Är det meningen att jag ska vara ensam hela livet?
Hej! Jag skulle uppskatta alla som tog sig tid för att hjälpa mig 
Jag är en tjej på 17 och ett halvt år. Jag har alltid varit social och har ett ganska bra liv. Mycket bra vänner och skolan fungerar fint.
Jag förlorade oskulden som 14 åring och har båda haft långa och korta förhållanden där jag trivts.
Men jag har aldrig varit kär, inte det minsta. Jag har känt attraktion till killar och så har jag gillat dem som person men inget mer. Har aldrig känt fjärilar i magen som vännerna pratar om. Jag har aldrig varit kär eller blivit sårad av en kille. Jag tror att jag inte har något hjärta eller att det är något fel på mig. Alla säger: oroa dig inte det kommer snart (känslorna) men det gör de aldrig. 18 år utan kärlek är en lång tid och jag vill inte att den ska bli längre.Tänk om jag aldrig blir kär, aldrig får vara med någon jag han känslor för, någon jag älskar. Vill inte leva ett kärlekslöst liv. Det underliga är att jag är en ganska känslofull person men inte när det gäller den äkta kärleken. (Nej jag är inte lesbisk)
Ni kanske tänker att jag inte träffat rätt kille? Det har jag, jag har träffat min dröm kille, allt jag någonsin skulle kunna drömma om, men jag blir inte kär ändå.
Han tar alltid insiativet, är sportig och vältränad, lång, brunt hår och fina ögon. Gudomligt leende, rolig charmig, vild i sängen, ger min massa saker hela tiden, han älskar mig verkligen och han är så sjukt perfekt och fin!
När jag tittar på honom så får jag ändå inga känslor eller något pirr i magen. Vill bara bli kär i honom, så att jag kan bli lycklig någon gång.
Känns elakt mot honom att jag inte känner samma sak. Vill känna samma sak men det är typ omöjligt. Har nog ett svart hål i själen eller något.
Om ni säger vänta lite du ska ju inte vara med någon ni inte älskar! då kommer jag vara ensam hela livet och det vill jag inte, vill ju bara ha lite kärlek!
HJÄLP SNÄLLA!!!!!!!!!!!!!!!!
