jag bor här med tillsammans med pappa och dig.

    Har funkat ganska bra. Han vet att jag finns där när han kommer hem från dagis och ropar ofta mitt namn för att verkligen kolla att jag är här. :)

    Nu är det syskon på väg också, så bonus förstår mer och mer att jag faktiskt är här för att stanna. :)


    Ja, det är så jag har gjort också. I tre år. Min bonus frågar direkt efter mig när han kommer hit om han inte ser mig, och gillar inte om jag måste jobba när han är här vilket händer men inte så ofta.

    Jag börjar bara bli less på det då det eskalerar mer och mer, det kan frågas flera ggr i timmen om detta.
Svar på tråden Jag vet att det inte borde vara jobbigt, men det ÄR jobbigt iaf.