• Mila

    3,5 år och helt omöjlig!

    Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag har ingen ork och tålamod kvar.
    Jag är ensamstående, men blir snart sambo, jobbar heltid och har knappt inga släktingar.

    Min 3,5 åriga dotter är helt omöjlig på alla sätt som går. Hon lyssnar ALDRIG! Bråkar om precis allt, och gnäller och skriker helatiden. Hon vägrar förstå och "spelar dum" om det mesta, även fast hon är så otroligt smart. Men detta problem verkar bara vara med mig. När hon väl har varit hos andra eller på dagis så är hon exemplarisk. Hon är sååå snäll, lyssnar och gör allt hur bra som helst. Så jag känner mig som världens sämsta förälder.

    Detta har varit såhär sedan hon föddes. Hon har alltid skrikit, aldrig sovit som hon ska. Låg inne på sjukhus flera ggr och tillslut kom dom fram till att hon var mjölkproteinallergisk. Detta försvann när hon var 1.. Hon började sova bättre efter jag och hennes pappa separerade vid 2 års ålder. Kan tänka mig att det var pgr av att jag mådde väldigt dåligt och det sedan blev mycket bättre när han flyttade. Han har henne då och då, och såklart förstår jag att hon kan må dåligt över detta. Min nya kille är världens bästa, jätte lugn och har själv en dotter på 4,5 som är världens lugnaste utan något utbrott alls. Han försöker prata med min dotter varje dag och försöker få henne att lyssna, men inte heller det funkar längre.

    Men nu står jag här fortfarande, och trotsen försvinner aldrig. Hon har varit såhär extrem så länge jag kan minnas, och det blir bara värre ju äldre hon blir. Och jag känner mig bara sämre och sämre.. Har testat det mesta. Försöker bara pedagogisk med att försöka få henne att prata och berätta vad det är, försöker få henne att förstå att om man pratar ordentligt utan att gnälla så blir allt bättre, har även testat att vara hårdare med time out osv. Men inget funkar. Hon är precis likadan hela tiden.

    Vad ska jag göra?!

  • Svar på tråden 3,5 år och helt omöjlig!
  • Annika 702

    Kan det vara så att din flicka är lite ledsen och inte förstår/får sammanhang i sin vardag. Har du pratat ordentligt med henne om vad det innebär att mamma träffat en ny kille. 
    Om det är oroligt då hon träffar sin pappa så speglar detta av sig på massor av situationer. 
    Jag tror att vi vuxna lätt glömmer hur mycket barn ser och hör och framförallt att de sedan tolkar det de ser och hör utifrån de referensramar de har. 

    Prata med din flicka utifrån att hon är bekymrad över något, att hon verkar brydd och kanske ledsen - snarare än att hon är arg, trotsig och gnällig...

    HOppas att det löser sig!

Svar på tråden 3,5 år och helt omöjlig!