• Anonym (döden)

    Någon som också förlorat MÅNGA nära på kort tid?!

    Innan förra året hade jag under hela mitt vuxna liv som 26 förlorat 2 personer

    nu har jag under 1 år förlorat 5 av mina allra närmaste och käraste + 4 till som också fanns i mitt liv på olika vis.

    innan var jag alltid glad o positiv

    nu känner jag inte igen mig

    sorgen kanske har lagt sig, men nu har jag en obeskrivlig trötthet

    jag som annars varit pigg
    är som en sömngångare

    någon som har tips råd, och är detta vanligt

    kommer man nånsin bli sig själv igen?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-11-08 03:43
    JAG känner mig HELT SLUT.
    har varit med om så mycket olyckor, sjukdom, dödsfall o gråt under så kort tid, att jag är helt tom.

    men alla verkar förvänta sig att jag precis som vanligt ska vara den som alltid finns med glädje, tid, omtanke o energi. precis som alltid.

    men INGEN verkar förstå att jag också behöver fyllas på, med kärlek, omtanke, medkänsla eller annat

    det gör mig så ledsen

    jag är helt tom, men får ändå som dåligt samvete för att jag inte orkar finnas för folk som innan, tillomed de som skiter i mig, får jag dåligt samvete för att jag inte kan finnas för, det är som att trots att vi hade samma relation till den döde, tex om det var våran farmor, så förväntar sig mina kusiner till min farmor att JAG ska va den som tröstar alla :( som om inte jag och min sorg är lika stor som deras, bara för att jag annars är positiv.

  • Svar på tråden Någon som också förlorat MÅNGA nära på kort tid?!
  • Anonym (ett hjärta av sten)

    Morbror,mormor farmor farfar.. inom kort varsel.

  • Anonym (ett hjärta av sten)

    Morbror,mormor farmor farfar.. inom kort varsel.

  • Anonym (Z)

    Jag förlorade både mamma och pappa, innan jag var 25. Det var, speciellt när mamma dog som jag hade en väldigt speciell och nära bästa-vän-relation till, en mardröm. Jag är på benen igen men jag kommer alltid, alltid att ha ett stort hål i mitt liv och det kommer aldrig någonsin att bli helt. Men det där förlamande som gör att man inte kan tänka på något annat hela dagarna och nätterna och att man inte klarar av att äta eller se någon som helst lycka i något alls, det kommer att gå över med tiden. Du behöver inte göra något, utan tiden läker dig. Var tydlig med vad du behöver av dina nära, att du inte klarar att känna dig ensam och axla ansvar. Du kommer att klara det. Kram!

Svar på tråden Någon som också förlorat MÅNGA nära på kort tid?!