Hemundervisning

 så företeelsen borde ju komma hit förr eller senare.

Kunskapsmässigt så var det nog bra för mig men jag hade 1000 gånger hellre sluppit ensamheten och lärt mig lite mindre.

Visst är det väl mindre risk att man ångrar att man spenderade för mycket tid med sitt barn än att man spenderade för lite tid när man hade chansen?

Jag är hemskolad. Det är hemskt. Jag var så fruktansvärt utanför hela barndomen, hade aldrig några kompisar. Även om jag träffade andra barn ibland så var jag alltid den där udda fågeln som inte gick i skola. Alla de andra tisslade och tasslade om mig. Det dröjde tills jag började på universitetet innan jag kunde känna mig någorlunda normal och fick mina första vänner. Är nu över 30 och barndomen påverkar mig ännu. Jag har otroligt svårt att lära känna nya människor och jag är osäker i många sociala situationer.

Kunskapsmässigt så var det nog bra för mig men jag hade 1000 gånger hellre sluppit ensamheten och lärt mig lite mindre.

Jag är hemskolad. Det är hemskt. Jag var så fruktansvärt utanför hela barndomen, hade aldrig några kompisar. Även om jag träffade andra barn ibland så var jag alltid den där udda fågeln som inte gick i skola. Alla de andra tisslade och tasslade om mig. Det dröjde tills jag började på universitetet innan jag kunde känna mig någorlunda normal och fick mina första vänner. Är nu över 30 och barndomen påverkar mig ännu. Jag har otroligt svårt att lära känna nya människor och jag är osäker i många sociala situationer.

Kunskapsmässigt så var det nog bra för mig men jag hade 1000 gånger hellre sluppit ensamheten och lärt mig lite mindre.

Visst är det väl mindre risk att man ångrar att man spenderade för mycket tid med sitt barn än att man spenderade för lite tid när man hade chansen?

Ensamhet är en intressant aspekt och som förälder tänker jag mig att det är jätteviktigt att ens barn får umgås med andra barn och skaffa nära vänner mer än bara "ibland". Samtidigt är det ju många skolbarn som är ensamma också och då är det ju svårare för mig att upptäcka eftersom jag inte är på plats.

De som tänker som du, dvs att om man inte går i skolan utan hemundervisas så  'förvägras man att lära sig fungera i grupp, i sociala sammanhang med andra barn, att möta andra vuxna än familj och släkt' ska inte hemundervisa, det är nog alla overens om.

De som tror att man lär sig sånt via hemundervisning, ska nog inte heller hemundervisa!

Det jag menar är bara att skolan inte är en garant för att barnet inte är ensamt. Dessutom kan skolan, i många fall, vara en otrygg och stökig miljö. En miljö där man som elev konkurrerar med många andra barn om lärarens uppmärksamhet och där man lätt kan hamna i roller som man inte är bekväm med.

Även om jag är övertygad om att många lärare gör ett fantastiskt jobb, så tror jag att det är svårt även för den bästa läraren att ge mitt barn, och samtidigt tjugotalet andra barn, den fulla uppmärksamheten som en förälder kan ge. Jag kan inte heller begära att någon annan ska förstå mitt barns signaler lika bra som jag själv kan, det vore direkt orättvist.

Sen menar jag såklart inte att man ska isolera barnet. Däremot kanske det kan vara bra att man inte har bästa lekkamraten, tjejen/killen som man är hemligt kär i och bråkstaken som konstant låter och stör runt sig när man behöver koncentrera sig på huvudräkning eller skrivande.

Det finns ju mängder av andra möjligheter att träffa andra barn som inte är sammankopplat med just lärandet. Varför kan man inte lära sig att fungera i sociala sammanhang genom scouterna, idrottslag, lekplatser m.m.? Varför är det mer socialt om barnet träffar andra barn i skolan på dagen och är med föräldrarna på kvällen än om barnet är med föräldrarna på dagen och träffar andra barn på kvällen?