Besviken och arg efter dåliga (inga) svar (eller ursäkter) från gynmottagningen
Hej!Den 31 okt var min senaste mens. Den 5 dec (på den dag jag trodde var en vecka efter BM) plussade jag jättestarkt på CB tidiga test. Då dessa alltid har visat negativt, till och med den gång i somras vi misstänkte ett tidigt missfall, så var detta ett säkert tecken. Dagarna som kom fick jag större bröst, det drog lite i magen varje dag, kände starka dofter och mådde illa till och från. Till och med min mage började se ut som grunden till en gravidmage, vilket jag fick bekräftat av både sambo och mamma.
Den 10 dec får jag rosa flytningar. Den 11 dec börjar dagen med rosa flytningar som övergår till blödningar och smärtan i magen stegrar och varvas med illamående. Därför åker vi till akuten och de skickar oss till gynmottagningen. Väl inne så tar barnmorskan två urinprover med deras test som visar negativt. Hon blir fruktansvärt otrevlig och säger att det test jag tagit själv inte kan stämma och att det bara är vanlig mens och mensvärk.
Läkaren får sedan dessa otrevliga tankar från barnmorskan och undersöker mig som att "jag aldrig har varit gravid". Hon säger till och med att jag har feber, men att jag "troligtvis måste vara förkyld, precis som alla andra". Hon gör en gynundersökning och VUL och kan inte se något ovanligt. Jag gråter av besvikelse och ser arg ut och läkaren frågar om jag har ipren och värktabletter hemma så att jag klarar av mina menssmärtor. Och till slut suckar hon och säger med himlande ögon att vi kan väl ta ett blodprov också för att ta det säkra före det osäkra.
Hemskickad känner jag mig inte som en människa längre. Jag kan inte förstå att jag aldrig skulle ha varit gravid och gråter för att jag tror det är/var ett tidigt missfall.
Dagen efter, fredag 12 dec, ringer en barnmorska från gynmottagningen med en neutral ton i rösten och säger att de har fått svar från mina blodprover. Där kan de se att jag fått 20 på något och något annat på progesteron. Jag frågar henne vad detta innebär och hon säger i samma neutrala ton att det kan betyda ett tidigt missfall eller en väldigt tidig graviditet. Hon vill att vi tar ett blodprov nästa torsdagmorgon. Förtvivlad över min redan sorg över att inte vara gravid och tidiga missfall så berättar jag för henne om blödningarna och graviditetstesten hos barnmorskan och att detta säkert är ett tidigt missfall? Men hon svarar lugnt och neutralt att det kan hon inte svara på.
Så nu sitter jag här och det känns som att jag har fått bekräftat att jag var gravid och fick tidigt missfall två gånger på en vecka, fruktansvärt jobbiga känslor.
Då hon inte vill bekräfta några teorier om missfallet och jag bara vill krypa in under täcket och stanna där, så undrar jag om du som barnmorska också kan misstänka ett tidigt missfall, att det är det som låter mest troligt? Jag förstår att du inte kan svara exakt på vad det är, men vad är dina tankar och misstankar?
För jag orkar inte med att det mot all förmodan, skulle kunna vara en vanlig graviditet? Det låter för mig, helt omöjligt, och gör mig mest bara så galet arg, och besviken.
