jag känner inte igen bonustösen på 13

Hon är tonåring kort o gott skulle jag tro. Fortsätt att vara där o styra upp och prata med henne. Diskutera tillsammans igenom vad ni tycker skall gälla hemma hos er. Var lyhörd så du kan fånga upp henne om hon mår dåligt osv. 

Ja det är en jäkla balansgång. Jag vill heller inte vara den där jävla styvmorsan som bara lägger näsan i blöt och förstör. Jag försöker tala om att jag älskar henne vad hon än gör. Att jag finns om hon vill något. Men hon är inte intresserad. Den här förändringen har kommit nästan över en natt.

Nu är hon hos sin mamma och jag har försökt få kontakt med henne för det kändes inte bra när hon åkte. Jag frågade om jag gjort något och fick till svar "jag vet inte". Idag erbjöd jag mig att köra henne till skola om hon nu skulle ha tagit bussen och fick åter ett kort svar "mamma kör mig". Vilket ju är helt ok såklart, det är bara hennes attityd som är annorlunda. Jag skrev att jag saknad henne. Inget svar. Nu inser jag.ju att jag måste backa. Men fyyy vad ont det gör ????.

Det kan jag förstå- att det känns dumt men om ni haft en bra relation innan så förstår hon ju att du bryr dig om henne. Annars är ju risken att du "lägger näsan i blöt" och hon säger att du ska skita i hennes liv- du är inte hennes morsa. Personligen tycker jag det låter som att hon går igenom en jobbig period. 12/13 årsåldern är jobbig. Man börjar få bröst, mens, allt gör ont. Man kommer eventuellt till en ny skola och skiljs från den trygghet och de vänner man haft sen sexårs, killar börjar se på en på ett annat sätt och man vill göra lite uppror. Prova lite saker och man tror att man är mer vuxen än vad man egentligen är. Det går över efter ett tag. Men som du säger, visa att du finns där för henne , att du bryr dig men gör inte för mycket. Det är trots allt mamman och pappan som får ta snacket med henne men det är bra för henne att du är en modersfigur. Jag tror hon uppskattar att du finns, ibland är det svårt att prata om saker med sina föräldrar och då kan det ändå vara skönt att prata med någon annan. Dessutom vill jag ge dig en eloge för att du verkar vara en bra styvmamma. Blir så ledsen när jag läser trådar ibland om att styvbarnen och föräldrarna är som hund och katt. :)

Nä. Jag är ju inte hennes mamma. Kommer aldrig att bli. Förhoppningsvis kan jag vara en trygg vuxen som finns när hon vill orkar och kan. Men det gör också att vår relation är mer bräcklig. Hon KAN faktiskt välja bort mig. Hon KAN hoppa öcer mig och det ger henne ett litet övertag (visst kan jag hoppa över henne också men det vet hon nog inte ;).

Jag är nybörjare på tonåringar, mina biologiska barn är 9 och 6.... så svårt det är!

Visst kan hon hoppa över dig och välja bort dig...men det kan biologiska barn med. Om du bara fortsätter vara ett fint stöd för henne och inbjuder till dialog så lär hon komma tillbaka till den trygghet du innebär för henne. 

Min 19 åriga dotter har valt bort sin pappa, han glömde totalt bort de där med att finnas där som trygghet och stöd så gener spelar ingen roll.