mammas sambo är elak

Jag har ett dilemma och jag håller på att förlora relationen till min mamma nu. I våras flyttade min mamma ihop med sin kille som jag till en början varken tyckte om eller ogillade. Han bara fanns där och det var liksom så det var. Men ganska snabbt efter att de flyttade ihop så började bråken, mellan mig och honom. Bara från ingenstans fick han utbrott och kallade mig massa elaka saker, bakom ryggen på mig förstås, men det hördes genom väggen. Det kunde vara små grejer som att jag hade lämnat en odiskad tallrik framme, som jag tänkte ta hand om lite senare, eller att jag var för osocial som satt på mitt rum trots att jag hade prov att plugga till. Men oftast blev han arg utan att jag visste vad jag hade gjort för fel och fick aldrig reda på heller vad det var som orsakade hans ilska. Nu i höstas flyttade jag hemifrån för att börja studera och de gånger jag skulle hem och hälsa på mamma så började han skrika om något och även ljuga om vissa saker. Jag ville inte åka hem till mamma igen men efter viss övertalan så gjorde jag det ändå. Jag ville ju trots allt träffa min mamma och vår hund som jag älskar över allt annat. Men återigen blev det bråk och jag stack därifrån. Den gången fick jag skäll för att jag gjort det mamma bad mig om, medan han tyckte att det skulle göras på ett annat sätt. Hur skulle jag kunna veta att jag inte ska göra som mamma säger till mig när jag vid tillfället inte pratade med honom alls? Jag är ingen tankeläsare. Efter det bråket fick jag nog och har inte varit hos mamma sedan oktober pga att jag inte vill vara på samma ställe som honom.

Jag har bl.a. blivit kallad egoistisk, otacksam och dum i huvudet, fått höra att jag bara bryr mig om mig själv och inte respekterar andra. Och det är verkligen bara början. Vid ett läge i somras ville han till och med slänga ut mig från mitt eget hem och det var enda gången mamma sa ifrån.

Problemet är att mamma står på hans sida. Hon säger att det är jag som är omogen som inte fortsätter umgås med honom. Men ska man verkligen behöva umgås med någon som hela tiden trycker ner en och får en att må dåligt hela tiden?

Nyss fick jag höra att han skulle följa med till mormor och fira jul så nu kan jag inte ens träffa mamma och hunden vid det tillfället som jag sett fram emot. För jag vägrar numera att vara där han är.

Hur ska jag kunna umgås med mamma? Ska han få förstöra vår relation? Jag vet inte vad jag ska göra och när jag försöker prata med mamma om det så blir hon sur och avslutar samtalet.

Anonym (H)

Äldre 13 Dec 17:48

#1

Du kommer finna att plastföräldrarna här på familjeliv har något hemligt förbund, där man kommit överens om att inget man gör är fel. Är i samma situation som du, kanske snäppet värre då det är så för båda mina föräldrar och deras nya. Ska fira jul med min farmor och mina syskon i år, mina föräldrar får inte komma. Har inte sett vare sig min mamma eller pappa på 3 år men plugget håller mig borta ändå så det är inte så illa men jag kan inte ge några goda råd tyvärr. Ibland är livet skit helt enkelt.

Anonym (!)

Äldre 13 Dec 20:22

#2

Anonym (H) skrev 2014-12-13 17:48:11 följande:

Du kommer finna att plastföräldrarna här på familjeliv har något hemligt förbund, där man kommit överens om att inget man gör är fel. Är i samma situation som du, kanske snäppet värre då det är så för båda mina föräldrar och deras nya. Ska fira jul med min farmor och mina syskon i år, mina föräldrar får inte komma. Har inte sett vare sig min mamma eller pappa på 3 år men plugget håller mig borta ändå så det är inte så illa men jag kan inte ge några goda råd tyvärr. Ibland är livet skit helt enkelt.

Detsamma gäller för Bioföräldrar.

Det är era föräldrars ansvar.

Anonym (bibo)

Äldre 13 Dec 21:20

#3

Anonym (H) skrev 2014-12-13 17:48:11 följande:

Du kommer finna att plastföräldrarna här på familjeliv har något hemligt förbund, där man kommit överens om att inget man gör är fel. Är i samma situation som du, kanske snäppet värre då det är så för båda mina föräldrar och deras nya. Ska fira jul med min farmor och mina syskon i år, mina föräldrar får inte komma. Har inte sett vare sig min mamma eller pappa på 3 år men plugget håller mig borta ändå så det är inte så illa men jag kan inte ge några goda råd tyvärr. Ibland är livet skit helt enkelt.

Jag är "bonusmamma" till två tonårs tjejer och jag kan lova att jag då aldrig skulle bete mig så mot dom. Pratar inte illa om dom. Självklart kan jag bli arg och ogilla saker dom gör/säger precis som jag gör med våra gemensamma barn här hemma. Men något hemligt förbund att hata folk är då jag inte med i. Tråkigt att det dock verkar finnas hemska människor som blir ihop med en förälder och gör deras barn illa... Lika illa tycker jag det är eller kanske ännu värre att det finns föräldrar som offrar sina barn för en ny partner. Skulle jag själv inte kunna.

Jag vet att tonåringar ibland verkligen kan gå en på nerverna. Minns även hur jag var, men en mamma och pappa ska alltid finnas där, även när det stormar. Det är svårare som bonusförälder det ska jag erkänna. Jag har inte det där mysiga att falla tillbaka på, som jag har till mina barn. Men även jag biter ihop och finns här. Det tror och hoppas jag at mina bonusar vet. Vi träffades när de var 7 och 11 så lite mysiga tillfällen att backa till han vi allt med att få. ????

Omoget av din mamma ts att hon inte ens vill lyssna på dig. Kan du skicka ett brev till dina morföräldrar och be dom ge det till din mamma till jul. Misstänker att hennes nye sambo skulle kunna "råka" slänga det annars. Skriv hur du mår och hur du ser på allt. Att du saknar henne och ja allt du vill ha sagt.

Önskar dig stort lycka till och att din mamma ta sitt förnuft till fånga.

Brumma

Äldre 13 Dec 23:42

#4

Anonym (H) skrev 2014-12-13 17:48:11 följande:

Du kommer finna att plastföräldrarna här på familjeliv har något hemligt förbund, där man kommit överens om att inget man gör är fel. Är i samma situation som du, kanske snäppet värre då det är så för båda mina föräldrar och deras nya. Ska fira jul med min farmor och mina syskon i år, mina föräldrar får inte komma. Har inte sett vare sig min mamma eller pappa på 3 år men plugget håller mig borta ändå så det är inte så illa men jag kan inte ge några goda råd tyvärr. Ibland är livet skit helt enkelt.

Konstigt, det förbundet har jag aldrig hört talas om, och jag har hängt här ett tag :)

Däremot är vi ganska många dom inte automatiskt skyller allt på bonusföräldern, anser att de MÅSTE ta en föräldraroll eller att det är nödvändigt att bara ta hänsyn till en familjemedlem utan att alla inblandade parter skall få må bra..

TS - jag är ledsen att din mamma verkar ha träffat en skit till karl. Tyvärr är det inte så mkt du kan göra eftersom din mamma inte vill diskutera frågan HON anser uppenbarligen inte att problemet är så stort och du har att välja på att försöka leva med att din mamma har valt sin man och acceptera att han är en del av allt din mamma gör eller inte träffa din mamma lika mkt... eller - försöka få fram din åsikt genom tex ett brev som ovanstående förslag.

Det är mkt sällan båda sidor ser saken likadant och din mamma har antagligen hört en annan version av sin sambo.

Brumma

Äldre 13 Dec 23:48

#5

En lite fråga bara.. ta inte illa upp.. du skriver att han kallar dig egoistisk, omogen, otacksam osv. Och du skriver även att din mamma står på hans sida. Jag lever själv med en tonåring och minns även hur det var att vara en... det finns ingen sanning i det han säger? Många tonåringar är relativt självcentrerade men har svårt att se det själv..

I vilka situationer har han tagit upp det här? Du nämnde o diskade tallrikar och ja, har man tjatat om sådant ett tag så kan det få bägaren att rinna över. Om det är många "jag skulle göra det sedan" men att"sedan" sällan kommer tex.

Vilken händelse utlöste hans försök till att kasta ut dig?

Anonym (I know the feeling)

Äldre 13 Dec 23:49

#6

Tyvärr vet jag vilket helvete det är när ens egen mamma inte förstår bättre än att försvara en karl (som är dum i huvudet).

Det är din mamma som förlorar på det hela.

Tror du att du kan göra ett sista försök till att prata med din mamma? Föreslå att ni går ut och fikar och ser en riktigt tjejfilm (för att undvika att hennes gubbe hakar på). Sätt dig ner och förklara för din mamma precis hur du känner, och vill hon inte lyssna så är det faktiskt bättre att inte klippa bandet rakt av, men att aldrig mer åka hem till henne iaf.

mammas sambo är elak

INNEHÅLL