RMC Malmö - egenremiss

Hej!

Vi skickade in våra remisser i maj. Ganska snart efter det fick vi brev med info om att min sambo skulle lämna 2 spermaprov och jag två blodprov. Blodproven skulle tas på särskilda dagar i menscykeln, så pga lite oflyt tog det nästan 2 månader innan vi fått tagit alla prov... Blev kallade på första besöket mitten av september då vi fick provsvar och jag fick gjort ett ultraljud. Det konstaterades att vi kommer att behöva hjälp med IVF. Fick gå och ta ytterligare blodprov, och igår fick jag brev om att vi har en ny besökstid den 11/12. Då ska vi diskutera och få info om IVF.

Det känns som om det tar vääääldigt lååång tid... :/ Men förhoppningsvis går det snabbare för dig! Kan ju bero på att det varit sommar och så också tänker jag...

Hej! Det låter ju ändå som om det gått rätt fort tycker ju jag :) trodde att svaret skulle bli att man inte blir kallad inom ett år eller så. Så ni blev jag hoppfull! Är det vanlig sjukvårdstaxa där? Som läkarbesök? Har ni fått någon uppgift på vad det kommer kosta med IVF? Många frågor, hoppas det är okej!

Jo, det bara KÄNNS som att det tar tid... Blir 37 år i januari, så jag är jäkligt stressad över att jag börjar bli för gammal! Vad jag har förstått så brukar väl dom flesta behöva gå igenom många IVF-försk innan det lyckas :/

Det gäller förstås att ni uppfyller "kraven", dvs att ni ska ha försökt bli gravida i minst ett år, och har bott ihop i 1 eller 2 år (beroende på hur gammal du är). Annars blir det att ni får vänta längre.

Vi betalade vars 300 kr för besöket. Har inte fått nån info alls angående själva IVF-en ännu, men tror att sprutor och mediciner etc är ganska dyrt.

Helt ok att fråga! :)

Men då är det ju snart er tur! Hoppas der går vägen fort! Vi har försökt i mer än ett år, jag har pco och vi har bott ihop i 4år, inga barn sedan tidigare, är 28år. Varför har det inte tagit sig för er om man får fråga? Min sambo har gjort ett hemmaspermatest som visade bra nivåer så det verkar ju vara i sin ordning, men man vet ju inte...

Jag har inte fått så jättemycket information faktiskt, gynekologen sa bara konstaterande att "Ni kommer att behöva hjälp". Sambon spermier var bra, men jag hade tydligen få ägg kvar, troligen ingen ägglossning, och hormonerna tydde på att "det är bråttom" (påväg mot klimakteriet?!) Jag var ärligt talat för chockad och skärrad och ledsen för att kunna ställa några följdfrågor där och då... Det är väl därför jag är så stressad och tycker det går långsamt, inte kul att vänta ytterligare 3 månader när nån säger till en att det är bråttom! Tusen tankar som snurrar i huvudet hela tiden. Men nu har jag i alla fall förberett typ ett helt block med frågor jag ska försöka få svar på vid nästa besök!

Där ser man! Jag känner igen det! När jag fick reda på min pco så blev jag liksom helt förlamad, kom inte gör mig att fråga något. Hoppas nästa besök går bra för er, uppatera gärna här om du vill då :)