Brev till en bortadopterad son

är tanken att barnet får detta när han är vuxen? 

jag vet egentligen inte alls - men jag gissar!

berätta lite om dig själv, vad du tyckte var kul som barn (spela fotboll etc), någon "defekt" kroppsdel (båda mina barn har ärvt min sneda lilltå - kanske kan var kul att jämföra)
berätta lite om dina släktingar - tex att din farfar kom från Italien på 50 talet, att din mormor kommer från Örebro 

Tanken är nog bara egentligen att brevet ska finnas, om han i framtiden väljer att vilja vet mer. Tack för förslagen! Det är ungefär det jag har tänkt också.

Har du funderat på att bifoga bilder på dig och pappan? Skulle tro att barnet undrar hur ni ser ut.

Om du är öppen för kontakt på barnets initiativ så skulle jag skriva det, men på ett sätt så att barnet inte känner sig pressad att ta kontakt eller inte.

Håller med alla här. 
Skriv sjukdomar som finns i släkten, men också allt positivt. 
Har en kompis som är adopterad som sökte upp sina föräldrar, hon ville veta släkten så när hon själv skaffar barn så vet hon alla "defekter" osv. 
Men, hon ville även veta varför hennes biologiska föräldrar gjorde valet, något så simpelt som att dom inte hade råd hade räckt, bara hon visste varför. 

Lycka till!

Jag lever ihop med en adopterad partner och har en liten aning. Och kan säga att han nog hade behövt ett brev och möjligheten att senare ställa frågor.

Idag är han vuxen och själv förälder och det är nog det som gör att han tänker extra.

Det barn ni valt att lämna vill veta vilka ni är. Vad ni tycker om och vilka sorts liv ni lever.

Skriv att det var en oplanerad graviditet och att det inte var möjligt för er att få barn just då. Att ni inte hade kunnat ge en den bra uppväxt. Varför kan du helt utesluta.

Berätta INTE om det finns syskon ifall de aldrig kommer träffas.

Släktens sjukdomar är viktigt. De tankarna kommer när det är dags för egna barn.

Tycker inte att du behöver skriva i brevet något om varför du valde att adoptera bort. Det vet väl de nya föräldrarna och det blir deras uppgift att svara på de frågorna så gott det går utifrån barnets ålder och personlighet som de lär känna. 

Tror inte att barnet kommer att vilja läsa brevet för någonslags "förklaring" från dig utan bara för att få veta lite vem du var. 

Berätta om dig själv och din släkt som första kommentaren föreslog och håll dig ganska lättsam men ändå ärligt och relevant skulle jag säga. Försök ge ett porträtt av dig som person, inte med fokus på barnet och adoptionen utan bara som en presentation av vem du är. 

Jag är adopterad och har kontakt med många andra i samma situation. En presentation av dig, hur du levde då och hur du har det idag, varför du valde att adoptera bort även om barnet kanske vet via adoptivföräldrarna är det viktigt att få höra det från dig, ev syskon, ev sjukdommar. Och om du vill att barnet får kontakta dig när han blir stor med ev frågor och funderingar. Även något som visar omtanke även om barnet har det bra med sina adoptivföräldrar är han ändå "bortvald" något som kan vara jobbigt för många och då är det viktigt att visa att man fortfarande bryr sig och tänker på barnet och hoppas att det har det bra. Även om adoptionen var rätt där och då kan det betyda mycket att inte bara vara "bortkastad och bortglömd".