Kara Rospinglan.
Jag tycker ocksa synd om mina barn om detta blir aktuellt.
Jag tycker faktiskt ocksa synd om min mans forldrar som ar helt utelamnade om vi inte aker dit. Jag tycker VALDIGT synd om min man som maste genomlida sina foraldrars kommande dod, med foraldrarna pa andra sidan jordklotet. Och lite synd om mig sjalv faktiskt, som maste saga upp allt halva aret for att ta hand om tva doende manniskor.
Det ar verkligen en graslig situation. Min mans foraldrar har inte sociala formaner och hjalp nar de blir sjuka som vi har i Sverige, sa vi kan inte bara overge dem (aven om det ar synd om mina barn). De svalter ju ihjal da, nar de inte langre kan ta hand om sig sjalva.
Men samtidigt kan vi inte vara mer an halva aret eftersom vi da forlorar for mycket lon och och kanske tom jobben i sverige. Da kan vi inte betala vardarna som tar hand om dem de sex manader vi skramlar ihop pengar till allt. Det lar ju inte vara enkelt att leva pa bara sex manaders loner varje ar och kosta pa hans foraldrars behandlingar samt alla resor fram och tillbaka. Att jobba i hans land ar uteslutet eftersom vi da inte har rad att betala alla deras utgifter.
Jag tycker ocksa synd om vara barn om de skulle behova gora sahar (det ror sig dock inte om resten av livet eftersom (tyvarr) hans foraldrar har bada allvarliga sjukdomar och med sma utsikter att overleva flera ar. Men livet ska val inte alltid vara latt. Man ar glad att vara svensk ibland.
Jag blev faktiskt lite illa berord av ditt inlagg, Rospinglan. Men jag ar nog ratt kanslig just nu.
Tow2Mater, tack for dina konstruktiva tips! Om nagon fler vet om detta ar mojligt (kanske ska papeka att det inte ror sig om foralltid!), skriv garna!