Dags att byta förskola?!
Igår när jag skulle lämna mitt barn (4 år) på förskolan stod en personal själv med hela barngruppen! De brukar vara 3 st, men hade inte lyckats hitta vikarier denna gången heller.. Tyvärr var det likadant förra hösten. Under en vecka var det så mycket som 10 nya olika vikarier i samma barngrupp. Mitt barn frågade varje morgon "Mamma, vilken fröken är det idag?!" Och det var en lång period då mitt barn inte ville gå till förskolan.
Nu har denna terminen varit betydligt bättre, men en ensam personal! Det får bara inte hända. Hon var ensam i två timmar sedan kom en till personal (från en annan avdelning) så de var två under resten av dagen. Men hur bra "kvalité" är det egentligen sådana dagar? Jag vill hävda att sådana dagar snarare blir förvaring av barn framför en plats som bidrar till barnens utveckling?!
Under 1,5 år som vi har gått på denna förskola har 3/4 personal slutat sin anställning. Som följd har de anställt personal på tidsbegränsade vikariat utan behörighet tills de hittar "rätt person med behörighet" som de kan fastanställa.
På förskolan finns även en skola. Jag har hört talas om flera fall där de inte ser till elevens bästa. Tex elever i behov av stöd som inte får personlig resurs trots utredning där det framkommer att det finns behov för det pga dålig ekonomi utan att de ens har sökt bidrag för det, elever med dyslexi skickas till BUP istället för att skolan utreder och hittar lösningar, det finns ingen kurator tillgänglig på skolan utan det hyrs in när en elev uttrycks behov av att få prata med en. Detta är bara några exempel...
Mina tankar är nu efter att det tyvärr är övervägande negativa upplevelser även efter jag har försökt få svar och frågat rektor, ledning och personalen om varför det är såhär, är om det är dags att byta förskola?
Vad har det för påverkan för mitt barn om vi byter förskola? Vi känner många på både förskolan och skolan. Många föräldrar håller med om att det är dåligt, men gör inte mer än att hålla med mig. Jag vill ju bara ha en förskola där mitt barn trivs och jag kan känna mig trygg när jag lämnar mitt barn. Och självklart att det finns utrymme för lärande och utveckling där man alltid ser till barnets bästa. Är det för mycket begärt? Vad hade ni gjort?
